väckte känslor … och minnen.
Minnen som Margith och jag skulle delat om hon hade varit här …
(Margiths akvarell som hennes sambo Göran fotograferat)
Musiken hittade jag hos afiori, som namngivit en av sina otroliga bilder … besök henne! … efter just Adagio in G Minor.
Så otroligt vackert Skatan! Musik har den där förmågan att öppna upp dörrar till ens innersta vrår. Jag lutar mig tillbaks i soffan, blundar och låter musiken brusa runt inombords. Tack för att du delade med dig!
Kramar!
Visst ääär den vacker. Fast i moll förstås.
Kramar!
Hej Skatan och välkommen hem! Känns som om det var hundra år sedan jag var inne på din blogg för här var det ny layout igen, som ser tokproffsig ut och du är hemma igen i planerandets hemland 🙂
Kramar på dig!
Ja den är åtminstone väldigt tydlig, layouten. Lättläst. Fast lite väl kraftiga bokstäver i headern tycker jag.
Kramar i retur!
Vilken fantastisk akvarell! Ledsen att höra om din vän 😦
Tack för nostalgi-trippen! Hon var duktig på att måla, Margith, och världens bästa väninna.
Kram!
p.s. Jättesnygg ny layout!
Tack! Det är många som har kommenterat och sagt att den är snygg. Det tycker jag också även om jag är tveksam till den kraftiga texten i headern.
Kram!