Måndag middag … julen var över … och hemfärden för familjen B stod för dörren. Man skulle bara få i sig lite mat i magen innan det bar av norrut …
Dagen var gnistrande kall …
Nu skulle det bara sägas adjö ute i stallet och i hagarna …
– Hej då Asta … vi ses snart igen …
Asta är ju Karl Axels egen häst … ja, nästan hans egen i alla fall … och lite Agnes´ också … och Alice kanske kan få låna henne hon också …
Sen var det stallets tur att ses över en sista gång …
Kanske stryka en katt över ryggen …
Fjordingen Fjalar stod kvar i stallgången och höll på att ryktas. Han skulle ut och dra vagn och ”springa av sig lite”. Ville Karl Axel åka med … ?
Mamma hade ju sagt att de skulle åka hem direkt efter lunchen … hm … och den var ju så gott som klar.
– Näe … jag hinner nog inte …jag skall åka hem …
Mormor Skatan såg besvikelsen i ögonen på killen och frågade om det var sååå in i bomben viktigt att äta ”på minuten” … visst skulle väl Kaxe hinna åka en sväng …
Jo, det skulle han hinna …
Det var bara att hoppa upp i vagnen och så leddes Fjalar ut på vägen … Margit, som Fjalars ”matte” heter, ledde honom till en början … men hoppade sedan på … och så försvann de i fjärran …
Och hemma på gården väntade vi … och väntade … och väntade …
… för Agnes hade fått lov att åka med sista biten tillbaka till stallet …
Och till sist kom dom … vi såg något långt där i fjärran närma sig … snabbare och snabbare…
– Kunde det vara …
Jovisst var det dom … och Karl Axel var den som satt vid tömmarna och styrde …
En stolt Karl Axel satt där vid tömmarna … och Fjalar hade traaavat också, mormor, han hade traaavat …
Lyckan var fullständig …
Nu kunde man åka hem …
Skatans tankar 
Så härligt att Karl Axel fick agera kusk, det måste ha känts helt underbart för honom att få köra alldeles själv. Underbara bilder!
Kram och ha en fin onsdag så här i mellandagarna!
Tack detsamma! Det är skönt med mellandagar tycker jag … för jag går så gott som aldrig på någon rea utan tar det lugnt och skönt …
Kram!
Lyckan kan vara så mycket. För den lille killen var det nog troligen att få köra häst. Den hästen var väldigt fin och såg ovanligt snäll ut. Jag som umgåtts med hästar sedan jag var en liten batting har aldrig begripit mig på hästar riktigt men den där var fin.
Lyckan kan vara att få ett lass med ved eller en kram av en okänd människa.
Lyckan kommer i små små glimtar och vi får hoppas att vi får några korn av den nästa år som ska bli ett superbra år. tror du inte?
Nästa år kommer … helt klart … bli ett superbra år. Det är jag alldeles säker på …
Massor av kramar och om vi inte ”ses” innan dess … det gör vi säkert … men ändå:
Ett Riktigt Gott Nytt År önskar jag dig från djupet av mitt hjärta! Ett Gott och Varmare år …
Det var verkligen tur att det inte var större brådska än så! Vilket äventyr för en liten kille och vilken tur att mormor förstod…
Kram
Ja jag fick sedan sms under resan norrut och K A hade bladdrat oavbrutet om denna hästfärd och ville egentligen inte resa hem … och kunde de kanske bygga ett stall i trädgården ??? 🙂
Man försätts i en härlig barndomsstämning när man har ungar omkring sig.
Ha det fint … dessa årets sista ”skälvande” (brukar man väl säga) dagar … och
Kram!
Ja, så brukar man säga så jag säger det samma!
Stall i trädgården? Tja, varför inte 😀
åhhh, en fjording nu blev jag nostalgisk!! Hade fjording när jag var ung fick min första som 6 åring!! Sen tog vi 6 föl på henne.. Men det är snart 30 år sen vi sålde den sista 😦
Passar på önska Gott nytt slut på gamla året också! Kram Ingrid
Ja fjordingar verkar vara den bästa av hästar … trygg, stark och stabil och barnvänlig om man nu kan säga det om ett djur. Det beror förstås hur man ”uppfostrat” barnen att bemöta djuren … Den här fjordingen är en ”inhysing” i stallet som förövrigt härbärgerar deras egna tre hästar: en häst, en ponny och en shetlandsponny … och det här hästlivet är inget som jag är van vid egentligen. Det är äldsta dotterns med familjs passion … hästar och djur …
Gott slut på det gamla och Gott Nytt År önskar jag dig också! Kram!
Underbara bilder av en juvlig tid på året! Tack för glädjespridandet! 🙂
Ljuvlig tid … hm … ja för ungar är den ljuvlig men jag tycker att det är för kaaallt. Även om jag bylsar på mig. Men vi hade det härligt därnere i Skåne med ungar, hundar, hästar, katter och tjocka släkten … 🙂
Kram!