Någonstans i bloggvärlden startade en uppmaning … jag kommer inte ihåg vem det var ursprungligen … jo nu vet jag … det var Micke Kazarnovicz
Först läste jag nog uppmaningen hos Karin Långström Vinge, sedan hos Elin Grelson.
Idag bär vi lila för att stötta de som är homosexuella, de som är det öppet och de som är det i det fördolda … de som nyss ”kommit ut” ur den där garderoben och de som redan känner sig hemma med vem de verkligen är …
Även om det blivit ”enklare” och mindre traumatiskt idag än när min bror berättade hemma att han var homosexuell i början på 70-talet, är det nog ändå inte så helt självklart.
Idag had jag glömt bort det hela … ända tills nu …
(Jag har varit och köpt en nalle till Agnes på Nallarnas dag … som det visst lär vara och inte haft så mycket tid över för bloggandet.)
Men som sagt .,.. bättre sent än aldrig.
Lila är Skatans älsklingsfärg och den har hon på sig så ofta hon kan … och det har hon haft idag också. Fast inte så medvetet.
En annan gång … med lite mer eftertanke … skall jag berätta om en av mina bröder som dog alldeles för ung och var homosexuell. Han levde ett mycket destruktivt liv som vi alla i familjen tror beror på just det … att han var homosexuell … att det var så svårt att vara det … inte minst på 80-talet när vi först hörde talas om aids och hiv och paniken spred sig så att de homosexuella blev som paria i samhället. Inte nog med att de hade de tufft innan dess … då blev det rena häxjakten. Kanske ända tills vi fick ett ”ansikte” på en aidssjuk människa, Sighsten Herrgård … och så småningom har utvecklingen gått åt rätt håll.
Men det finns mycket kvar än …
Så visa uppmuntran och stöd för alla homosexuella med att bära något lila … idag … i eftermiddag … ikväll …
Skatans tankar 
Jag bär väl inte lila direkt varken idag eller någon annan dag. Däremot stöder jag de homosexuellas kamp på många andra sätt. Och det genom att vara en stolt förälder till en homosexuell son. Vår yngste som lever tillsammans med en annan man, det kanske du har förstått.
Oron och ångesten för vad det skulle bli av honom, vad han skulle få för liv, var stor när vi fick reda på det. Det hjälps ju inte att de är en utsatt och hatad grupp av många som inte tål det som inte är det ”normala”.
Men vår oro visade sig vara ganska ogrundad. Krister och Thomas har levt ihop i tio år nu och har båda bra jobb och är omtyckta på alla sätt och vis. De är båda väldigt sociala individer och får stor respekt från både arbetskamrater och arbetsgivare.
Men det där med barnbarn blev man ju snuvad på.
Kram Ingrid
På 70-talet när jag var tonåring då visste jag knappt vad det var, trots att jag hade en vän som var det och vi visste nog alla om det men ingen sa något, det bara var så. Nu var hon en stark tjej och jag tror inte att hon själv heller tänkte så mycket på att hon var lesbisk.
Idag har jag en mycket god vän som är homosexuell men hon har varken gått ut med det eller förnekat det till andra, hon har inget behov av att synas på det sättet men åt oss berättar hon ju om de känslor hon har.
Jag kan förstå att de som inte kan visa sin kärlek öppet, som det var då, har haft det traumatiskt och mycket jobbigt i sina liv.
Lila har jag inte burit idag mest för att jag faktiskt inte kom ihåg det trots att jag sett någonting om att bära lila. Orkar inte alltid kolla in alla grupper som finns på FB även om vännerna finns med där.
Ha en bra kväll.
Det har varit svårt att komma in på din blogg tidigare i veckan, för mig i alla fall. Ooops har den sagt och förnekat mig inträde. =) men vid det här försöket gick det utmärkt.
Jag har haft förmånen att få vara arbetskamrat med en lesbisk kvinna. Det var mycket lärorikt och berikande på många sätt. Se henne bilda familj med sin älskade kvinna och se dem få två härliga barn. Jag upplever mig själv som fördomsfri men jag insåg att många av mina kollegor inte var det. Hade jag vetat hade jag gärna burit lila i dag!
Kram
Inte heller jag har varit lila idag. När min väninna kom ut med att hon var lesbisk blev jag inte särskilt förvånad och det var härligt att se hur mycket bättre hon verkade må efteråt och hur hon faktiskt förändrades som person…
… och den här layouten tyckte jag var riktigt snygg!
Jag vet vad det handlar om, fast jag är hetero – eller vad hetere?
Ibland blir man så j..la trött på att vissa somliga glömmer bort (gör de?) att vi alla är människor rätt och slätt!
Bär mer än gärna något lila varje dag i solidaritetens tecken!!!
Må bäst!
Hej, jag älskar lila. Har det nästan varje dag. Nu sitter jag i min lila morgonrock. Har inte haft en tanke på att det finns en symbol i det. Stöttar helt friheten att få älska den/det man vill.
Hälsn Linnea
Oj, hade ingen aaaning men själv är jag en väldigt lila person! Just nu både i glasögon och hår, fniss. Har en nära väns dotter som är lesbisk så för mig är det ett ”nöje” att stödja lite, om det nu är så.