Taizé-konfirmationen

”Låt oss inte försöka ta reda på vem som hade rätt eller fel, utan försona oss!” (Påven Johannes XXIII)

Redan en timme före utsatt tid åkte vi till kyrkan i Åhus rädda för att inte få bra platser. Tre var reserverade för familjen. Men vi var ju några fler …

När vi trädde in möttes vi av budskapet om vad för slags konfirmation som komma skulle …

En gudstjänst för taizékonfirmander …

Kyrksalen var klädd i oranga draperingar och många många ljus precis som i Försoningskyrkan i Taizé …

Försoningskyrkan i Taizé

Åhus kyrka

Innan konfirmanderna kom in och satte sig välkomnade oss prästen och förklarade lite om vad som skiljde den här gudstjänsten mot andra i svenska kyrkan.

Delaktigheten.

Musiken.

Tystnaden.

Hela gudstjänsten var uppbyggd omkring musiken, korta psalmer … ibland bestående av bara ett ord som inledningspsalmen:

Hal-le-lu–ja  …

som sjöngs om och om och om och om igen.

En meditativ känsla och stämning väcktes inom en … åtminstone inom mig …

Och så Tystnaden …

I Taizé hade konfirmanderna fått sitta tysta tillsammans med tusentals andra (3000 tror jag) i hela tio minuter åt gången. De berättade om den ”häftiga” känslan att sitta tyst tillsammans med så många …

Vi försökte sitta tysta i tre minuter … och det gick faktiskt riktigt bra. Jag koncentrerade mig på min andning och slöt ögonen och kom in i den ”där känslan” …  Men det krävs ju övning och åter övning …

Idas tar plats  …

Konfirmanderna vända mot altaret

Efter Halleluja och The kingdom of God eller Guds rike är fred,  de här korta repetetiva psalmerna, bad vi Inledningsbönen. Den hade skrivits av konfirmanderna själva liksom de flesta som följde. Inte Fader vår förstås eller Vår Fader som den bönen ju heter nu för tiden …

Överhuvudtaget var det en gudstjänst där vi alla var delaktiga .

Hela tiden.

Innan själva mässan ( nattvarden) korstecknade prästen konfirmanderna i olja och bad en bön med handpåläggning. Så fick de ett taizékors, en ros och ett konfirmationsminne …

Ida får korstecknet i olja på pannan

… och ett litet taizékors

Medan  konfirmanderna först mottog nattvarden sjöng vi om och om igen en psalm … Ät mitt bröd …

Ät mitt bröd, drick mitt vin, kom till mig så ska du ej hungra.

Är mitt bröd, drick mitt vin, tro på mig så ska du ej törsta.”

Om och om igen mässade vi den enkla melodin till orden ända tills alla hade fått sitt bröd och vin …

Ida får brödet …

… som hon doppar i vinet.

Efter konfirmanderna vad det vår tur och man hade ”stationer” på fyra ställen i kyrkan …

Mannen gör sig redo …

Mellan alla psalmer har hela tiden konfirmanderna deltagit med olika inslag. De har till exempel  läst pingsdagens evangelium Joh 14:15-21. Textläsningen Matt 28:15-20 lästes på en mängd språk … svenska förstås, engelska, tyska, franska, spanska, italienska, ryska och polska vad jag kan komma ihåg ..

Innan avslutningen redovisades veckan i Taizé i olika grupper …

  • gemenskap
  • evangeliet
  • bön och andlighet
  • döden och livet

Ida ingick i evengelie-gruppen …

och läste ur Johannesevangeliet …

De hade också, var och en, valt ut  ett bibelord, ett citat,  att ha med sig på vägen  som de läste upp …

Ida hade valt ett citat om Kärleken … Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i henne

Trots att gudstjänsten varade i mer än två timmar gick tiden fort och det berodde förstås på delaktigheten , musiken och de många psalmerna och att inte prästen predikade utan deltog som ”en i mängden”.

Prästens enda ” predikan”  bestod av ett tal till konfirmanderna … ord på vägen …

Kollekten gick till ”Hela världen”, Svenska kyrkans hjälp- och biståndsorgan.

När vi klev ut igen … ut i det fria … hade den lite disiga gråmulna dagen övergått till en värmande sol från en klarblå himmel, fåglarna kvittrade och det var en riktig pingsaftonseftermiddag …

Där ute på kyrkbacken  i solen samlades förstås alla för den ”obligatoriska”  fotograferingen ..

Väl hemma i Yngsjö och Furuboda igen … bjöds på sen lunch eller tidig middag och eftersom solen strålade från en blå himmel … skålade vi för konfirmanden ute på den alldeles nya altanen … eller på soldäcket som det ju kallas för nuförtiden.


23 reaktioner på ”Taizé-konfirmationen

  1. Vilken intressant läsning Skatan! Jag minns min egen konfirmation som något helt annorluna, där prästen hade huvudrollen och jag själv var jättenervös för att få en fråga. Det där med att ungdomar får lära sig att umgås med tystnaden tror jag är väldigt nyttigt, i denna tid av ständigt nya intryck.

    Vilket skönt kort på Ida och dig tillsammans! Ni ser verkligen ut att trivas ihop 😀

    kramar!

    • Ida är mitt första barnbarn och på något sätt har det ända från början haft en speciell relation till henne som jag ”känt” längst. En sådan relation håller jag sakta på att ”bygga” tillsammans med hennes lillasyster nu … som fyller tretton i sommar.

      Min egen traditionella konfirmation gjorde jag i Sundborn på konfa-läger. Det var också en stark upplevelse. Så stark att jag faktiskt funderat på att bli präst själv. Men så är det ju en annan ”hednisk” sida av mig som inte går så bra ihop med prästämbetet så …

      Jag ”bidde” aldrig präst, som du vet.

      Kram!

  2. Vilken rolig och trevlig konfirmation. Så där hade jag också velat ha det när jag konfirmerades.

    Hoppas ni hade det trevligt, vilket ni verkade ha. *
    Vilka fin fina kläder du hade dagen till ära 🙂

    Kram!

    • Vi hade det verkligen trevligt. Eftersom alla våra barn bor så utspridda träffas vi ju inte varje dag … och då blir det också extra roligt när vi gör det.

      Tack för komplimangen för klänningen. Visserligen tyckte jag att jag såg väldigt ”stor” ut i den på bild … men jag är väl så där stor så …

      Jag älskar den starka färgen.

      Kram!

  3. Vilken intressant och spännande dag. Påminde en del om hämplingarnas konfirmationer som vi minns med glädje! Nöjda som sjutton ser ni ut där ni står 😀

    Kram!

    • Ja det var en intressant och givande dag. På många sätt och vis. Dels förstås att träffa äldsta dottern med familj och uppleva hur ”vuxen” Ida redan hunnit bli, dels den starka upplevelsen av själva konfirmationen.

      Och över alltihopa lyste moder so-ol … 🙂

      Kram!

  4. Vilken snygg klänning du har på dig!.
    Tystnad kan nog vara väldigt bra och meditativt. Att sitta tysta tillsammans är nog något som ungdomar aldrig varit med om som den ljudnivå det är i skolorna och redan på dagis. Bra att lära sig tror jag.

    • Tack för komplimangen för klänningen … Jag tycker också om den jättemycket även om jag tyckte jag blev så väldigt stooor i den. Åtminstone på bild. Men eftersom jag blivit stor så … Jag syns på långt håll och den lyser upp i alla fall 🙂 …

      Tystnaden är fantastisk. Jag gillar tystnaden och har det oftast tyst omkring mig utan musik eller TV eller radio … för att höra fågelsång t ex eller mina egna andetag. Tystnaden så där tillsammans med så många andra var nästan magiskt …

      Kramar!

  5. Det gäller att komma bort från ”formalian”/”hardvaran” och gå in djupare i budskapet. Det är inte det som står rent bokstavligt i texten. Det är det bakomliggande budskapet som är det viktiga. Inte att man läst och förstått, utan hur man praktiserar det gentemot andra. Det är inte den som lär sig flest psalmer eller böner som nödvändigtvis tagit åt sig mest av budskapet. I och för sig behövs det ingen jämförelse. Det handlar om individens känsla, känslor och upplevelse.
    Verkar ha varit en annorlunda och fantastisk upplevelse, precis som det ska vara.

    • Genom det meditativa i psalmerna, delaktigheten och tystnaden kom vi alla in i ”budskapet” … och för oss i alla fall blev det en ”mäktig” upplevelse.

      När ungdomarna var nere i Taize levde de inrutat med bön flera gånger om dagen, och tystnad och samtal och möten med så många andra och fick verkligen uppleva och leva den där delaktigheten.

      Jag har redan bestämt mig att jag själv skall åka dit en vecka så småningom …

      Kram!

  6. Var själv i Taizé när jag var i tonåren och tyckte/tycker väldigt mycket om den gudstjänstformen. Gemenskap med såväl Gud och andra som sig själv på något sätt i och med det meditativa upplägget. Betydligt mer givande och mer av en andlig upplevelse än någon präst som står och mässar. Tycker jag, tralala.

    • Då förstår du ju … förstås … känslan som till och med kunde förmedlas de här två timmarna i kyrkan.

      Jag har också bestämt mig att åka till Taizé en vecka framöver …

      Eftertanke, meditation och stillhet OCH delaktighet och gemenskap tillsammans med så många andra där … måste också bidra till att förstärka det här andliga …

      Kram!

  7. Så spännande läsning. Jag har aldrig hört talas om denna konfirmationsform eller denna inriktning inom protestantismen. Jag var tvungen att Googla och läsa om det efter ditt inlägg. Själv är jag inte konfirmerad då jag inte riktigt passar in i den svenska kyrkan känner jag…däremot är jag inte ateist.

    • Jag hade hört om Taizé innan men inte att det fanns möjlighet att konfirmera sig ”i” Taizé-form eller vad jag skall säga … det visste jag inte.

      Och det var fantastiskt enligt ungdomarna … En ”handfast” form av kristendom … som naturligtvis genom delaktigheten sätter djupare spår kanske än traditionell konfirmationsundervisning …

      Kram!

  8. Detta låter som en väldigt fin konfirmationshögtid som Ni fick vara med om. Skulle vilja vara med om taize men det har inte blivigt av ännu.

    • Inte för mig heller … men jag har bestämt mig för att resa till Taizé tillsammans med Ida om något eller några år…

      Kram!

  9. oj, vilken massa kommentarer, vilket fint inlägg det blev (: är så glad att du upplevde gudstjänsten på det sättet som du gjorde för det var precis det som var meningen. För på så sätt ville vi förklara eller visa hur vi hade upplevt tiden i Taizé.

    • Jaa, Ida. Det var en jättefin konfirmation och jag är glad att du valde den här ”formen” för den. Ett minne för livet, som man säger.

      Massor av kramar!

  10. jättefina bilder då är du kristen katolik som jag finns flera supersidor med böner och unga kristna i sverige och norden men många vågar inte bära sina kors och radarband synd för det är förbinda mor och barn eller som friars har runt sin mage i form av snöret som de bär som bälte runt sin friarrock färg beroende vilken orden de tillhör likadant med nunnerordnar de har liknande färgsättning med tillhörande hätta som BIRGITTASYSTRARNA eller blommor i håret som karmelitsystrar Jag valde vid min egen kommunion bekräftar dopet och den slutgiltiga bekräftelsen i sakramentet komformationen att gå vidare i mitt sökande mot GUD genom MODERN JUNGFRU MARIA som är vår coach och sef över katolska kyrkan Påven Francisco är KYRKANS ÖVERHUVUD Hela katolska KYRKANS till den HELIGA TREENIGHETEN TREDELADE ANDEN I FADERN SONENS OCH DEN HELIGA ANDEN AMEN önskar allt gott till Dig i ditt sökande Såg du honom live i LUND när han var i sverige 1ggn hoppas han kommer fler ggr på sommaren nästa ggn))-

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.