… till nobelfesten i Oslo berättar Aftonbladet.
De vill inte fira att den kinesiske regimkritikern Liu Xiaobo fick Nobels fredspris i år.
Vilka är de då?
Ja, inte var det så svårt att gissa … väl?
Kina, Ryssland, Kazakstan, Kuba, Marocko och Iran … var det … och det är väl inte så konstigt.
”De mänskliga rättigheterna ” väger lätt hos dom … allihop.
Och så är de antagligen skiträdda att stöta sig med den nya superstaten Kina …
Skatans tankar 
Jafyfanken… man kan bli mörkrädd för mindre. Att det fortfarande ska behöva finnas så många stater vars regimer ser på dessa rättigheter med förakt (tror det är rimligare att tala om regimer istället för länder eftersom stora delar av befolkningarna inte torde vara på samma linje som ledarskapet)…
Allt gott! 🙂
Ja … där har du naturligtvis rätt. Det rätta ordet är regimer … förstås. ”Min” kines som jag går till för akupunktur och qigong är väldigt kritisk mot regimen och berättar att många därhemma i Kina också är det … Men här i Sverige sysslar han inte med politik … håller sig nogsamt borta … och det kan man ju förstå. Han är i alla fall glad att Liu Xiaobo fick nobelpriset . Kram!
Samtidigt är dessa länder (eller regimer) åtminstone konsekventa, till skillnad från våra västerländska regimers dubbelmoral.
Protestera inte för mycket! Vi kan ju inte riskera att tappa marknadsandelar!
Ja kanske … men finns de där … på plats i Kina … kan de vara dropparna som urholkar stenen. De träffar ju en massa kineser och påverkar … och ämnet kommer upp … om än lamt … när politiker reser dit. De döljer inte vad de tycker i alla fall. Jag är nog inte för total bojkott av Kina. Dels ääär Kina en ekonomisk supermakt som hela världen är ”beroende ” av och som alla är ”innästlade” i … dels lägger de sig ju inte helt platt … utan har t ex tackat ja till nobelfesten i Oslo … trots Kinas protester och försök till påverkan.
Det är så svåra grejer så det övergår mitt förstånd … vad som är ”rätt” eller fel.
Kram!
Utan att försvara odemokratiska regimer. Ibland blir det olika definition på saker och ting beroende på vem som gör den.
Somliga benämnes upprorsmakare/terrorister/kriminella för att efter ett maktskifte utnämnas till frihetshjältar/nationalhjältar. Fenomenet finns längs hela den politiska skalan.
Allt tolkas ur betraktarens ögon.
Sant till max! Bra formulerat! Skriver under på det när som… 🙂
Jag med … skriver under på det … 🙂
Kramar!
Beklagligt men det handlar nog till stora delar om feghet…
Kram
Jo … det gör väl det. När Kina höjer pekfingret lyder man … Och det är verkligen sorgligt … Ur en liten gräsrots synvinkel kan man inte förstå att den kinesiska regimen inte tar tillfället i akt … de kunde ha gjort det vid OS också …och ”luckrat upp”, kanske försvarat sin egen ”ståndpunkt” men låtit frun eller någon vän hämta priset och långsamt … som sagt ”luckra upp” mot ett demokratiskt samhälle. Men som vanligt handlar det om makten, makten och åter makten.
Kram!