Topic 17#: does everything happen for a reason?
Det är inga små frågor man ställer sig … men det är ju inte heller tvunget att resonera kring dom.
Fast Skatan fick lust att kraxa till … ett litet krax … i alla fall.
Det kändes som om det var meningen … liksom. 🙂
Tror då Skatan att allt som händer henne … att allt som händer överhuvudtaget … har en mening, ett syfte.
Att det helt enkelt finns en anledning till att saker och ting händer.
Finns det någon mening med livet …
Och Skatan svarar som hon brukar och som den person … nej jag menar skata … hon är:
– Både ja och nej … både/ock … det beror på … 🙂
Nog har Skatan funderat på så kallade meningsfulla möten, meningsfulla sammanträffanden. Som när någon som man tänkt intensivt på men inte träffat eller hört från på länge, plötsligt hör av sig och ringer just då. Eller så kan man stöta på en vän som man inte heller träffat på länge men just då kommit att tänka på … i vimlet i en storstad i en helt annan världsdel eller … och dessa möten och sammanträffanden får en att tänka till, de kanske leder till något nytt … något meningsfullt.
En tankeställare eller påminnelse … i alla fall.
Men Skatan har svårt att tro att Någon däruppe har bestämt vad hon skall möta och att allt som händer och sker har en anledning, ett syfte, en mening.
För det kan inte finnas någon mening i så mycket elände och sorg som också händer och finns här i världen. Som drabbar urskiljningslöst . I sjukdom och död, olyckor och krig … Vad skulle det kunna ha för mening.
Om det som händer Skatan har eller får en mening kan kanske bero på henne själv.
Och vad som blir meningsfullt för någon … beror förstås på så mycket. På vem hon är, vad hon har med sig i bagaget av arv, miljö, kultur … var hon är född och uppvuxen och vilka människor hon har mött och träffat på, hennes temperament och så vidare och så vidare …
Om hon kan ge det hon möter i sitt liv en mening …
Läs även andra bloggares åsikter om postaday2011, topic 17 #, har livet en mening
Skatans tankar 
jag väljer nog att svara precis som du. Värdefulla möten är fantastiska men sjukdom och allvarlig sådan som drabbar i ung ålder… Nej…
Kram
Vi är väl existentialister du och jag … om vi nu tror att vi kan forma vårt eget öde. ”Existentialisterna menar att vi själva får skapa en mening åt livet, och att man är vad man gör och vad man låter bli att göra.” (Wikipedia)
Och det känns bra tycker jag … Meningen med livet är att ge det en mening. Eller hur?
Ju längre man lever så ser man sammanhanget mycket klarare och kan se trådarna som vävs mellan oss alla. I efterskott kan man se meningen med mycket. Möten med andra människor, nya bekanta, nya insikter. Jag vet inte heller men funderar inte så mycket över det. Viktigt känns det att tro att livet har en mening med vad det ger.
Ja, många gånger har man ju slagits av vilka fantastiska mönster man kan se i efterskott … och då kan man egentligen inte tveka om att mycket verkar vara ”styrt” , ha en mening. Men är det så … är det vår egen uppgift att själva ”se” den här meningen … och tro på den och kanske ”styra den” lite som man själv vill :-).
Men sjukdom och död och krig och elände … kan bara inte vara meningsfullt. Det vägrar jag tro på.
Kram!
Anser själv att slump, tillfälligheter och egna val är de avgörande tingen i sammanhanget… En kombination av dessa, vill säga.
Allt gott! 🙂
Så du är ”lite” existentialist 🙂 … ändå … ”din egen lyckas smed”.
Kram!
Meningen med livet är att leva.Vi är nog det enda djuret på denna jord som grubblar över varför vi är här…de andra de bara lever fullt ut till de dör.
Ja … det bland annat är väl det som skiljer oss från djuren … att vi kan tänka framåt och bakåt medan de lever i nuet tills de dör. Vår egenskap är antagligen anledningen till att vi söker en mening med ”det hela”. Och om meningen med livet är att leva … så är den meningen ju lika god som någon annan 🙂
Kram!