Petcharat Garden Hotel

Igar at Skatan middag i den enorma hotellmatsalen i rosa och vitt. Det var Skatan och en flygel uppe pa en scen. Skatan trodde den bara stod dar tills hon fick se tva kostymkladda ben under den.

Tva sangerskor gjorde sig ocksa beredda for kvallens show.

Klockan var sju.

Toner klinkades fram pa flygeln … hmm … var vaaar det for musik. Ha ha haa … As time goes by …

Skatan sneglade mot dorren. Det skulle inte sitta helt fel om en Bogart kom inslantrande 🙂 …

Men det var bara pool-killen som vinkade uppmuntrande fran fonstret ut mot poolen .

Skatan lyssnade i ensam majestat pa musiken, nynnade med och at och drack. Nar den enorma matsallen borjade fyllas pa med lite fler folk, thailandare, overgick forstas musiken till thailandsk.

Men pianisten hann i alla fall spela I’ m singin’ in the rain innan Skatan betalade for sig och lamnade lokalen …

9 reaktioner till “Petcharat Garden Hotel

  1. Så härligt det låter, att sitta där i den vackra matsalen och bli underhållen.

    Hoppas att du får en fin måndag också!
    Kram Ingrid

    1. Idag, tisdag, vi ligger fem timmar fore, kommer Pa fran byn, moster J och P fran sina aventyr sa nu blir det ”liv i luckan” igen. Imorgon borjar en fest i grannbyn som varar i dagarna tva och pa fredag reser vi till Bangkok. Naste vecka bar det hemat. Det ser jag ocksa fram emot.

      Kramar!

  2. Måste vara en högst märklig känsla att sitta helt ensam i en stor sal och lyssna till den musiken med tailändska musiker. Som om man finns med i en overklig film och att Bogart skulle komma insläntrande. Kan riktigt föreställa mig hur det sett ut och för tailändska musikerna måste du vara ett exotiskt inslag.

    1. Ja har i Roi Et finns det inte sa manga utlanningar (farang) sa nar de far syn pa nagon, som da i matsalen, tar man tillfallet i akt och spelar nagot vasterlandskt for att vara artig., Det aaar en marklig kansla att vara ensam har overhuvudtaget, i affarer, pa restauranger och ja, overallt. Men roligt ocksa.

      Kram!

  3. Hej ”Skatan” av en slump hamnade jag på din blogg och började läsa lite, om jag uppfattat det rätt befinner du dig just nu i Roi et. Jag studerar för närvarande på lärarprogrammet och kommer ta min examen nästa termin, innan dess skall jag och två kurskamrater skriva vårt examensarbete och har genom ett beviljat stipendium fått möjligheten att åka till Thailand för att samla empiriskt material till vårt examensarbete. Grundtanken är att vi skall undersöka en grundskola i möjligtvis provisen Roi et. Jag undrar bara lite allmänt hur språkkunskaperna ser ut för invånarna i Roi et? Du kanske kan ge några tips till oss innan vi anländer?
    Mvh: Isabell

    1. Nar jag kommer hem i nasta vecka skall jag svara dig. Du har val lamnat en email-adress antar jag. Roi Et provinsen bestar mest av ris-bonder och ar en fattig provins. Nuvarande regering dumpar priserna genom att kopa fran Burma istallet for att stodja sina thailandska bonder. En del av ”braket” i Bangkok handlar just om det. Jag skall tala med Pa om hon kan introducera er till ”hennes” gamla skola. Sprakkunskaperna ar daliga. Man kan ha last engelska i flera ar utan att kunna tala och man forstar daligt. Spannande examensarbete. Jag onskar jag kunde vara er ”skugga” har. Jag hor av mig som sagt per mail men forst nar jag ar hemma igen. Det ar sa struligt har …

      Kram far du av Skatan … redan nu i alla fall

      1. Hej skatan! Vi försöker hålla oss uppdaterade om läget i bangkok och hur det kan påverka vår resa! Hade varit en väldigt bra hjälp om vi fått någon kontakt till en skola, lite där vi står och stampar nu och försöker finna kontakter som kan göra vårt examensarbete möjligt! Min mail har jag skrivit så hör av dig när du har kommit hem, hoppas du får en bra hemresa!
        Mvh: Isabell

  4. Håller med Skogssnuvan! Det måste varit en märklig känsla att sitta där själv och lyssna… Härligt men samtidigt vemodigt. Fast det var kanske titeln som gav mig sådana tankar…

    Kram!

    1. Du har ratt. Vemodigt! Igar tankte jag hoppa over middagen men kvallen blev sa lang sa jag gick ner i den nastan tomma matsalen och tog en ol och lyssnade pa musiken … full show … utan nagra gaster !!!. Direkt pianisten sag mig spelade och sjong han Elvis lat … vad den nu heter … You were always on my mind. Jag holl pa att borja grata …

      Kram

Lämna ett svar till Skatan Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.