”Skriva om sig själv i tredje person, det är ju så poänglöst och pinsamt att Halvar rodnar.
Och ”man”, vem är man att vara så förmäten att man gör sina egna vardagsfjuttiga erfarenheter och grunda tankar också till andras.
Nej, jag håller fast vid ”jag” och håller med John Lennon.
Varför skulle jag skriva om någon annan än den jag känner utan och innan?” (Halvars Huvudsaker)
Det är inte helt fel att få Halvar att rodna 🙂 .
Skatan vet att det inte är JAG eller HON som fått Halvar att rodna. Halvar rodnar över sig själv. När han skriver om Halvar som Halvar.
Skatan känner sig träffad mitt i prick. Hon som har så lätt för att ta åt sig* tar ändå risken att få kritik för vad hon skriver så gott som dagligen i sin blogg. För Skatan gillar det. Hon har ett lustfyllt förhållande till det här med att ”träffas mitt i prick”. Att lyssna, läsa, ta åt sig, reflektera och så … reagera.
Fast även om Skatan vet att Halvar är självkritisk och skriver om Halvar blir Halvar likt förbannat ett jag som … eftersom det är en blogg han skriver i … skriver till någon, vänder sig utåt och vill sålunda på något sätt bli läst och få respons.
Eller?
En blogg är en blogg är en blogg är en blogg …
Ja, vad är en blogg?
Egentligen?
En blogg kan vara så mycket.
Det finns hur många kategorier som helst men de flesta bloggare har inga rent litterära ambitioner. ”Man” vill skriva om det som engagerar en och nå ut. Det inbillar sig åtminstone Skatan att anledningen för de flesta är. Men kategoriskt vill Skatan ändå inte vara.
Var och en är salig på sin fason. Utan att det är pinsamt eller att man behöver skämmas så att man rodnar …
och att ”man” så kategoriskt kan avfärda text om sig själv i tredje person som pinsamt … är sannerligen poänglöst och kategoriskt. Tycker en skata …
Själv känner sig Skatan inte ännu ”utan och innan”, och fortsätter sina sökanden och bökanden och kan inte kategoriskt säga att jag är jag eller att hon är Skatan …
Skatan är förstås jag … fast i en annan skepnad … om ”man” så säger … och ett av hennes motton är att aldrig vara kategorisk … en farlig inställning enligt Skatan …även om den inställningen är menad att bara drabba en själv.
Varje val har sin mening …
Och Skatans val att kalla sig Skatan i stället för hmm … jag … är ett sådant val
Liksom
* ”Dessa personer beskrivs som sällskapliga och fräcka, men med en tendens att vara nerviga och sköra. De gillar inte kritik, eller extrema situationer.”
Skatans tankar 
Hua vilka djupa tankar ni har Halvard och du. Jag tror att jag skriver blogg istället för dagbok som jag skrivit sedan jag var liten och lärde mig att skriva. Jag har nog ingen speciell mening eller något litterärt med att skriva. Det är något som för mig bara känns som roligt och bra och om någon annan kan ha glädje av det är det är det bara fint. Skogsnuvan vet jag inte heller varför jag kallar mig för hon är ju egentligen en liten vättkärring som bor i skogen. Visst jag känner mig kanske sån en liten kärring som är lite udda som bor i skogen.
… och jag och jättemånga med mig älskar att läsa dina inlägg, du vättkärring från Fisksjön. Inte heller jag har någon annan mening med min blogg annat än att skriva ”av mig”, få någon som läser och kanske tycker till … upptäcka andra bloggare, lära känna dem och få impulser och utvecklas genom ”korsbefruktning”. Och därför tycker jag det är ”kul” att reagera för inlägg som jag läser och som berör eller som jag känner mig träffad av 🙂 … och det är därför jag skall hålla mig borta från vissa ämnen (som politik t ex) men som jag ”ramlar in i ibland ändå.
Att jag ägnar ett eget inlägg åt en kommentar till Halvars beror på att han inte har något kommentarsfält och inte vill ha sådana hos sig … så då skriver jag en här istället 🙂
Kramar
Jag håller ögonen öppna men än har jag inte hittat mitt magiska skrin …
Min chef talar ofta om sig själv i tredje person och när hon gör det så tycker jag det låter så barnsligt. Men när du skriver i tredje person så reagerar jag inte alls konstigt nog!
Var sak har sin tid – så även i språket och hur vi väljer att formulera oss!
Kram
Det är onekligen barnsligt … jag vet inte precis hur språket utvecklas men småbarn brukar ju säga sitt eget namn om sig själva bra länge … och skulle jag gå omkring och kalla mig Skatan när jag talar med någon vore det väl dags att ”tänka till” ordentligt. 🙂
Men för mig har det blivit som en mask att gömma mig bakom … och de inlägg där jag använder ”jag” är mer personliga kanske … då jag verkligen vill poängtera att det är JAG och ingen annan som skriver.
Men som sagt … direkt pinsam behöver ”man” inte känna sig … tycker Skatan
Kram!
Nej, verkligen inte! Jag förstår precis i vilket syfte du använder dig av trredje person. Men när en chef… Njae…
Kram
Håller helt med dig … man väljer verkligen sina sammanhang.
Kram!
Klart man i bloggen måste kunna skriva om sig själv i tredje person…för bloggjaget är ju inte hela jaget…utan just ett bloggjag. Just den delen av mitt jag tycker så här som jag just nu skriver och då kan jag ju skriva om mig själv i 3:e person. Britt är ju så många olika Britt som tycker lite olika beroende på sammanhanget. Eller blir jag helt schizo?
Nej inte blir Britt schizo inte … men vi är det kanske alla lite till mans och kvinns i bloggvärlden …
Kram!
Visst skulle jag kunna skriva om mig själv i tredje person i bloggen. För bloggIngrid är nog egentligen inte den riktiga Ingrid, även om sanningen kommer snubblande nära ibland.
”BloggIngrid”? så sa en kvinna som jag träffade för en tid sedan. Vi blev sittande bredvid varandra och hon tittade så långt på mig och till slut kunde hon inte låta bli att fråga:”Är det du med bloggen, bloggIngrid”? och det kunde jag ju inte förneka. Den här ön är inte så stor.
Kram och ha en trevlig fredagskväll!
Ja, så är det för mig också. Skatan är mitt blogg-jag i stor utsträckning medan jag sedan i och för sig kan ha skiftande ”skal” och masker och roller utanför bloggen också. Hursom … Skatan har blivit väldigt mycket jag men är kanske ändå någon att ”gömma” sig bakom.
Kram!
Man-budskapet skiljer jag från en omskrivning av sig själv. MAn budskapet är att opersonfiera budskapet, att gömma sig. Medan att tala om sig själv i tredje person är att förstärka budskapet men kanske inte för som sig själv som helhet utan som en del av sig..
Anser jag 🙂
Preciiis … 🙂 Kram!
Trollet gillar Skatan
Skatan gillar Trollet 🙂
Kram!
Jag har provat att skriva om mig själv i tredje person, men det kändes så distanserat. Men ibland kan det förstås ha ett syfte, i en speciell situation. Bloggen är för mig ett sätt att dels nå ut, (och förhoppningsvis få ett gensvar), dels att få struktur på det tänkta. En sorts dagbok som tar upp andra saker än min privata. Svårt beroendeframkallande i vilket fall som helst. Vilken Halloween-inspirerad header du har.. 😉 Min pojke blev totalt fascinerad av den! WOW, kan man ta i dem? undrade han imponerat.
Headern är från kyrkogården i Hallstadt, Österrike. Det blev för trångt med riktiga gravar så då gjorde man så här istället, samlade skallarna och ”tatuerade” dem med namn och årtal och sånt och la benen prydligt under …
i ett speciellt benhus som man kan besöka. Jag kommer inte ihåg när den sista skallen kom dit men det var inte sååå längesen. Inte tycker jag det är fel att göra så här. Det har i alla fall blivit en stor sevärdhet i staden Hallstadt i Österrike där jag varit många gånger för den ligger sagolikt vackert vid sin sjö och man kan vandra dit längs sjön ända från Bad Ischl om man vill.
Kram!