Det första Skatan såg när vi landade i Wittenberg var att Storken kommit. Han eller hon var i full färd att inreda sitt sommarviste.
Skatan blev alldeles lyrisk.
Och tog massor av bilder …
Här till exempel med näbben åt söder …
och här mot norr.
Här på lite närmre håll med en plötsligt turkosblå himmel … mysko …
Verkligen mysko … hur himmelen ändrar färg …
Och här med en något cremefärgad bakgrund …
Nu vilar vi i alla fall ut i ett Skåne som också tagit sjumilakliv närmre sommaren och som till och med har tussi- tussi- tussilagon längs vägrenarna.
Skatans tankar 
Jag har aldrig sett någon stork i levande livet även om jag varit många gånger i Skåne. Inte så vanliga ens där skulle jag tro. Kul. Tussilago som små solar väntar jag på men snön får gå bort först och det känns som om det är segt med det.
Jag såg min första stork för några år sedan just i Wittenberg där vi alltid stannar över natten på vår väg söderut. Eller på hemvägen …
Fascinerande med dessa stora fåglar … mitt i stan på ett tak … då är våren här på riktigt!
Kramar
Tänk att de bygger sådana fantastiska bon! Tussilagon längtar vi efter!
Visst är det fantastikt med dessa fåglar som stretar och jobbar med sina bon som bara blir större och större och att de också kommer tillbaka år efter år.
Kramar!
Ett hett tips är i trakten mellan Sjöbo och Blentarp. Platsen där man föder upp och har ett storkprojket. Har varit och besökt dessa fantastiska fåglar ett flertal tillfällen. Det är imponerande att se dessa fåglar sväva uppe i den blå skyn. Adressen till Storkprojektets hemsida.
http://www.skof.se/stork .
För visst ska man tro på storken, likväl som på Tomten.
Visst ska man göra det. Tro … 🙂
Kram!
Här är en till som bara älskar storkar – de är så häftiga! Träffade på dem i Ribe i Danmark för första gången för många år sedan och då drabbades hela familjen av storkfeber 🙂