Det blåser småspik känns det som. Eftersom det regnar samtidigt. Och har blivit så kallt, så kallt, så kallt sååå.
Det är bara omkring tolv grader …
Från 30 till 12 … från det ena till det andra … liksom.
Det har blivit ett helt äventyr att bara ta sig ner till dasset …
För blåser duktiga tag … det gör det …
Stora E är på besök från storstan men det lär knappast bli några långa härliga skogspromenader inte … om inte vädret ändrar sig drastiskt.
Vi hann precis ta oss till Skärgårdslördagen* i Gamla Oxelösund innan de första regndropparna föll och blåsten friskade i till … till storm. Nja de som förstår sig på väder och vind kallar kanske den här vinden styv kuling men … ändå.
Vi hade en timme på oss och besökte först Mästerlotsens hus och tittade på bilder av gamla Oxelösundsfamiljer i Gamla Oxelösund och öarna utanför och på båtar och på huset förstås
Mästerlotsens hus i Gamla Oxelösund
och Skatan fick ett roligt samtal med en av Mästerlotsens föreningsmedlemmar Margareta Jordensjö … Vi hade så gott som bott grannar som unga utan att veta om varandra … (Skatan var nästan bara hemma i Oxelösund när hon sov … om ens det … Resten av tiden var hon i Nyköping där hon gick i skolan och hade allt annat som gjorde livet värt att leva, kompisarna, Göstas Café … jazzklubben, ”skutten” … men det är en annan historia)
Vi gick vidare till Skärgårdsmuseet som både Mannen och Skatan försökt besöka under åren men alltid kommit vid fel tidpunkt då det varit stängt.
Vilket ställe!
Och vilken eldsjäl Skatan kom att prata med där!
Då tänker hon på Kerstin Lindh som dels är skaparen bakom Oxelösunds hembygdsdräkt, en dräkt som kunde ha tillhört en fiskarhustru för ca 100 år sedan … det förstod Skatan när hon talade med henne …. dels är också Kerstin eldsjälen bakom allt arbete med att skapa utställningarna där i Grantorpet, ett omsorgsfullt renoverat hus från mitten av 1800-talet, och har till och med tillverkat ”dockorna” genom att använda sig själv och några närstående som modeller som hon gipsbandagerat för att få fram ansiktena på den fiktiva familjen Eriksson, som aldrig levat men ändå funnits och nu huserar där i huset.
Kerstin Lindh i hembygdsdräkten
Varje år har föreningen och Kerstin ordnat en specialutställning och i år handlade den om Året 1939 Bara inte ryssen kommer.
Kerstin Lindh har också skrivit en bok om familjen Eriksson som aldrig levat men ändå funnits. Den har hon fått hjälp med att bli så här fin av sin syster Karin som sammanfogade texten och bilderna och av Gunilla Helgesson som skrev ut hennes handskrivna text.
Kerstin Lindhs bok
Köket i Grantorpet
… och skafferiet
Precis innan regnet kom hann vi till Hembygdsgården för att äta en macka och få oss något att dricka och titta ut över vattnet och skären …
Mannen och Stora E skymtar där vid dörren för att gå in och beställa …
… medan StinaFina och Skatan bl a kunde njuta av den här utsikten medan de väntade på de där mackorna …
* Föreningarna i Gamla Oxelösund visar skärgårdslivet, både hur det var förr och hur det fungerar idag.
Skatans tankar 
Vilket härligt repotage med många fina bilder!
De är tur att de där eldskälarna finns, så att vi andra kan få ta del av hur våra förfäder levde. Jag har en känsla av att ju äldre man blir, desto intressantare blir det.
Här blåser det också, men det är halvklart och 21 grader nu på morgonen. Vi får väl se vad dagen kommer att bjuda.
Ha en skön söndag!
Kram Ingrid
Ja den här känslan för ”vår historia” kommer nog med åren. Jag tycker det är jättespännande att höra de här eldsjälarna berätta och se hur man levde sina liv förr i tiden … både i slott och koja.
Kram!
Det är underbart med sådana utflyktsmål och få till sig historien. Utan eldsjälarna skulle vi aldrig ha möjligheten.
Jag märker ju att ju äldre jag blir desto roligare är det och framförallt i de trakter man varit som barn och där man vistas numera.
Det är just därför man uppskattar att prata med pappa t ex när han berättar om förr … om människor man känt som liten och nu får ”möta” som vuxen. Han har också lämnat kassar med brevväxlingar mellan honom och hans föräldrar och syskon på -20, 30, osv -talet och med mamma också. Jättespännande att få ta del av.
Kramar!
Det är trevligt och mysigt med gamla Oxelösund. Jag har varit där ett antal gånger. ett jättefint ställe att åka och fika vid eller bara sitta och titta eler gå runtikring….fast man kan gott ta en fika när man är där, för att gynna verksamheten liksom
Ja Gamla Oxelösund hör till sommaren för mig också. Minst en gång … oftast fler … åker vi båt eller bit dit och sitter däruppe på berget och fikar …
Har du gått den där lilla naturstigen som finns utmärkt och där de beskriver blommor och växter som man passerar? Visserligen gick vi ”vilse” men det var också trevligt.
Kram!
I really love your history museum. Well done!
Thank you so very much! I´m glad you liked it 🙂