Apropå Förstärkningsord
… har Stig Strömholm (professor em, jur dr och f d rektor vid Uppsala universitet) i dagens SvD skrivit ett öppet brev till Sveriges språkvårdare …
John Bauer-jätte
Upp till språklig kamp mot jättarna!
… och Skatan kände sig träffad som av ett knytnävslag mitt i solar plexus.
Just detta är ju det förstärkningsord hon använder allra mest …
Allt ääär ju så jättegott, jättefint, jättestort, jättelitet (horrör !!!) osv osv …
När Sk atan sökte på ordet ”jätte” här i bloggen fick hon upp hur många inlägg som helst …
Buuu …
Skärpning alltså!
Men misströsta inte …
Skriden i stället till positiv handling! Framfören själva tre eller två eller åtminstone ett eget förslag till ett nytt förstärkningsprefix! Låt det inte bli ”skit-”, som redan nyttjas alltför ofta av den yngre intellektuella eliten! Avstå också från ”djävligt”, med vilket ord folkkära prosaister på de litterära höjderna söker styrka sin folklighet och stärka sin folkgunst! Håll Er borta från ”stört-” och ”knök-” och liknande slitet gammalt gods! Föreslå något nytt!
Skall vi försöka göra det? Tillsammans?
Hitta på ett nytt förstärkningsord …i stället för det där förhatliga ”jätte-”
Det skulle verkligen vara himla bra … eller hur?
Himla ? … hmm … ett inte så oävet förstärkningsord, eller?
”Himla” … joo, kanske det … jättebra faktiskt … tycker Skatan. 🙂
Läs även andra bloggares åsikter om Förstärkningsord, jätte-, Stig Strömholm
Skatans tankar 
Det var ett MYCKET bra inlägg 😉
Ibland behöver man bli medveten som vissa saker. Sedan tycker jag att förstärkningsord är ok men i lagom dos för att inte tappa i betydelse när de verkligen behövs.
Om man använder förstärkningsord mycket eller lite beror nog på ens personlighet. En ”överdriven” sådan som jag … använder säkert mer förstärkningsord … uppenbarligen gör jag det när jag skärskådar mina texter … än en mer tillbakadragen eller disciplinerad person. Och då gäller det förstås att dels inte överdriva, dels kanske variera sig en smula 🙂
Det där jätte-fåniga ordet ”jätte” … kommer jag säkert falla tillbaka i att använda när jag inte är på min vakt längre.
Kram!
Men det är som med utropstecken. Familjens journalist och duktiga skribent (skryt, skryt) hävdar att med mer än ett är man såld. Infallvinklarna måste vara andra. Det här har jag redan skrivit kom jag på men vad då, allt går i repris 😉
Jag excellerar i !!! och … (punkter) … fast jag mycket väl vet att det är en styggelse för proffsen.
Som jag skrev någon annanstans så är det viktigare om man just skriver eller talar litterärt och offentligt och professionellt hur man uttrycker sig. Här i bloggen tar jag mig friheter 🙂
Kram!
Annars är ju ”fett” och ”fet” populära just nu.
Fetbra. Fetmycket. Fett cool.
Jorå så att…
Fet/fett har jag förstås hört som förstärkningsord men … men. Det ”ligger inte” så bra till, formar sig inte så där ”naturligt” i munnen på en gammal skata. Eller i det jag skriver.
Jag får väl öva mig 🙂
Kram!
Fetkram!
Förstärkningsord är bra att ta till, men just ordet jätte har blivit missbrukat tycker jag. Man säger jätteliten t ex. Är man liten eller stor. Jätte betyder stor. Alltså kan man inte vara jätteliten. Ett ord jag tycker är bra är väldans liten eller väldans stor. Vad ordet väldans betyder vet jag inte däremot. Kommer väl från väldig som betyder aktningsbjudande, anslående, beundransvärd, effektfull, enorm, gigantisk, gripande, imponerande osv osv…. Det passar ju inte heller som förstärkningsord då. Kram
Väldans /väldigt är ju ungefär samma sak som jätte … gigantisk. Äsch … jag kommer säkert ramla tillbaka och säga jättebra, jättesnäll o s v . Däremot kommer jag akta mig väldigt noga att säga jätteliten för deeet går ju bara inte.
Kram!
Jag tycker att det fina med förstärkningsord är att man inte behöver tänka ut dem. De kommer in i språket liksom av sig själv. Det är nog t ex. ingen som suttit och tänkt ut de enskilda orden i följande meningar:
Asså, sicken jävla fetvobblare. Komma hit å dra i sig finöl på våran fest! Man fethajar att han snott stålar av sina päron. Han skulle fan ha fett me däng!
Språket förändras, ba att fethaja asså! ;D
Fast ”jätte” är ju lite mossigt förstås.
Roligt och bra inlägg! 🙂
”Jätte” är inte så lite mossigt. Verkligen inte. Så egentligen passar det ju en gammal skata som jag. ”Fet” känns lite väl … fett … även om jag fethajar att det är den förstärkningen som gäller idag. Och döööbra … det har jag också hört.
Det känns på nåt sätt som jag ”spelar” om jag skulle börja skriva de här ”modernaste” förstärkningarna … 🙂
Kram!
Det är bättre med jätte-,fett-, skit- än med svordomar som förstärkningsord.
Orden mycke-, mega- har jag också hört.
Himla-bra!…himla-stor, himla-liten, himla-gärna…jag provar bara himla. Ja varför inte?
Himla eller jätte har varit mina favoritförstärkningsord … Men jag skulle nog inte använda dom ”offentiligt” om jag skrev litterärt eller satt i TV och pratade. Då skulle jag nog ”skärpa till” mig.
Kram!
Äsch skit i det. Såna där besservissers kan ta sig i häcken. Vi skriver väl som vi vill eller?????är det inte ett fritt land kanske. Förstår folk inte vad man menar eller vad?????? Om man skulle vara så korrekt och duktig skulle man inte skriva ett dugg åtminstone inte jag som stavar illa och utrycker mig fel men…… jag skriver ur hjärtat och det är väl det vi ska göra. Det är väl för sjutton ingen tävling i korrekt svenska eller????
Nej det är det verkligen inte … och här i bloggen skriver jag som jag tycker men kanske om jag satt i en TV-ruta och snackade eller ville skriva en roman eller nå´t som skulle publiceras …. att jag då var tvungen att tänka på hur jag skrev/talade.
Kanske!
Här i bloggarna gör vi bäst ifrån oss om vi är ”oss själva”. Det är ju det som är vitsen !!!
Kram!
Språket är intressant och är alltid under förändring. Förstärkningsorden så också. Förmodligen är det jätte jag också använder när jag vill förstärka något… t.o.m jätteliten som egentligen är väldans fel…
Jag har kommenterat flera bloggvänner här ovan … och sagt att här i bloggen tycker jag man kan skriva som man ”behagar” men är man proffs kanske man får tänka till lite hur man uttrycker sig.
Jag vill ju vara den skata jag är … och kraxa på på mitt eget sätt. 🙂
Kram!
Jag är mycket medveten om ord som jag använder alltför ofta på bloggen och nätet överhuvudtaget- ju, men, i alla fall, trots allt och så vidare. Jätte trodde jag inte att jag skrev, var tvungen att kolla och hittade det i 25 inlägg. Med reservation för i några var det roliga historier och i en hade jag ett tips som jag tagit från en datortidning en gång.
Det är intressant det här med ord och ju mer jag läser av språkvårdare och annat löst folk inser jag att mer och mer blir tillåtet och hamnar i diverse ordböcker. Däremot har jag själv svårt att använda utropstecken, alltför mycket versaler -en skada? Ibland behövs de där utropstecknen och versalerna för att känna att budskapet går fram.
Jag känner att ju mer jag skriver desto mer tillåter jag mig, även om jag vet att jag gör ”fel” och många gånger märker jag inte ens att det blev helt tokigt. Jag tycker det är synd men det är som mer tillåtet att bara skriva utan att tänka var jag lägger orden och alla tecken.
Däremot kan jag bli lite irriterad när proffsen slarvar så mycket i reklamen. Jag skrev ett inlägg om det när jag såg en annons som knappt hade ett rätt – http://bildgatan.designa.nu/2008/03/28/ica-kvantum-har-premiar-pa-mjuk-glass/
Jag var upprörd =) och kan nu se att jag också tagit i lite för mycket men det blir så ibland.
Jag tycker att himla är ett bra ord – himla gott – skulle jag inte tacka nej till.
Jag tycker … som jag sagt här ovan redan många gånger … att vi i våra bloggar kan tillåta oss att skriva hur sjutton vi vill. Här vill vi uttrycka oss på vårt alldeles egna personliga sätt … och det är ju inte litterära texter direkt (för det mesta)
!!! (tre på raken, ibland fler) använder jag mer än ofta och jag veeet … liksom när jag använder den här betoningen på vet … att det är alldeles förskräckligt för språkmänniskor. Men gör det ändå. Däremot kan jag reta upp mig alldeles förskräckligt på när ”proffsen” uttrycker sig ”fel” i både tal och skrift.
Kram!
Hej på dig lilla Skatan!
Jag behöver inte skriva det jag hade tänkt, för det har redan Skogsnuvan gjort………jättebra, dessutom 😉
Faktum är att jag inbillade mig att just -jätte var Göteborgsdialekt 😉
Men visst, vi har fått ett s.k. ”dataspråk” för att inte blir för långrandiga samt för att beskriva vad vi menar utan att missförstås och då behövs förstärkningsord i massor!
Men jag behöver allt tänka på ordet ”ju” som används för flitigt….fy på mig 😉
Kram, Agneta
Vi har alla våra ”käpphästar”. Min är kanske bland annat just ”jätte-”. Det kan tänkas att ”jätte” används mer i Göteborg. Båda mina föräldrar kommer därifrån och pappa är en riktig göteborgare med såna där Göteborgsvitsar på lager. Jag tycker egentligen att man bara behöver vara så där extra noga med sitt språk när man skriver ”litterärt” eller talar i det offentliga.
Kram!