Skatan är tolerant … på gränsen till menlöst tolerant … Leva och Låta Leva är hennes absoluta signum.
Men hon har en hemlighet .. en hemsk hemlighet … som bara hennes allra närmaste känner till … Mannen alltså … och som hon nu ”avslöjar” för hela världen.
Inte hela världen men …
Skatan är långsint …
Så in i bomben LÅNGSINT
Hon glömmer aldrig en oförrätt … ett svek …
Aldrig.
Om någon har satt en tagg i hennes hjärta sitter den benhårt fast där.
Trots att hon sagt sig … och själv trott på det … att hon förlåtit och dragit ett streck över det hela och är på väg att gå vidare.
Taggen sitter där den sitter … och det blir aldrig som förut.
Långsinthet borde platsa bland de sju dödssynderna … och är lika förgörande för den som bär på den här känslan … som avunden eller girigheten eller vreden …
Skatan tror att hon har förlåtit men under ytan … sticker och ömmar den där taggen och sitter där. En varböld brukar spricka och tömmas på sitt var … men Skatans långsinthet sitter fastare än fast … där i hjärteroten.
Sån är hon … och hon är inte stolt.
Har någon ”out there” några tips … något botemedel … mot denna förgörande sjukdom.
En sak klamrar hon sig fast vid, Skatan. Det är tanken på att … förhoppningen … att när hon i alla fall är medveten om sina brister och i synnerhet denna … kan hon slåss mot dom … och slippa sluta sina dagar som förgrämd och bitter … i alla fall.
Kanske.
Skatans tankar 
Det här är svårt.. för långsint kan ibland, trots allt, vara bra. Hindra en att göra samma misstag. Kombinerat med en tolerans så ger du ju folk en chans, men missbrukar man den så kommer taggen i hjärtat och tillit är borta. Inte fel.
SEdan den mer ologiska långsintheten..Som du iaf vet om.
Alla har vi våra sidor, och du är fortfarande den finaste skata jag vet: Kram
Jag är nog lite som du!
Jag säger att jag förlåtit och tror det själv också, men i svarta stunder kan jag ta fram och suga på gamla oförrätter, som på en sur och hård karamell.
Och det är inte måttligt så långt bakåt i tiden jag kan gå om jag vill gotta mig riktigt.
Vad man ska göra åt det? Har ingen aning!
Ha en trevlig lördag!
Kram Ingrid
Varför reagerar man så starkt i sådana situationer? Kanske för att man får motsatsen till den bekräftelse man behöver.
Vad fyller långsintheten för funktion?
Om man drar sig undan för länge efter att ha känt sig sårad får man inte chansen att ev. uppleva något positivt som kanske kan mildra långsintheten.
Vi ses!
Kram
Kristina
Jag är inte långsint. Det kan jag inte påstå. Men jag glömmer ändå inte ett svek.
Aldrig. Det sitter där, djupt inne. Och inget blir som förut. Precis så dom du skriver. Men jag tycker det är skillnad på att acceptera eller förlåta. Vissa gånger kan jag acceptera och gå vidare, försöka bygga upp det igen. Men förlåter det gör jag nog desto mindre.
För inte glömmer jag sårande ord som någon har sagt till mig. Det sätter sig på själen, går inte att sudda ut. Och därför kan ju ens syn på den personen förändras. Och då kommer den för alltid att vara förändrad. Men det tror jag inte är att vara långsint.
Alla har vi våra fel och brister. Och är vi medvetna om dom så kan vi också motarbeta dom 🙂
Kram
Har nog svårt för svek men tycker inte jag är långsint för det? Något att filosofera kring kanske innan jag svarar ordentligt..
Jag har lagt in en bild på artikeln eftersom det inte finns en nätversion. Reportern sa det var helt ok ppå min sida 🙂
Må så gott! kram
Jag vet inte om jag vill säga att jag är långsint? Nej, jag tror inte det. Men ett svek glömmer jag aldrig. När tilliten till en vänskap eller en kärlek rubbas så kan jag inte dra ett streck över det. Om det är att vara långsint så är jag nog också det då i alla fall!
Kram
Åh men du. Jag känner igen. Och så undrar jag och hungrar efter mer: vad? vem? när? Framförallt vill jag bara krama om dig!
Oss emellan så är jag likadan. Tycker, som du, att jag är ganska tolerant och hakar inte upp mig på bagateller. Men när jag väl hakar upp mig så hakar jag upp mig rejält och drar mig inte heller för att dra upp det igen, flera år senare om det skulle vara så att jag hakar upp mig för något annat, eller älta det för mig själv under sömnlösa nätter. Långsinthet borde vara en solklar dödssynd, för inte är det vackert och inte är det sunt. Gör hjärtat svartare.
Tror faktiskt att det absoluta flertalet av oss människor bär på någon form av långsiktighet – givetvis beroende på sammanhang och orsaker.
Har själv oerhört svårt att förlåta illojalitet eller svek…
Må bäst, goa bloggkollega! 🙂
Ja … när man tänker närmare efter är det ofrånkomligt att synen på någon som svikit en ändras och har svårt att bli densamma som innan sveket.
Ha det fin du med! 😛
Kram!
Vänner! Det var skönt att få ur sig sina tankar om långsintheten … och nu har jag funderingar på om den kanske ändå inte är så onaturlig … Hur skall man kunna se på någon som har ”svikit” på samma sätt som innan. Även om man förlåter … så finns den där taggen och omvärderingen. Ändå måste jag säga att jag blivit bra mycket bättre på att låta bli att älta älta älta … som jag gjorde när jag var yngre. Kanske beror det på bättre självkänsla helt enkelt. Och att jag kan ”överse” och stryka ett streck över oförätter till en viss del. I alla fall.
Det kändes bra att behandla ämnet här i bloggen i alla fall.
Kramar till er alla!
Varför långsint? Man lever bara en gång här på jorden. Alla gör vi fel även du och jag. Man måste lära sig att förlåta. Det är bara man själv som mår dåligt av att inte kunna förlåta. Jag förlåter alla direkt när de gjort fel mot mig eller jag mot dem. Jag vill att livet ska gå vidare NU, inte vara långsint och tänka på det i åratal. Vi är inte mer än människor. Och människor gör fel och säger fel saker ideligen. Sånt är livet. Kram
Int tror jag att du kommer att dö bitter och förgrämd. Så illa är det nog inte. Tror inte att jag är långsint enbart av den anledningen att jag inte har så höga krav på människor och speciellt inte män. Det är bara att ruska på sig och tänka. Det kanske är mänsligt och vi är svaga kärlil lite till mans fast om man tänker efter så visst finns det vissa saker man har lite svårt att smälta.
Nej dö bitter och förgrämd kommer jag inte att göra. Nu … nu tar jag bara för mig av vad livet har att bjuda … mer och mer … utan sidoblickar … och överser med det mesta … tror jag. Det var bara en svacka jag hade när jag snackade om att jag var så långsint.
Jag är nog inte speciellt långsint längre.
Kram!
När minnet blir sämre försvinner långsintheten. Jag som är lite virrig och disträ kommer inte ihåg oförätterna…alltså kan jag inte vara långsint. 🙂
Jag vill inte tro att jag är långsint. Jag har dock ett väldigt behov av att få någon typ av ursäkt om så bara ett ”jaha, var det så det blev för dig, det var ju tokigt” för att kunna gå vidare. Annars sitter taggarna kvar. Sparka en höna och hon glömmer det aldrig.