Skatan viktreducerar, håller diet … eller bantar rätt och slätt. Kärt barn har som bekant många namn.
Kärt och kärt förresten. Det är ingen dans på rosor utan hårt arbete. Så det så …
Men Skatan får hjälp på vägen av Kinesen genom en kombination av akupunktur och strikt diet … med hittills häpnadsväckande resultat. Johannes tror att Skatan skall ha nått sina drömmars mål redan till jul.
Men det vet i katten …
Första veckan var en mardröm … och andra veckan var en mardröm … och nu är Skatan inne på den tredje veckan och kaaan bara inte lägga av.
Eftersom det går så bra.
Skam den som ger sig.
Men nog känns det konstigt för Skatan … trots allt … att utsätta sig för … först ett bankande och slående på de mjuka kroppsdelarna ändan, låren, vaderna och även ryggen … för att sedan bli slagen med öppen handflata på samma kroppsdelar. Sedan bli stucken av 25 nålar som också vrids om där de sitter.
Och ovanpå allt detta en … i och för sig … skön ansiktsmassage.
Och betaaala för det.
Man får lida pin för att bli fin … brukar det heta. Och det tänker förstås Skatan på hela tiden … för att hålla humöret uppe och inte ge efter för sin känt dåliga karaktär.
Skatans matchvikt kommer inte att vara densamma som i hennes ungdoms dagar då hon var smal som en sticka. I och för sig var hon smal ända tills klimakteriet och tills hon slutade röka … Sen smög sig kilona på ett efter ett …
Nu får det vara nog …
Skatan med Mannen på Femöre omkring 1970 så där (Vi hade varit gifta i ett år)…
Här syns det att hon har skärpt till sig efter sitt värsta vilda tonårsliv.
Frisyren 🙂 !!!
Skatan vid ungefär samma tidsperiod …
Men Skatan kunde rocka loss …då som nu … här med en arbetskamrat på en underbar arbetsplats där livet lekte även mellan nio och fem.
Som sagt. Den matchvikten strävar då inte Skatan efter idag. Bara så pass att hon kan böja sig ner och knyta skorna utan att magen tar emot …
Och sen kanske några kilon därutöver.
Härliga bilder. Jag kan börja rota i bruna lådan igen… kanske….eller?
Gör det … det är faktiskt riktigt kul att se tillbaka och tänka att det i alla fall inte var sååå längesen. 🙂
Kram!
Vilka härliga bilder men du, du var ju mager!
Kram
Ja … mina ungar sa när de tittade på gamla foton …
– Men mamma … hade du anorexia.
Men det hade jag faktiskt inte. Jag var så där mager … och så småningom blev jag smal och sen som sagt efter klimakteriet eller så så …
Su du förstår att den vikten som jag hade då är inte något som jag eftersträvar.
Kram!
Det där med banta är ett elände.
Ja det är det på sätt och vis. Men kommer man till en viss gräns så känner man att man måste. Och det är inte en fråga om utseende utan om hälsa. Och dit känner jag att jag kommit nu. Så nu måste jag hålla ut.
Och komma på rätt köl.
Kram!
Så underbara bilder, men så smal ska Skatan absolut inte bli igen. Man behöver lite hull på kroppen, lite att ta av…..
Precis det skrev jag här ovan … att det är ingen vikt för en pensionär (snart) att sträva efter. Nej lagom är bäst.
Kram!
varför står det så. Vill bara att du läser mailet. KRAM