Skatan är låg

känner sig vingklippt, ur slag.

Hon är så in i döden trött,  lättirriterad och ledsen. Gråter för minsta lilla

Och är elakare än elak …

Och fet … tjock … och kan inte sluta äta.

Och arg, ilsken, bitter.

Och tom.

Skatan ska ju vara lycklig … som har haft hela familjen här, barn och barnbarn … som är på Femöre och till och med vädret har varit riktigt fint … och varmt.

Fast idag blåser det kallt.

Men Skatan är orkeslös och sitter som en klump och stirrar rakt ut …

Och allt beror på att hon inte kan sova … sömntabletter eller inte …

Skatan kan inte sova.

Inte ens  på dagen …

Och inte kan hon skriva  … all lust är ju väck.

Vad hjälper det då att ha hittat ännu en fyrklöver …

Jag ramlade dit igen

 

JAG (TV series)
Image via Wikipedia

 

Det gick inte att komma ifrån, låtsas, gömma sig i någon  skepnad längre

… inte ens bakom Skatan

JAG kunde inte längre spela, hyckla, le och  ta på mig  en hurtfrisk roll.

JAG är så här igen…  mörkret har tagit över … och ingenting är …

i det  svarta geggiga trögflytande som JAG trodde jag hade undkommit för många år sedan då Margith fanns och drog och drog, lirkade och lirkade, pysslade och månade om mig ända tills  … kloff … JAG stod fri.

Margith …

JAG kämpade för att hålla näsan över det mörka svarta som hela tiden ville dra ner mig under ytan … trots Alice  … fast … jo … dagarna med Alice lättade …

jo … de vakna stunderna med Alice skingrar de tungsinta tankarna,

dagarna med Alice …

och så när JAG skriver …

Då lättar dimman en aning och tungsintheten och krämporna  …

Stackars Mannen, stackars StinaFina …

som oförstående ser på … när JAG bara gråter …

JAG vill bara vara IFRED …

och vältra mig i den där hopplösa tröstlösa meningslösheten …

JAG vill sova sova sova.

Men kan inte …

JAG vill fly fly fly … men vart … till vad?

Det lättar att skriva … och skriver gör JAG

Skriver, ältar, skriver, skriver, ältar …

när JAG inte sover … eller ÄR med Alice …

Stackars Mannen …

För det är det jag tänker göra nu när jag väl är hemma igen … sova, sova, sova, gå ut med StinaFina, sova, skriva, sova … men kanske inte hääär.

Nej, inte här …

Skatan får stoppa huvudet under vingen ett tag …

Nu är hon bara JAG ett tag …

Länge?

Kanske har dimman lättat, molnen skingrats och JAG blivit den gamla flaxiga kraxiga skatan fortare än kvickt …

Kanske kraxar hon till redan i morgon … kanske …

MAN vet ju aldrig med den där Skatan …

men JAG vet inte …

Det tungsinta föll inte över mig som en blixt från en klar himmel direkt, nej …. smygande  krypande gjorde det sina utfall långt före Bröllopet i Frankrike … långt före att sommaren började gå över till höst … men så lömskt och …

Det är skönt för JAGet att kunna  krypa in under Skatans fjädrar, kraxa, flaxa ett tag … men  nu … i denna tidiga morgon så … så gick det bara inte längre …