En sådan rubrik trodde Skatan kunde bli fallet när hon satt där på den fina rena toaletten på Östermalmshallen med tryck över brösteT och hyperventilerade.
Men … nu sitter hon här på Seven Eleven på Storgatan istället, har djupandats, och här kan hon avreagera sina vedermödor.
Eftersom Skatan är ”handikappad” i den bemärkelsen att hon har skitont i benen hade hon beställt och betaaalat för sittplatsbiljett förstås (50 spänn) på tåget tur och retur Stockholm.
När tåget tuffade in på stationen fanns det inte någon vagn 6 och följdaktligen ingen plats 17 i vagn nr 6 heller. Så …Skatan satt i en trapp till Vagnhärad och väntade på konduktörens förklaringar.
Konduktören dök aldrig upp.
Så Skatan steg ur och fick fatt i konduktören på plattformen. Hon konstaterade också och beklagade att vagn nr 6 inte var med.
– Sorry
Och sedan, när Skatan klev på igen, fanns det inte ens en plats i en trapp. Så fullsmockat var tåget. Och inte är det snökaos heller. Solen skiner från en blå vårhimmel
… och dagen har startat på ett uruselt sätt …
När Skatan skulle ta ut pengar på sina ”nygamla” kort gällde inte hennes inarbetade kod längre. Hon fick ta ut sina pengar på ett kreditkort i stället …
Puuuh …
– Vad hon klagar den där Skatan
Nu får det bara inte bli fler motgångar denna dag.
Men händer det här oavbruuutet Skatan för att hon skall lära sig något? Månne?
Att inte ta något för givet? Att man inte kan ha kontroll över allt, inte ens att man skall få sitta när man har löst sittplatsbiljett …
Att livet är fullt av överraskningar.
Bra och dåliga …
Skatans tankar 
Men vilken skit. Man hör nästan aldrig något bra om tåg längre. Ring och klaga; man brukar åtminstone få kuponger som gäller i deras bistro vilket för vegetarianerna betyder torra kanelbullar.
Ja det skall jag göra. Ringa och klaga. Bara för princiiipens skull. Och för … tja … det är inte första gången.
Kram!
Du kära vän, SJ suger åsneb—e och jag känner igen mig i vartenda hyperventilerande andetag – och det utan att jag har problem med mina ben. Du är långt ifrån ensam och självömka sig får man göra så mycket man vill på sin egen blogg. Så det så. 🙂
Jättekramen från mig.
Ja så ömklig och synd om mig själv som jag kände mig igår … En gammal ledbruten gumma som stapplade fram i ett strålande solskens-Stockholm länge länge … innan hon ryckte upp sig och dagen som börjat så uselt … vände och blev faktiskt riktigt bra.
Fast förstås …
Ont har jag fortfarande i hela kroppen och trycket över hjärtat kommer och går …
Satans SJ!
Kram!
Men stackar dig!
Fy vilken tågresa, nog är det underligt att det inte ska gå att få någon ordning på SJ, nu kan de ju inte skylla på snön längre, men det är kanske som de raljerade om på Bubblan igår kväll, för vackert väder just nu, det kan ju också ställa till de för SJ.
Hoppas resten av dagen går bättre!
Kram Ingrid
Det är verkligen för bedrövligt. Har man löst en platsbiljett så …
SJ borde gå en kurs i flexibilitet. Märker man att man inte får med sig en vagn måste man ju fort som sjutton kolla upp hur många som har löst sittplatsbiljetter och markera lika många platser i de vagnar som finns med obokade platser. Det är väl mer ”rättvist” i alla fall att de som löst sittplatsbiljetter i första hand får sitta.
Enkel logik.
Resten av dagen gick bättre.
Kram!
Det är ingen fröjd att åka tåg stående.
Neej, du. Ingen fröjd alls trots att det vackra sörmländska landskapet susade förbi utanför fönstret.
Kram!
Oj oj.. skäl att reklamera skulle jag som besvärlig tycka. En trappa är ingen sittplats, och du hade ju betalat för att just få sitta. Annars kan man ju strunta i det.
Stackars Skatan.
Ja nog skall här reklameras alltid. Det är ju inte heller första gången och jag har faktiskt kommit in med förslaaag hur sådana här situationer kan lösas.
De som har löst platsbiljetter skall i första hand få sitta. Markera andra platser för dom att hänvisa till…
Röda lappar eller nåt …
Kram!
Men det är bara så typiskt! Vad har hänt med folkets järnväg? Vem är den till för? Hoppad du får en rejäl kompensation. Nu när du ändå överlevde 😉 Om man vågar skoja till det lite så här i efterhand när läget är under kontroll…
Kramar
Mja … någon rejäl kompensation kommer jag inte att få. Möjligtvis 50 spänn i retur.
Men jag skall klaga. För principens skull. Så det så.
Kramar!
Det tycker jag absolut att du ska. Jag tror inte heller att du får någon ersättning men man måste markera. Det var ju av största vikt för dig och får inte underskattas.
Kram
Joo du … nu skall här klagas!
Kram!
The story of Nyköping-Stockholm det där…Inget förvånar mig…
Nej, inget förvånar mig heller längre . SJ verkar ha tappat stinget totaaalt.
Ingen nödlösnings-uppfinnings-entreprenörskap där inte.
Kram!
Har du betalt för sittplats så ska du ju ha det. Allt annat är ju sjukt. Tur att du fick sitta på en trapp åtminstone på dit vägen. Hoppas du hade det bra i Sthlm o alla fall.
Jag vill också ha kontroll. Veta hur det ska te sig och planera och greja. Blir otroligt stressad annars. Inte av tidssjäl utan för att jag släppt på kontrollen. Om någon ändrar mina planer, och de inte blir som jag hade tänkt, så sätts den där stressen in på något vis. Ibland mer, ibland mindre…
Ha en bra tisdag!
Ja egentligen har jag inte överdrivet stort kontrollbehov men när jag åker tåg vill ja verkligen försäkra mig om att jag får en sittplats och löser därför sittplatsbiljett. Inte så konstigt egentligen när man har skitont i benen.
Men det här med kontrollbehov … det beskriver Mymlan så bra i ett av hennes senare inlägg. Läs det om du har tid och lust. Mymlan har fått diagnosen ADHD tror jag … men i alla fall … väldigt bra beskrivet hur en del av ens medmänniskor kan fungera … och ibland kanske alla känner så … vare sig man har ADHD eller inte.
http://mymlanthereal.wordpress.com/2010/05/11/koket/
Kramar!
Ja men det är väl själva faan. Inte undra på att du blev förbannad. Ändå känns det väl som om du lärt dig en del i Thailand vad det gäller att man inte kan ha kontroll över allting men här i det här välstrukturerade landet kanske man kunde fodra lite mer tycker jag.
Trots allt hade du ju betalat!
I Thailand åkte jag landsvägsbuss från Roi Et till Bangkok och sky train i Bangkok och det fungerade alldeles utmärkt. Utan platsbiljett. Sky train-tåget var fullt med folk men flera reste sig både för mig och för Pa som bar Alice.
Landsvägsbussarna var rena och snygga och billiga och vi fick kaffe med bulle och vid lunchstoppet lunch som ingick i priset.
Resan som tog sju timmar inkl lunchen kostade 150 kronor.
Och de här tucktuck-fordonen som jag åkte i till it-caféet och hotellet i Roi Et så gott som dagligen tog sig fram i trafiken … som tog hänsyn faktiskt … på ett snabbt och … nåja … ganska trafiksäkert sätt.
Kram!