Etikett: Bodil Malmsten

Skatan flaxar och kraxar till igen

IMG_4726

Allt händer ju så fort … Skatan hinner inte med och när hon tar sig tid blir det bara en enda klagosång. Om just det. Att hon inte hinner, att tiden springer iväg.

Det har ju hänt sååå mycket. Och ett är sant. Skulle hon rekapitulera allt som hon upplevt se´n sist … och då menar hon inte Månadsbilderna (som hon pliktskyldigast lägger ut)  … skulle hon aldrig komma till nuet.

Hon har fyllt år t ex.

Sjuttio (70)!!!

Det hade hon inte i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig hur det skulle bli. För alla andra födelsedagar har inte inneburit så mycket tankar, reflektioner och rena rama åldersnojer som den här.

Men så hade hon den där hejdundrande festen och den lever hon länge på nu …

Livet taaar inte slut för att man blir gammal.

Och gammal är inte äldst … eller vad man säger. Det finns hur mycket liv som helst kvar … nästan … att ösa ur … även om det kanske … ja kanske … går något mer i slow motion.

Det beror på hur man ser det.

Och Skatan tänker onekligen mer på Döden. För nu dör alla plötsligt. Inte alla förstås … men fler och fler.

Och Bodil Malmsten.

Döden är bara den där plaskdammen
där du lekte innan du föddes
Ur Nefertiti i Berlin

och Döden blev då plötsligt mycket närvarande.

Skatan hoppas innerligt på att hon hamnar i samma plaskdamm som Bodil Malmsten … och Margith … och Mamma … och Pappa … och Thomas … och … Herreguuud (nu hädar hon dessutom) … ja … men hoppas att plaska omkring igen med alla de där personerna som har gjort hennes liv så levande, så värt att leva … och att alla som kommer efter henne … alla hennes fina vänner  … också landar där med ett plask bredvid henne när det är så dags för dem.

Så plaskdammen måste vara stor, större, störst  och den måst ha byggts ut ordentligt så att många, många fler får rum att leka där än de som gjorde det innan Skatan föddes.

Att leva som om något har en mening oavsett hur det kommer att gå.”
Gör det.
Lev så.
Lättare sagt än gjort?
Jaha och sen då.

(Bodil Malmsten … förstås)

(Momo och Lut)

Rött eller svart

 

Jag skulle inte behöva ha glasögon (glasöga) på det opererade ögat.
Men det vill jag ha.
Jag har inte fler kännetecken, mer identitet att avvara.
Jag är en med glasögon och det tänker jag vara så länge jag är.
(Bodil Malmsten i sin blogg Finistère)

Med jämna mellanrum gör Skatan ett besök hos Bodil Malmsten i hennes blogg och just idag var det citerade här det senaste inlägget (om än ett ganska gammalt inlägg ändå 2015-09-12). Och hon kom osökt att tänka på sig själv och sitt eget ”jag” som ”en med glasögon”.

Skatan behöver glasögon. Och för ett par år sedan köpte hon ett par med knallans röda bågar (2011).

VaVa

Och älskade dem.

Skatan blev liksom ”hon med de röda glasögonen”.

Skatan har förutom synfel grå starr på båda ögonen som nu är opererade och på det vänstra har man också gjort en s k efterstarrbehandling (laser). Efter den var det dags att byta glasögon och Skatan valde … hon fattar fortfarande inte hur korkad man kan bli … ett par svarta och det efter lika mycket om och men och hit och dit-tankar  som när hon valde de första, de röda alltså 

IMG_5354

Hon valde alltså ett par svarta som hon aldrig trivts i, pliktskyldigast har haft på sig förstås men … som sagt … aldrig känt sig ”hemma” i.

Och så …  har Skatan äntligen fått en ny tid för efterstarrbehandling på det högra ögat också. Och det blir dags för nya glasögon igen.

De röda är väldigt slitna men hittar hon inga nya röda som passar (modellen är utgången) så byter hon helt sonika glaset i sina röda. Och fortsätter att ha de svarta som reserv.

Så det kan bli när man blir som ett med sina glasögon 😉

Allt är möjligt

Skatan citerar … som så ofta … Bodil Malmsten. Hennes ord räcker långt, längre, längst …

Ur sista loggboken, allt är möjligt

Det är möjligt, den stora förändringen är möjlig.
Rökningen!
Det hände sig att det utgick ett påbud att hela världen skulle sluta röka och det gjorde den.
Folk röker i smyg, men att öppet röka är förbjudet på alla gemensam­ma utrymmen i hela västvärlden.
Att en så stor förändring är möjlig.
Då är allting möjligt.
Ändra världen, säg ifrån!
Förbjud dumhet, girighet, ondska förbjuden.
Måste du vara ond så var det i smyg.
Allt är möjligt.

Skatan är alltid låg

så här års.

Det är mörkret som ännu inte har gett sig …

Decemberbilden

Månadsbilden i januari … innan snön kom och några dagar innan den 19 januari … 

– Snart är det vår, skriver hon hurtfriskt på Facebook; mest för att tagga sig själv.

Och en massa smileys och hjärtan på rad. ❤ ❤ ❤

I går skulle Margith ha fyllt 65 år.

– Va, redan 65 år?

Skatan förstår inte vart åren har tagit vägen. De sju åren som snart gått sen Margith lämnade henne, dog …

Och knappast en dag har heller gått utan tankar på henne … vad Margith skulle ha tyckt, ha känt om det ena eller andra som Skatan känner och ser och saknar den där vännen att tala med, skratta med … på just deras vänskaps sätt.

Skatan har levt på … visst … Hon lever på varje dag, har sin fina, underbara familj, sina vänner  … jo, hon har vänner också 🙂

Men Skatan är som ni förstår ändå inte nöjd. Det räcker inte.

”Någon fattas henne” som Astrid Lindgren uttryckte det i Ronja Rövardotter.

Margith fattas Skatan. Det är Sanningen.

Ingen sanning med modifikation utan den rena, rama sanningen

Men Margith är Skatans Mållgan … och det känns bra,  att ha sin Mållgan-Margith att tala med.  🙂

Unknown-1

Alfons´Mållgan av Gunilla Bergström

Nu kämpar Bodil Malmsten för livet … igen …  och skriver om Döden som hon aldrig väjt för att skriva om men nu med ett raseri som kanske har funnits där tidigare men nu träffar en i magtrakten så att man viker sig.

»Kan du inte skriva om något annat än döden.
Döden, döden. Har du inget annat än döden att komma med?«
”Nästa gång får det bli en kärleksdikt”, tänker författaren förglömmande sina kärleksdikters tragiska slut. (Bodil Malmsten)

 

Och Eldklotters tankar som väcktes av att se Bodil i Babel med sitt kortklippta hår … Skatan tänkte också  tankarna då  men tryckte ner dem, ville inte tänka dem ens …

… jag anade att det var frågan om cancer när jag såg hennes kortklippta hår på Babel för några månader sedan.
Nu har cancern kommit åter.
Jag tänker: ”Nej! Inte Bodil. Inte min Bodil.” Men Bodil också. (Eldklotter)

Skatan vet ju det. Att alla ska dö. Nå´n gång. Måste dö och att tankar på Döden får Livet att levas här och nu … att tas vara på.

Men det är lättare sagt än gjort.

Mycket lättare sagt än gjort när nu Tiden rusar iväg snabbare än någonsin … snabbare än ljuset.

Och hon blir avbruten hela tiden. Av ditten och datten.

Det är ju det som är Livet förstås.  Att bli avbruten av ditten och datten. Men. Det ingår ju liksom i Livet …, tänker Skatan som verkligen inte ska klaga.

Men klagar ändå, som synes.

Glädja sig och njuta av det vackra i vardagen. Glädja sig och läsa Bodil Malmsten.
Jag läser och skickar varma, läkande tankar till Bodil. (Eldklotter)

Och det försöker Skatan göra också … försöker glädja sig och njuta av det vackra i vardagen, av det hon har, sin stora familj, sina vänner.

Men varför i hela friden ska det vara så himla svårt?

Döden

Bodil Malmsten

Skatan satt och tittade och lyssnade på Babel i TV2 och ca 51 minuter in i programmet möter Skatan henne igen … Bodil Malmsten … som varit borta så länge (men det hade Skatan gissat redan i början av programmet och blivit så glad där i soffan att hon formligen hoppade.)

Och så fick hon veta att Bodil Malmsten börjat blogga igen … både på Finistère och bodilmalmsten.se

Det var en kortklippt, söt Bodil Malmsten … späd som alltid … som intervjuades.

Det sägs att hon varit sjuk. Bodil Malmsten själv berättar att hon varit sjuk.

Och nu måste hon vara på bättringsvägen.

Skönt.

Sååå skönt.

Nu är ordningen återställd.

Böcker

Böcker är Skatans ständiga följeslagare.
038-3

Böcker är tunga … hon vet … men både hon och Mannen packade ner några stycken för att ha på Koh Chang. Mannen packade ner deckare (nästan det enda han läser: Michael Connellys Svarta lådan, Lee Childs Besökaren och Lars Keplers Sandmannen.) och Skatan en salig blandning: tre Jeanette Winterson (Fyrväktaren, Powerbook och Det finns annan frukt än apelsiner). Skatan hade läst självbiografin  Varför vara lycklig när du kan vara normal? innan hon reste  och blivit helt tagen av den … och av Jeanette Winterson och av hennes sätt att skriva, stilen. Skatan hade också med sig Nina Bouraouis Pojkflickan, Patricia Tudor-Sandahls Tid för förändring och Hakuri Murakamis Elefanten som gick upp i rök.

När Skatan hade läst alla sina egna böcker och Mannens och några som hon fått låna av vännen Claes …  ( bl a Bodil Malmstens Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig (som Skatan läste om … Bodil Malmsten tål att läsas om hur många gånger som helst ) …  och Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst (stark, uppfriskande, rolig*)  …  gick hon loss på hotellens ”bibliotek” av kvarlämnade böcker …

Inga nämnda,  alla glömda.

Skuggornas bibliotek 8

Nu tänker Skatan inte recensera böckerna … det var ett bra tag sen hon läste dem…  men måste säga att alla var bra i sitt slag … om man så säger. 🙂

Bodil Malmsten är en favorit sedan förr … det vet ju alla som känner Skatan. Att hon älskar Bodil Malmstens oefterhärmliga  ”torra” stil som alltid träffar mitt i prick. Och Haruki Murakamis surrealistiska världar.  Sandmannen var lika spännande som alla sagt att den skulle vara  och Connelly och Child gjorde inte heller Skatan besviken.

Jeanette Winterson

Skatan är Idas (barnbarn) pojkvän Martin evigt tacksam för att ha introducerat Jeanette Winterson för henne. Annars hade nog  Winterson försvunnit i den bokflod som Skatan hela tiden vadar i … allt vad nytt (och gammalt) hon har kvar att läsa. Martin läste Varför vara lycklig när man kan vara normal? i Italien i somras och rekommenderade den … en av de bästa böckerna han hade läst … till Skatan.

– Tack, Martin!

För det första stilen … nu äger hon inte någon av böckerna (ännu)  och har lämnat tillbaka dem till biblioteket … men Wintersons stil är (som Bodil Malmstens) oefterhärmlig. Hon är rolig fast hon talar om svåra och sorgliga saker och igenkänningsfaktorn är hög fast Skatan inte alls har upplevt samma saker som hon. Men det säger väl allt. Skatan brukar skriva upp citat men hade inte med sig sin anteckningsbok på stranden och ja … det blev inte så mycket skrivet. Några har hon i alla fall skrivit upp och de kommer antagligen från självbiografin som hon läste innan Koh Chang.

Adoption är utanförskap /…/ Det är omöjligt att tro att någon kan älska en för ens egen skull.

Jag tror på skönlitteratur och på berättelsens kraft för det är så vi talar i tungor. Vi är inte tystade.

Mitt råd till alla: Bli född.

Någon gång mellan det att jag var sex veckor och sex månader gammal blev jag hämtad … Hon var borta. Jag var borta. Jag blev bortadopterad.

Jag hade förlorat mitt namn och min identitet. Adopterade barn är fördrivna.

Varför är förlusten kärlekens mått?

För att undgå upptäckt är jag ständigt på språng. För att själv göra upptäckter är jag ständigt på språng.

– Jag kan inte leva som landsflykting från mitt förflutna.

– Jag vill inte ha ditt förflutna.

– Nej, det är just det. Jag orkar inte börja om igen Från år noll.

Tanken på existensen som en oavbruten historia är en lögn. Det finns ingen oavbruten historia, det finns upplysta ögonblick, och resten är mörker.

Och som motto … eller vad man ska säga …  i början av någon av Jenette Wintersons böcker citerar hon två författare:

Minns att du måste dö. (Muriel Spark)

Minns att du måste leva (Ali Smith)

Varför någon väljer att citera just det hon citerar är förstås också avslöjande. Citaten  berättar en hel del vem den människan är  som valt ut citaten.

Tittut!

Nu är Skatan avslöjad.

* Mia Skäringer om Dyngkåt och hur helig som helst:

”Boken handlar mest om kvinnoroller och föreställningar om sig själv. Titeln syftar på den där Hora eller
Madonna-grejen, men man måste inte välja. Utan att försöka pracka på någon råd, så berättar jag till exempel om mitt dåliga mammasamvete och hur jag får relationen att funka. Men framför allt vill jag visa att man får vara svag och skör.”

En fin artikel/recension av en bra bok av en bra författare

Författaren är Bodil Malmsten och boken är hennes senaste  Så gör jag  – Konsten att skriva och recensenten i Tidningen Kulturen  är Pernilla Andersson.

Så gör jag - Konsten att Skriva

Läs  och läs och läs en gång till … den här speciella boken, artikeln/recensionen

Och fortsätt sedan med  alla böcker av Bodil Malmsten,  hennes dikter, hennes självbiografi, ja allt   … hennes blogg …  och Skatan kan garantera läsupplevelser.

För  hon är långt ifrån  okontroversiell, Bodil.

Och det är det som Skatan går igång på.

Hon får Skatan att tänka, bli djärvare, rannsaka sig själv …

Och så Bodil Malmstens  språk förstås och hennes melankoli (Årets melankoliker 2012)  …

Melankolin ja … men en ”stridbar” melankoli … en liten (i fysisk bemärkelse)  ilsken melankoliker … är hon allt Bodil Malmsten.

Åtminstone tycker Skatan det.

I Bodil Malmstens fotspår …

Det är inte första gången som Skatan går i Bodel Malmstens fotspår …

Har Skatan en guru så har hon …

Just nu har hon beställt en bok som Bodil Malmsten rekommenderat både nu och tidigare … som både Bodil själv och Nick Hornby läst:

Nick Hornby har läst How to Live: Or A Life of Montaigne in One Question and Twenty Attempts at an Answer och prisar han Sarah Bakewells Montaigne sida upp och sida ner:
”How to Live is a superb book, original, engaging, thorough, ambitious, and wise…” (Bodil Malmsten)

Michel de Montaigne ( 1533 – 1592 ),   en mycket uppskattad favorit hos Bodil … har också brunnar av visdom och klokskap att citera … t ex …

If there is such a thing as a good marriage, it is because it resembles friendship rather than love.

…

I quote others only in order the better to express myself.
Michel de Montaigne

Ett citat som grep tag i Skatan läste hon

… i SvD Under Strecket häromdagen.

Det var ett citat ur en Under Strecket-artikel skriven av  Magnus Hedlund, författare och översättare, om poeten David Gascoyne som Skatan omedelbart relaterade till … trots att hon inte kände till David Gascoyne  sedan tidigare …hon hade aldrig hört talas om honom …  och ännu mindre läst något av honom.

Han var en av surrealismens banbrytare i England fick hon i alla fall veta.

Med ett märkligt levnadsöde.

Hans intellekt var av den absorberande sorten, som också inbegrep en fatal brist på självkänsla, inte bara under ungdomen utan nära nog hela livet. Det ledde till att han från tid till annan stod under starkt inflytande från andra diktare  …

Det var de här meningarna som stod i ett förklarat sken för Skatan.

Och de enda som Skatan kommer att citera från artikeln.

Så inte handlar det här så mycket om David Gascoyne inte.

Skatan kände direkt att det var så här man kan beskriva henne också (inga jämförelser i övrigt förstås).

Hon är och och har alltid varit  ”den absorberande sorten” med dess följdverkan … ”en fatal brist på självkänsla” …

Hon har alltid inspirerats, varit en receiver … ett ”läskpapper” som har haft lätt att idolisera människor som hon beundrar. Hon har inte sett vad hon själv har bidragit med … eller kunnat bidra med.

Därför har Skatan kunnat ”snöa in sig fullständigt” på någon/några och det är därför hon är så flitig med att citera. Hon hittar sina innersta tankar uttryckta med någon annans ord.

 Bodil Malmsten  t ex … Skatan älskar Bodil Malmsten och känner igen sig i Bodel Malmsten och citerar Bodil Malmsten.

Men varför kan Skatan inte formulera ”sanningen” om sig själv … själv.

Varför känner sig Skatan alltid så  ”hemlös” ?

Trots att Skatan känner sig själv ganska bra vid det här laget … trots att hon vet att hon är en flaxig, kraxig typ  och att  hennes egen sanning och hennes egna  tankar om hur livet som hon levt det hittills …  format henne till  vad hon är och står för … så vågar  hon ändå inte släppa fram dessa tankar … på något sätt …  för att inte verka pretentiös …

Då är det lättare att gömma sig bakom andras tankar … och citera 🙂

Skatan är adopoterad in i en högborgerlig, liberal familj med högt i tak … är priviligerad och har alltid på något vis haft skamkänslor för sitt öde på något oklart, fullkomligt ogrundat vis. (Hon kom ihåg på 60-talet när  ”direktör” var ett skällsord och hon knappast vågade tala om sin adress i vissa kretsar … osv osv)  Guilt by association  kallas det visst… Speciellt i valtider dras alla ”borgarbrackor” över en kam … och det kan låta hätskt värre … Inte ens vänner som känner Skatan väl kunde då avhålla sig från att misstänkliggöra hennes åsikter p g a hennes bakgrund.

Och det är klart … Genom sin bakgrund kan hon ALDRIG på djupet förstå och sätta sig in i hur människor som t ex Susanna Alakoski har haft det. Hon kan försöka se åtminstone och inte blunda för  det Fattigsverige som Susanna Alakoski inte bara skriver om utan själv har upplevt  …  och hon kan känna samma känsla som kvinnan som Elise Karlsson beskriver i sin recension när hon skänker pengar till någon som tigger … skam över att vara den lyckligt lottade …

En man går omkring och ber de människor som sitter och väntar på tåget om pengar. En kvinna räcker honom något, sedan böjer hon huvudet, ser ned i sitt knä, på sina händer.

Det ser ut som skam, hon vågar inte möta de andras blickar. Det är inte skam över samhället, eller över hemlösheten. Utan skam över att ge. Skam över att hjälpa.

Fast inte riktigt så ändå känner Skatan …  inte ”skam över att hjälpa” … utan skam över att BEHÖVA hjälpa … att KUNNA hjälpa … att vara den priviligerade

Skatan  vet  … som sagt … mycket om sig själv vid det här laget … men känner sig ”instängd”, fången …och hemlös …  just för att hon inte kan få ur sig en samlad hel ”personbeskrivning” .

Men vem kan det?

Fortsättning följer alltså … i sinom tid.

Haruki Murakami och Bodil Malmsten

Det skulle inte falla Skatan in att läsa en bok om löpning vare sig den skrivits av Haruki Murakami, Bodil Malmsten eller någon annan av hennes författarfavoriter …

Det var synd att Bodil Malmsten gjorde det och missade 1Q84-trilogin …

Jag fortsatte läsa Haruki Murakami, men efter Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, var det var slut mellan oss.
Inte för löpningens skull, för det litterära.

(Bodil Malmsten i Finistère, i inlägget Bite me!)

Inte för att det är Haruki Murakami … jo, förresten … just därför … för … för … ja …  för det finns ingen annan som skriver som just Murakami och det finns faktiskt inte ord för vad Skatan tycker.  Han är en författare som skriver fantastiskt … på alla sätt och vis. Skatan läser just nu den andra delen av trilogin och har hjärtat i halsgropen eller en knut i magen av spänning, skrattar uppsluppet emellanåt och njuuuter av berättelsen och  av det litterära … också.

Det man inte förstår utan förklaring kommer man inte att förstå även om det förklaras

(Haruki Murakami i 1Q84, del 2)

Världens bästa bok

vet inte Skatan om  En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras är … det anser  Bodil Malmsten  i sin blogg … men en av de bästa kanske den är … Skatan har inte läst den … men hon har läst  romanen  Älskaren  av Marguerite Duras och den är  en av världens bästa om hon nu ska lista all världens böcker  som hon ju förstås inte läst … 

Men ”En fördämning mot Stilla havet” har också gett upphov till en av litteraturhistoriens mest fascinerande korrigeringar. 1986 kommer Duras storsäljare ”Älskaren” som beskriver hennes relation till mannen från Cholen, som hon här kallar honom. Modern är då död. Här beskriver nu Duras den oerhörda attraktionen mellan dem, deras möten, deras samlag, en erotisk relation som både är ödesmättad och passionerad. (Åsa Beckman, DN.se  Bok)

Älskaren är bra mycket bättre än En fördämning mot Stilla havet  … ”dålig, ja nästan ointressant” …  tyckte   Carin Mannheimer   som Skatan lyssnade till på radion i går.

Fast Marguerite Duras själv lär inte ha skattat  Älskaren särskilt högt bland sina verk …

En bok hög med skit , en flygplatsroman !!! som hon skrev  när hon var full, var Marguerite Duras´eget omdöme.

Eftersom Skatan  bara  har läst Älskaren … som är berättelsen om en passionerad kärleksaffär mellan en femtonårig fransyska och hennes kinesiske älskare … så kan hon inte säga något om vilken av romanerna som är ”bäst” och på något sätt känns det inte väsentligt … det kan göra detsamma …

Älskaren är i alla fall en fantastisk bok … kanske världens bästa bok … och Skatan kan bara instämma med Bodil Malmsten om att …

Marguerite Duras skriver inte om smärtan, inte om fördämningen mot Stilla havet, hon beskriver inte smärtan och fördämningen mot Stilla havet.
Böckerna är smärtan och fördämningen mot Stilla havet.

Älskaren … en tunn liten roman … kan alltså varmt rekommenderas. En bok  om attraktion, erotik,  passion. En nästan smärtsam läsupplevelse som ”kröp under skinnet” på Skatan.

Böcker och Fans

Skrattar bäst som skrattar sist …

Skatan ska kanske inte skratta åt det minimalistiskt trendigt vitsvarta  när hon själv bjöd in sina bloggvänner  till sin blogg … inte till  vitt/svart utan till grått-i-gråvitt …

Så nu växlar hon sidhuvud igen och bjuder  på lite färg 🙂 genom att visa ett snitt på  bokryggar   …

De här står fortfarande olästa i Skatans bokhylla …

Bland en hel del  andra …

Och tjocka är de dessutom … och lockande …

De står där … på lut.

Tänk ändå vad mycket olästa böcker det finns. De tar då aldrig slut och man hinner inte med hälften av de man vill läsa. Så det gäller  att hårdprioritera.

Och idag när Skatan passerade bibblan fick hon tag på Boken hon har beställt på nätet men som hon ännu inte fått tag på …

Fans av Fredrik Strage

…som rekommenderats Skatan när hon suckade över sin beundran av Bodil Malmsten 🙂

Den boken måste nu komma emellan den hon håller på med just nu: Vår egen förrädare av John Le Carré.

Fredrik Strage behandlar i sin bok i första hand ” fans till popartister, beundrare som ibland utvecklar en lika stark relation till sina favoritstjärnor som till människorna i sin omedelbara närhet”.

Nu får Skatan skjuta in att sååå fanatisk är inte hennes beundran av Bodil Malmsten … det finns proportioner i hennes beundran … faktiskt.

Trots allt …

Men hon gillar hennes böcker och TYCKER sig därför KÄNNA även personen bakom dem … och är alltså per definition en aning besatt … mer inspirerad än besatt … men ändå … besatt.

Ordet ”fan” kommer av latinets ”fanaticus” som enligt Norstedts latinsk-svenska ordbok betyder ”hän/förd, -ryckt, inspirerad, svärmisk, förryckt, besatt”. Det ordet kan i sin tur härledas till substantivet ”fanum” som betyder ”helig, åt gudarna vigd ort, helgedom, tempel”. Man kan tycka att ”fan” är ett nedsättande ord, något som sjukförklarar anhängare av olika sorters populärkultur. Men att vara inspirerad eller besatt av något betyder inte att man är förvirrad. (Fredrik Strage, Fans)

Nåväl … Skatan tycker det ska bli spännande att läsa boken som Tommy rekommenderade i en kommentar till Skatans inlägg Beundran förblindar 🙂

Läs ”Mina priser” lätt och rolig bok att börja med av Bernhard. Be bibblan köpa in den. F.ö, gillar du inte Bernhard så gör du inte… oavsett vem som rekommenderat… varför läsa något som är jobbigt? OM du vill läsa om när ”beundrans gränser, och när den övergår till något osunt” så läs Fredrik Strages bok ”Fans”. Där får du läsa om osund beundran…

Tommy.

Trots att det finns många olästa böcker har Skatan faktiskt läst en hel del på sistone. Förutom de hon lyssnat på … mest spänningsromaner, deckare, thrillers : Anna Jansson, Jo Nessbø, Michael Connelly, Lee Child m fl … spännande och bra.

Tänk, det var inte längesen som Skatan ALDRIG läste deckare …  I sin gröna ungdom lite Maria Lang, Stieg Trenter, Simenon, Agatha Christie  men … nej … så gott som aldrig.

Nu har de också sin plats i Skatans bokhylla …

Har de förresten inte blivit bra mycket bättre på sistone?

Bland de böcker hon läst finns de här: Chris Cleave: Little Bee, Suzanna Dilber: Dubbelexponering, John Grisham: Den oskyldige mannen, Bodil Malmsten: Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag och så Stefan Einhorn: Änglarnas svar.

Den sistnämnda boken, Änglarnas svar,  läste Skatan inte färdigt … den var så så så … himla dåligt skriven så hon fixade det helt enkelt inte. Noll (0) skator av fem (5) möjliga.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag har Skatan redan skrivit lite om … Fem (5) skator av fem (5) möjliga.

Den oskyldige mannen, en ruggig dramadokumentär … man får en inblick i USAs och Oklahomas rättssystem och rättssäkerhet fungerar. ”John Grisham gör det obehagligt bra och spännande” (Dagens Industri) …men lite för mycket detaljer … lite för långdraget även om det är en dokumentär som är dramatiserad behöver man ju inte ta med alla detaljer. … Tre (3) skator av fem (5) möjliga

Och så Suzanna Dilbers Dubbelexponering, en helt underbar kärleksroman … ja, ”en drabbande roman om vad kärlek är, eller inte är” som det står på baksidan.

Skatan älskade den … De två kvinnorna, en bedragen hustru,  Josefin, och en ”den andra kvinnan”, älskarinnan, Ella, (men inte älskarinna till den bedragna hustruns man … äsch … ) får vi möta omväxlande i vartannat kapitel. Den fick en väldigt egendomlig kritik av Nina Björk i DN och då gav Skatan Suziluz (bloggaren Suzanna Dilber) en kommentar som hon citerar här som sitt omdöme:

Jag älskade den … av just de anledningarna till kritik som hon framförde. För att den är samtid … NU … för att de två kvinnorna med sina fel och brister berättar om kärleken som den kan vara så att man känner det ända in i hjärteroten, lever med … båda två … bägge sidorna av samma mynt … den ena sidan som ju skildrar en mogen, lite ”vardagstrött” kärlek (som jag uppfattar den) som ställs på prov genom otroheten och den andra, hopplösa, ständigt hoppfulla känslan hos ”den andra” kvinnan. Jag är ingen litteraturkritiker och tänker inte gå djupare in på alla tankar och känslor som Dubbelexponering väckte hos mig men … som sagt … jag älskade boken och jag läser mycket så … det är ju inte den första roman om kärlek som jag läser … om jag säger så.

Slutligen ger jag dig ett gott råd: Gör som Bodil Malmsten … läs inga recensioner …

Lyssna på vinden … och hör vad den har att säga :-)

Kram!

Dubbelexponering får fyra (4) skator av fem (5) möjliga av Skatan.

Och så till sist … men inte minst: Little Bee av Chris Cleave, ” en varm och berörande bok om medmänsklighet, kärlek och civilkurage”. … som det står på baksidan.

Det är precis vad den är … ”en gripande historia om en afrikansk flyktingflickas krock med vår västerländska kultur och vårt sätt att leva”, om flyktingmottagningen i England, om den vita västerländska medelklassens aningslöshet och naivitet och … ja en ”berörande” bok som Skatan varmt kan rekommendera …

Trots att Magnus Eriksson på SvD ger sämre kritik i sin recension …

Författare som Helen Oyeyemi, Diran Adebayo, Jackie Kay, Biyi Bandele och Chimamanda Ngozi Adichie har överlägset gestaltat Chris Cleaves teman.

ger Skatan Little Bee får fyra (4) skator av fem (5) möjliga.

Den är inte en bestseller för inte …

Det var det det …

Orkade ni med ända till slutet ???  🙂

Kan det verkligen bli morgon

är rubriken på ett avsnitt i Bodil Malmstens senaste logg-, blogg- … ja, senaste bok

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag

 och Skatan citerar Emily Dickinsons dikt

Will there really be a ”Morning”?

Is there such a thing as ”Day”?

Could I see it from the mountains

If I were as tall as they?

och fortsätter …

Svar Ja.

Jaaa!

The ”Morning” is here already …

Bodil Malmsten skriver sina tankar och idéer och delger oss sin livsfilosofi på ett alldeles eget genialt sätt som bara blir bättre och bättre för varje bok …  går från klarhet till klarhet.

Malmsten är en listig författare, och i texterna funkar ytans blanka lätthet som insug i en mörkare, närmast existentiell ilska. (Aase Berg, DN.se/BOK)

– Nu fattar ni va? … (det är förresten Skatan som har markerat texten röd … bara så ni vet)

Men det är förstås inte bara det.

Den här är bäst.

Hittills vill säga.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag

Tycker också Skatan.

Ocht vi väntar alla på boken om Edvard

”Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång”, tänker jag. Den här boken ger jag aldrig upp. (BM, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag)

Skatan väntar också på Fredrik Strages bok ”Fans” som Tommy tipsade om i en kommentar till Skatans inlägg Beundran förblindar . Hon får nog sluta och vänta och försöka få tag på den på något annat klurigt sätt 🙂 … för hennes beundran för Bodil Malmsten når nu inga gränser 🙂

Det finns tusen manipulationstrick att ta till om man som författare vill verka mer seriös än man är. Bodil Malmsten gör tvärtom och ställer skisskonsten i precisionens tjänst. Bloggandet övergår omärkligt i avancerad essäistik och sårbart blottande av allmänmäns­klig svaghet när hon slipar mediets vassaste redskap: det försåtligt opretentiösa.

Blogg är inte slarv i Malmstens tappning, blogg är poetiskt hårdfokuserad exakthet. Det är skissen huggen i sten, lättheten som farkost för tyngden.

Hos Bodil Malmsten är enkelheten en trojansk häst. Inuti ruvar den stora, mullrande varelsen: vreden som gör det personliga politiskt. (Aase Berg, DN)

Aase Berg i DN har också försökt att förklara vad det är som gör att Bodil Malmstens ord och tankar får sån´t fäste hos så många av oss ”fans” ..

Böckernas popularitet har förstås att göra med den kvinnliga frihetsdrömmen, radikalt avvikande från de manliga fantasierna om Jack Kerouac och safarihattar, nämligen: att få rå sig själv och slippa skötseln av man och barn.

Strax efter det föregående …  skriver Bodil Malmsten … Strax efter det föregående
/…/
Vi får pinna på bäst vi kan och inte bli bittra.
Det viktigaste är  – ingen bitterhet.
PS  På förekommen anledning har Skatan grönfärgat  sina egna tankar, cerisefärgat Bodil Malmstens text och låtit Aase Bergs text stå kvar svart mot vitt  DS

Instämmer

Bodil Malmsten  har hållit ett föredrag på Stockholms fantastiska Stadsbibliotek …

Man skulle varit där.

Föredraget handlade om Stefan Zweig som Skatan både har läst (Världen av igår och någon av biografierna … men det var ett bra tag sen) … inte mycket men dock … och gillar. Till skillnad från Bodil Malmstens andra idol … eller första idol … hur man nu ser det, Thomas Bernhard, som Skatan har svårare att ta till sig  och inte riktigt ”lärt sig gilla” men ändå gillar ibland av det lilla hon ändå läst.

Skatan kan bara hålla med Bodil helt och hållet.

En ung Stefan Zweig … ung och en riktig snygging

Läs någonting av Stefan Zweig  om ni inte redan gjort det!

För övrigt har Skatan nu Bodil Malmstens senaste loggbok i sin ägo att läsa.

 Bilden blev lite mörk men ni kan säkert läsa titeln ändå:

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag.

Skatan kan hålla med Bodil Malmsten helt och hållet i detta också.

Beundran förblindar

”Beundran förblindar, sade Reger igår, den gör beundraren själlös. De flesta människor kommer inte ur beundrandet igen om de en gång hamnat i beundrandet och är därför själlösa. De flesta människor är själlösa hela livet bara för att de beundrar. Det finns ingenting att beundra, sade Reger igår, ingenting, ingenting alls.” (Gamla mästare, Thomas Bernhard)

Alltså är Skatan själlös …

Verkligen …

Hon är ett tomt skal, en kropp bara … hon som beundrar så många … levande och döda …

Pressfoto – Bernhard – Schmied

Skatan beundrar Bodil Malmsten, som beundrar Thomas Bernhard … hmm  … som har skrivit ovan citat i sin bok Gamla mästare och antagligen menar det. Nu har inte Skatan läst Thomas Bernhard särskilt noga och mycket … han är väldigt svår att komma in i och inpå livet på … hon har försökt och försökt både på svenska och tyska  … och ska inte ge upp eftersom Skatan beundrar Bodil Malmsten som beundrar Thomas Bernhard …

Cordelia Edvardson

Skatan beundrar Cordelia Edvardson som har en stor själ … men Skatan vet ju inte om Cordelia Edvardson beundrar någon …

Skatan beundrar Bob Dylan, Bob Marley, Tom Waits, Adele, Patti Smith, Joan Baez … oj oj oj .. med flera,  med  flera,  med hur många fler som helst …  det är så många som Skatan beundrar … Hemingway, Paul Auster, och och … hon kan inte räkna dem alla …

Skogsnuvan

Skatan beundrar sin vän och bloggaren Skogsnuvan  som beundrar Skatan och har skrivit de finaste ord om henne som gjorde henne djupt rörd och väldigt väldigt glad:

Det som fick mig att tänka på det är min bloggkompis Skatan som är den mest sociala jag vet. Hon kommer hit till vildmarken till människor hon aldrig sett och efter en stund så känns det som man känt henne i hela livet.

Hon lyssnar och intresserar sig och får den mest tystlåtna person att börja prata med sig. Det kan jag känna är social kompetens. Det är faktiskt inte bara att kunna prata men måste kunna lyssna och ha ett genuint intresse för människor och sådan är hon ”Skatan” en helt fenomenal människa som jag beundrar.

Skatan beundrar  förstås många många bloggvänner av olika anledningar … Lilla Blå … den mystiska ord-och-tanke-konstnären, Znogge … som skriver om sin vardag, sin familj och sina hundar så att man tycker man har känt dem i hela sitt liv fast Skatan inte ens vet vad de heter på riktigt … om hon så säga. Znogge med den stora integriteten … Och Ingrid förstås … som  Skatan  fått följa genom  livet  på Gotland och  på Stenstugu tillsammans med  hennes man Åke … om flytten från gården och om Åkes svåra sjukdom och bortgång … om livet på Gotland … om själva  LIVET nu efter sjuttio …

Skatan beundrar Turez den yngsta av sina bloggvänner som blev mamma för ett år sedan och skriver så fint om sin lilla familj … i med- och motgång.

Skatan beundrar fotografen, konstnären, poeten, skådespelaren … you name it … tusenkonstnären Maria-Thérèse och fotografen och poeten Maria Rosenqvist. Hon beundrar  förstås Loll …en så engagerad själ och som också lärt Skatan mycket om livet, hon beundrar Eldklotter … hon beundrar så många så hon kan inte räkna dem alla …

Ingen mera nämnd … och ingen glömd … kära vänner …

Ingen glömd …

Skatan kaaan ju inte räkna dem alla …

Av olika anledningar …

Hon beundrade Margith … som nu efter sin död nästan har fått helgonstatus … och nu skojar Skatan inte till det. Nej Margiths sidor framträdde … liksom Skatans mammas sidor förresten, som hon förstås också beundrar ..  … ännu tydligare och klarare och så beundrandsvärda sedan Margith och mamma inte längre finns här. Först efteråt insåg Skatan vilken enastående,  fantastisk människa Margith  varit … som så många av hennes släktingar  är .. de som Skatan nu träffar i Kärringgänget … och som Skatan beundrar …

Livet är fullt med människor och företeelser som Skatan beundrar … häpnar över … älskar.

Försvinner hon då själv … blir själlös?

Nej det kan hon då aldrig tro … hon FÅR ju av de hon beundrar …

Att vara arg för ilskans egen skull

Lite besviken blev Skatan allt på Bodil Malmstens insats i Babel sist …

Hon behöver sannerligen inte vara ställföreträdande ilsken. Vi är många som är ilskna alldeles för oss själva. Speciellt om vi har blivit illa behandlade …

Saker är som de är … många gånger … säger hon i programmet. T ex att hon har korta ben. Och de är ju onekligen som de är. Liksom Skatans näbb m m   m m   .

Men om hon nu  tycker att det mesta är som det är, är det ju djäkligt energislukande att vara ilsken över saker som är som de är.

Eller … ?

Det finns sådana som är ilskna och gör något åt det … försöker förändra … det de är ilskna över.

I och för sig gör Bodil Malmsten  väl det med sina böcker som ALLA älskar … och läser och reagerar på.

Och slipper på så sätt agera ut sin ilska mer än att reagera på ett litterärt sätt … och låta andra ”ta över”. Det är hennes sätt … och det är väl … ja, det är väl bra… men

Men … ?

Hon har flyttat hem till Sverige men verkar inte gilla sitt hemland särskilt mycket längre … I sitt senaste inlägg i sin blogg Finistère  tycker hon till om med att Land du välsignade, Sverige, ska läggas ner …

 

Lägg ner Sverige

är rubriken och så länkar hon till en artikel som får mitt ? att bli ännu större

?

I snart ett års tid har SvD Näringsliv granskat myndigheten Invest Swedens verksamhet, vars syfte är att locka utländska bolag att investera i Sverige. Det har handlat om fusk i myndighetens statistik över skapade jobb, hjälp till kinesiska skalbolag och tjänstemän som utövar påtryckningar för att blufföretagen ska få stanna i Sverige

Är det inte bra det … att man lägger ner en myndighet som visat sig fuska stort … eller ?

Vad MENAR Bodil Malmsten?

Nu har Skatan beställt  Bodil Malmstens loggbok som ska bli lika kul att läsa som allt annat. För hon är inte Bodil Malmsten för inte . Hon får Skatan  att reagera  … på ett eller annat sätt.  Och det gillar Skatan. 🙂

Babel på svt Play

Det gick alldeles utmärkt att se Babel i efterskott för oss Kulturkärringar som inte orkar hålla oss vakna.

Det är klart det gör.

Och så får mammor och pappor möjlighet att se den också. När de äntligen fått sina telningar i säng …

Nu har Skatan njutit av Babel med Bodil Malmsten och ( Rikard Wolff  m fl) i efterskott i lugn och ro … i sängen.

Bättre kan man inte ha det 🙂

babel

Det var förstås Bodil Malmsten igen

som väckte minnena till livs.

Parchmant Farm med Mose Allison …

Nu kommer det, ältandet över musiken som inte kom med.
I dag, den 2 januari 2012 är det Parchman Farm med Mose Allison.
Att jag inte tog med Parchman Farm med Mose Allison i mitt Vinter!

skrev hon i sin blogg Finistère … och tryckte på knappen som satte igång dom hos Skatan.

Minnena alltså.

Som Skatan spelade just Parchman Farm fram och tillbaka och fram och tillbaka då när det begav sig.

På 60-talet alltså …

Det var tider det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Sant – rakt av

När jag sitter och inte jobbar vid tangentbordet och skärmen händer det att jag tänker – vem är det nu jag borde ha dåligt samvete för, vad är det nu jag inte har gjort.
Ständigt denna känsla av att inte räcka till.
Särskilt inte för mig själv.  (Finistère)

… skriver Bodil Malmsten i ett inlägg Ofta som Skatan finner så sant sååå …

så sant att hon citerar det rakt av.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,