… blev det för Skatan.
Allt sket sig.
– Ni är inte här för att måla tavlor, sa Ria.
– Ni är här för att lära och träna er på att måla akvarell.
Och det har Skatan gjort förstås. Lärt sig massor och målat hmm … tränat på att måla akvarell …
Dagens ord (från Ria) : Jag har haft förmånen att leva ett händelselöst liv. (Giorgio Morandi 1890-1964)
Hädanefter … åtminstone lite mer än hittills … skall Skatan försöka leva upp till detta så förnuftiga Dagens ord.
Nåväl …
Sista dagen hade hon bestämt sig för att åtminstone måla en enda färdig bild. Vi skulle åka till havet och måla vatten och himmel och hav. Ria hade gått igenom flera blå färger och visat oss dess egenskaper och hur de blir när de blandas med gult eller rött eller svart.
Vi åkte på förmiddagen till Borstahusen, en strand mitt emot Ven och norr om Landskrona … och hade några timmar på oss innan vi skulle tillbaka till lunch och genomgång och avslutningen klockan tre.
Väl där … det var en underbart varm och solig förmiddag med härliga grålila åskmoln i väster och disigt blått i öster och Ven rakt framför oss …
såg Skatan genast den ultimata platsen … en dubbel stenmur som vågbrytare en bit ut i vattnet som det gick liksom ett sandrev och stenar ut mot.
Redan när Skatan skulle kliva upp på den första stenen, fullpackad som hon var med papper uppspänt på plywoodskiva, palett, penslar, vattenbehållare, hushållspapper etc etc i en väska på ena axeln och kameran på den andra … insåg hon att ditut kunde hon inte balansera på några stenar. Så hon vadade ut och blev blöt upp över knäna trots att hon kavlat upp byxorna en bra bit.
Väl därute kravlade hon sig upp på en något så när flat sten och installerade sig. Hon tog upp paletten och skrev namnen på de färger hon skulle använda framför ”färgkopparna” på klisterremsor, la färgerna på en plasttallrik efter att ha klickat en klick av varje på respektive plats, öppnat locket på vattenbehålleren som hon fyllt, tog fram hushållspapper, ljusstump (färgen fäster inte om man gnidit in stearin t ex på pappret innan man målar) för glittret i vattnet och salt att eventuellt strö på för rytterligare glitter. Höjde penseln som hon blött och skulle just till att blanda det första blåa …
Då kom en rejäl kastvind …
Allt … och då menar Skatan allt … föll på ända, flera av de tolv små färgtuberna hamnade i sprickor mellan stenarna och … ja … det tog sin tid att samla ihop sig och sina prylar, klafsa tillbaka genom vattnet, sätta sig vid en rejäl bänk med bord, duka med färg etc och sätta igång igen.
Hon hann ”grunda”.
Då var det dags igen …att åka tillbaka till Fridhem för en avslutande genomgång av våra resultat och teorilektion.
Allt … och då menar Skatan verkligen ALLT … var som förgjort helt enkelt.
Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket.
Två veckor på raken, först Peace & Love och sen en, som det visade sig, mycket krävande akvarellkurs blev för mycket helt enkelt. Åtminstone för Skatan, … en ”gammal” kropp med en ”ung” knopp som vill så mycket …
Skatans tankar 
Ibland vill man så väldigt mycket. Kanske för mycket. Men nu när du kan grunderna och säkert mer så får du använda kunskaperna på egen hand. Göra tavla efter tavla 😉
kram
Ja just det. Tavla efter tavla … 🙂 Jag har inte gjort annat på sista tiden än gjort tavlor. Du skulle bara veta. ALLT blir en ”tavla” …
Kram!
Men allvarligt talat vad de kört hårt med er.
Är det inte viktigt att också få se någon sorts färdigt resultat, få prova vingarna så att säga?
Va, va, va?
Så tyckte åtminstone jag när jag jobbade som lärare men det är bara jag det.
Jo, lite besviken är jag allt över allt som Ria ville klämma in på de här fem dagarna. Det var ju en nybörjarkurs. Men samtidigt tror jag att en hel del låg på mig och att jag var i dålig form helt enkelt. Trött efter Peace & Love och ont i kroppen och så det där skavsåret och febern. En del fick med sig ”färdiga tavlor” åtminstone någon och jag har i alla fall fått med mig massor ”hem” och har fått löfte om att ringa om jag har några ”stora” frågor eller kör fast.
Jag har varit på målarkurser på Fridhems Folkhögskola tidigare för Pia Eriksson och då har det varit lite ”lättsammare”.
Men jag ångrar inte mitt val av kursledare. Ria Roes är väldigt duktig pedagog och väldigt duktig konstnär med väldigt höga krav på både sig själv och sina elever. Jag har, som sagt, lärt mig massor ändå utan att ha med mig egna färdiga alster hem.
Kramar!
Hm.
Säkerligen har du lärt dig en hel del, men kanske inte nödvändigtvis om målning…?