Det gick inte att komma ifrån, låtsas, gömma sig i någon skepnad längre
… inte ens bakom Skatan
JAG kunde inte längre spela, hyckla, le och ta på mig en hurtfrisk roll.
JAG är så här igen… mörkret har tagit över … och ingenting är …
i det svarta geggiga trögflytande som JAG trodde jag hade undkommit för många år sedan då Margith fanns och drog och drog, lirkade och lirkade, pysslade och månade om mig ända tills … kloff … JAG stod fri.
Margith …
JAG kämpade för att hålla näsan över det mörka svarta som hela tiden ville dra ner mig under ytan … trots Alice … fast … jo … dagarna med Alice lättade …
jo … de vakna stunderna med Alice skingrar de tungsinta tankarna,
dagarna med Alice …
och så när JAG skriver …
Då lättar dimman en aning och tungsintheten och krämporna …
Stackars Mannen, stackars StinaFina …
som oförstående ser på … när JAG bara gråter …
JAG vill bara vara IFRED …
och vältra mig i den där hopplösa tröstlösa meningslösheten …
JAG vill sova sova sova.
Men kan inte …
JAG vill fly fly fly … men vart … till vad?
Det lättar att skriva … och skriver gör JAG
Skriver, ältar, skriver, skriver, ältar …
när JAG inte sover … eller ÄR med Alice …
Stackars Mannen …
För det är det jag tänker göra nu när jag väl är hemma igen … sova, sova, sova, gå ut med StinaFina, sova, skriva, sova … men kanske inte hääär.
Nej, inte här …
Skatan får stoppa huvudet under vingen ett tag …
Nu är hon bara JAG ett tag …
Länge?
Kanske har dimman lättat, molnen skingrats och JAG blivit den gamla flaxiga kraxiga skatan fortare än kvickt …
Kanske kraxar hon till redan i morgon … kanske …
MAN vet ju aldrig med den där Skatan …
men JAG vet inte …
Det tungsinta föll inte över mig som en blixt från en klar himmel direkt, nej …. smygande krypande gjorde det sina utfall långt före Bröllopet i Frankrike … långt före att sommaren började gå över till höst … men så lömskt och …
Det är skönt för JAGet att kunna krypa in under Skatans fjädrar, kraxa, flaxa ett tag … men nu … i denna tidiga morgon så … så gick det bara inte längre …
Skatans tankar 
Kram på dig. Ibland behöver man krypa in sitt huvud under vingen. Skriva kanske lite läkande ord. Sova. Att må dåligt är måhända frustrerande, men att inte låtsas om det är allvarligare. Så stora kramar på dig. Tids nog kraxar Du igen.
När hösten kommer med mörker och en oändlig lång vinter framför en är det inte underligt om man deppar ihop. Det vore nu vi behövde skatans magiska skrin. Klart att du behöver sova och hämta kraft. Det känns som om alla dina vilsna bitar behöver lagas ihop ungefär som min kvaddade tomte. Jag kan tala om att med lite Karlssons klister så är han så gott som ny och får bo inne över vintern.
Karlssons Klister hjälper kanske inte på en trasig skata men sömn, dina skyddsänglar och lite kärlek gör nog att du kommer att känna dig bättre snart. Jag skickar dig varmaste tankar och Margit sina så ska du se att det blir bättre. Kram Kram Kram
Enda trösten är, för mig i alla fall, att jag varit där förut och att jag vet att det går över.
Det kanske är något med den här tiden. Hatar du också vinter och mörker?
Ibland behöver man krypa in i sin ”kokong” och läka lite…timeouta lite. Kram på dig.
Hoppas att det snart känns bättre, för det kommer det förstås att göra! Man vill ju alltid försöka förstå vad det beror på men det är inte alltid så lätt. För många intryck på för kort tid? Kanske bra att gå i ide ett tag?
Många kramar
Kristina
Kramar från mig. Flera stycken.
Hej!
Vad skriva som tröst när Jaget inte har samma känsla, tanke som Detet? Att krypa fram, inte gömma sig bakom flaxande vingar, möta verkligheten…jobbigt värre. Men visst är den lömsk den där tungsintheten, smyger sig på i sakta mak och slår till med all kraft när man minst anar det. Varja gång är man lika förvånad för varje gång är ju den sista gången. En tröst i bedrövelsen är att du uppenbarligen har pauser! Inte alla som har det…att dygnet runt i åratal leva i ”gäggan” är att hålla sig vid liv.
Att bena ut begreppen, att tänka positivt är inte vad man behöver höra! Men att bara få vara..den man egentligen är och ändå bli godkänd samt älskad, är viktigt.
Sänder dig många styrkekramar, för sådana behövs i massor fr. alla håll!
Kram på dig och krya på dig!
/Agneta i höstmörkret och hårda västanvindar i Götet.
Många varma kramar från Skåneland.
/Marie
Tack för alla era fina ord till mitt självömkande jag … men ibland är det så skööönt att bara spy ur sig alla känslor och deppiga tankar. Det som förvånade mig den här gången var att jag överhuvudtaget föll i fällan igen … Det har faktiskt … tror jag … vad jag kommer ihåg … inte känts så hääär tröstlöst på länge … Men men minnet är kort och bara att skriva och vara ett tag har redan det gjort mig lättare till sinnes …
Massor av kramar till er allihopa !