Detta är det tusende inlägget i Skatans Tankar … här på wordpress.com alltså … sedan den 22 november 2008.
X
(Teckning av Björn Bergsten)
Det blir bara roligare och roligare för varje inlägg, tycker Skatan.
Men alla tycker inte så.
Om Skatans tankar.
Eller om någon blogg överhuvudtaget.
Inte många av Skatans vänner IRL*, som det heter … gillar bloggar. De skyr dem som pesten. Till och med Mannen var länge mycket skeptisk. Det var först när man intervjuade Skatan om hennes blogg på TV4 som den fick kvitto och legitimitet hos honom.
Skatan har förgäves försökt förklara mångfalden, uttrycken, spridningen, det lustfyllda med allt man kan läsa och se och höra i bloggvärlden.
Det hjälper inte ett endaste dugg.
En del vill överhuvudtaget inte ha det minsta lilla att göra med någon som helst blogg …
och vill överhuvudtaget inte sätta sig in i den här världen där Skatan lever en stor del av sitt liv, fått så många nya vänner och intryck och tips om böcker och filmer och konst och resmål och livsstilar. Läst så mycket tankeväckande och upprörande och vackert och sorgligt och roligt och förskräckligt och lågt och högstämt och och och …
Det hjälps inte.
– Hur kan du bara lägga ut bilder på barnbarnen till exempel , frågar man utan att ha sett på dem närmre …
– Fråga Farmor Ingrid, eller för att ta en superkändis som Alex Schulmans pappablogg. Fråga dem hur de vågar.
Hur många gånger har Skatan inte berättat om att man skriver bara det man själv vill och alltså inte ”fläker ut sig” mer än man själv känner att man vill fläka ut …
Det hjälps inte.
Skatan har till och med försökt med att referera till sin husgudinna Bodil Malmsten (hon vill säkert inte kallas för husgudinna, blygsam och ödmjuk som hon är, men hon är Skatans husgudinna likafullt och om det kommer fram har hon nog överseende … tror Skatan, när hon nu citerar henne igen):
”Att en blogg kan vara ett konstnärligt uttrycksmedel, ett redskap, och inte – som vissa påstår – en fara för tanke och språk, hade varit lika självklart för Michel de Montaigne som för mig.
En gång försökte jag slå ihjäl en man med en stekpanna, men inte var det någon som ifrågasatte stekpannan för det.”
… bloggar hon till exempel hemma hos sig i finistere.se
Bodil Mamsten repeterar i ännu ett inlägg vissa basfakta för säkerhets skull och nu citerar Skatan heeela inlägget:
”Det är vissa basfakta som bara inte verkar gå fram, det räcker inte med information och förklaringar längre, det har gått ända fram till punkten blankt förbud.
FÖRBJUDET att bunta ihop bloggar och bloggare och svepa hela bloggbegreppet ner i samma soptunna.
Det är som att bunta ihop alla tv-program, alla böcker, alla filmer.
Böcker – ja det vet man ju hur det är, det har man ju läst, usch.
En blogg är en kommunikationsform.
Det är inte formens fel om kakan är kletig.
Inga liknelser, inget finstilt.
Mediet är inte meddelandet.”
*IRL = In Real Life = i verkliga livet
Skatans tankar 
Ibland så är kommentarer överflödiga och istället finns bara ett ord:
APPLÅD!
Tackar som ödmjukast!
Kram!
Grattis till dina första tusen inlägg! Själv har jag förstått finessen men många av mina arbetskamrater tycker bloggandet är fånigt. Uttalar sig nedlåtande och så… Men Facebook, det är däremot utvecklande och trevligt.
Hmmm…
Hmmm … det tråkigaste är i alla fall tycker jag att många inte förstår att det finns nästan lika många olika typer av bloggar som de som bloggar. Ingen är den andra lik. Åtminstone finns det en hel mängd olika kategorier som skiljer sig väldigt mycket åt.
Och att man ”ger” precis så mycket som man själv har lust att ge och tycker är lämpligt.
Och de med de starkaste åsikterna är oftast de som aldrig har läst en endaste blogg själva utan bara hört talas om bloggeriet.
Kram!
Klokt tänkt!
Tack tack …
Nu fungerar det och jag kan länka din blogg också ochg kan ”hålla ögonen på dig” (I´ll be watching you)
Kram!
Det gäller att vara lite försiktig både när ämne till inlägg ska väljas och hur man uttrycker sig. Det finns ämne som är känsliga eller tabu, och åsikter som är känsliga att skriva, då det tyvärr finns dessa mindre nogräknade personer som använder yttrandfriheten på ett tveksamt sätt. Som när deras begränsade argumentationsteknik och ordförråd tryter, övergår till hot och trakaserier.
Fram för ett brett och berikande utbyte av tankar och värderingar. Att med öppna ögon se saker och ting från olika håll. Gör en tankevolt: tänk antingen tvärtom (hur blir det då? kan man tänka tvärtom?) eller se det från den andra sidan (lika övertygad som du är om att du har rätt, lika övertygad är ”motståndaren” att du har fel. Hur tänker han då?).
Det borde vara grundidén och tanken med denna form av tankeutbyte. Att få folk att tänka vidare och bredare, fundera och tänka!
Kämpa på och sträva vidare!
Som man ropar får man svar … heter det ju och jag kan nog oförskräckt blogga om mina åsikter och ta debatten om det skulle komma en kommentar från oliktänkande. Kommentarer som innehåller rena hot har jag aldrig behövt ta bort och några stycken bara med ”trakasserier”.
Jag kämpar på och strävar vidare med mina kommande 1000 inlägg osv osv …
Kram!
Glad att Skatan tänkt sina tusen Tankar, ser fram emot tusen till!
Kram!
Tack vad du är gullig … jag tänker fortsätta med tusen till. Får se hur lång tid det tar.
Kram!
Det samma är det för mig…inte många av vänner och bekanta in real life bryr sig om bloggar och bloggvärlden…men det är väl som andra intressen. Det finns de som aldrig öppnat en bok, aldrig varit på teater eller konsert, aldrig rest, inte spelat golf, jagat älg, fiskat lax eller hoppat fallskärm. Alla har vi olika intressen och mitt är att skriva och läsa…därför gör sig bloggandet för mig. Grattis till 1000:e inlägget!
Den stora skillnaden är bara att jag som bloggare inte fördömer människor och ifrågasätter varför de överhuvudtaget kan ta sig för något sånt som att läsa en bok, gå på teater, resa, spela golf, jaga älg, fiska lax eller hoppa fallskärm. Möjligtvis frågar jag mig hur man kan ta sig för att hoppa fallskärm. 🙂
Var och en blir som sagt salig på sin fason … men att överhuvudtaget bara avfärda någons ”fason” är , är lite knepigt … tycker jag.
Kram!
Grattis till de 1000 tankarna!
Visst ska vi fortsätta att blogga även om vänner och bekanta fnyser åt det och tycker att det är fånigt.
Jag har blivit beskylld för både det ena och det andra, men det struntar jag i, för det är så roligt att skriva och utbyta tankar och åsikter med andra bloggare.
Ha en fin söndagskväll!
Kram
Ja, jag säger som pappa sa till mig eller till något av mina syskon när vi inte hade lust att prova det ena eller andra
-Du vet inte vad du missar.
Kram!
Grattis till dina tusen tankar Skatan, jag är så glad att du finns här och inspirerar varje dag!
Jag tror att en del är skeptiska och misstänksamma till bloggar av ren okunskap faktiskt. Många tycks tro att det bara är ett slags dagboksskrivande på nätet.
Men som någon sa tidigare, vi har olika intressen och vi lockas och inspireras av olika saker här i livet.
Jag inspireras av dig!
Kram!
Och jag av dig. Inspireras alltså. Av dig och Skogsnuvan och Znogge och Halvars och och och …
Klart att det är okunskap som gör att de är så misstänksamma. Men jag brukar inte banga ur för att jag inte vet. Då tar man väl reda på det ordentligt.
Jag menar heller inte att alla måste ha lust att blogga själva eller läsa bloggar, lika lite som alla måste ha lust att jaga älg eller nåt. Men avfärda något som man inte känner till … det är deeet som stör mig. Att så många av mina vänner som känner mig gör.
Kramar!
Väl talat!
Tack! 🙂 Kram!
Ja, att blogga verkar vara väldigt laddat för somliga. Men det är väl så med alla nya ”påfund”. Sen vänjer sig folk. Både du och Bodil uttrycker det så klokt! Kram från en som just nu har lite bloggtorka…
Tack! Bloggtorka har jag också haft några gånger. Då man känner sig alldeles dränerad på tankar och ord …
Jag brukar ta till knep för att hjälpligt hålla igång bloggen … som allehanda ”tester” och referenser hitan och ditan …
Men … i sinom tid kommer man igen eller så kommer man inte igen.
Var sak har sin tid.
Kramar!
Men vad är det man är rädd för? Jag kan i stället förundras (som Egoinas mamma sa) över den respekt som finns mellan bloggare som ”lär känna varandra”, den vänskap som uppstår och det utbyte man faktiskt har med människor och kanske med människor som man inte skulle komma att känna irl.
Jag ser fram emot tusen nya Skat-inlägg!
Det är ju det som är så konstigt. Detta avståndstagande till något man inte känner till.
Jag hade inte lärt känna några av alla er som jag följer mer eller mindre regelbundet IRL och fått sådan kontakt. Det är ett som är alldeles säkert. Och vilken chans att ”leva andra liv”. Precis som i bokläsandet.
Tack! Jag skall snart slå mig ner och ta första steget på mina nästkommande tusen …
Kram!
Pedofiler är ett ämne som kan ta en ände med förskräckelse. Det förekommer direkta hot om man uttrycker sin avsky mot deras sysselsättning och visar empati för de drabbade barnen.
Det kan jag förstå. Men skulle inte tveka ändå om jag kände att jag hade något angeläget att säga om detta avskum. Snart skall jag åka till Thailand med min svärdotter och mitt yngsta barnbarn. Då kanske jag ser och upplever saker som pockar på att skrivas om och debatteras. Men min blogg är ju för det mesta en ”vardagsblogg”, inte så politisk, även om det nog kan komma ett och annat inlägg med sådan profil också. Nu när Kråkan-Bråkan (mitt politiska alter ego) ”flyttat tillbaka” kanske jag bloggar åt honom någon gång 🙂
Jag är inte konfronterande eller provocerande men inte heller undfallande i vad jag tycker och tänker.
Kram!
Grattis till de 1000!
Jag känner inte heller speciellt många som tagit till sig detta med att skriva eller läsa bloggar, och jag kan inte annat än beklaga.
De vet ju inte vad de missar, precis som din pappa uttryckte det.
De som jag talat med om det verkar hänga upp sig på ”utlämnandet”, men det resonemanget blir ju så bakvänt.
Det är ju inte så att någon står med en pistol mot mitt huvud och tvingar mig att vända ut och in på mig själv via bloggen, jag väljer precis vad och hur mycket precis på egen hand:)
Nåja, jag har faktiskt omvänt några tvivlare, och det lär väl bli några till innan jag tuppar av!
Bra skrivet, och kram på dig!
Precis! Ingen tvingar en till någonting. Man är sin egen boss … och gör vad sjutton man vill och säger så mycket som man behagar …
Jag älskar min blogg och är väldigt glad att jag fann den här formen att uttrycka mig i eftersom jag älskar ord och att skriva men inte gör det ”professionellt”.
Kram!
Ja du vet vad jag tycker. Det är intressant och roligt att läsa andras bloggar och vi finner vänner och ser andras annorlunda liv. Vi skiter i vad dom som inte begriper bättre tycker och kör på som vanligt tycker jag
Ja inte kan jag bry mig om vad andra tycker. Jag älskar min blogg. Det är bara tråkigt att goda vänner som känner mig bra inte förstår när man förklarar och berättar att det är en betydelsefull del av mig själv det här intresset att skriva och att jag därför skulle tycka om att de ”upptäckte” den och ville läsa och se vad jag har att ”komma med” här.
Kramar!