Tro, hopp och kärlek … men störst av dem är kärleken … heter det i bibeln (Pauli brev till korinterna i 1 Kor 13:4-7, 13)
Men Skatan vill påstå att som god tvåa … näst störst av dem … är Hoppet.
Förlorar man hoppet är det ute med en …
Hoppet kan försätta berg, sägs det ju … men inte betvinga döden … det kan inte ens Hoppet.
Som de hoppades …
Men ändå … ser allt mörkt ut och man inte ens vågar hoppas … kan ingenting bli bättre. Så att ingjuta hopp och själv vara hoppfull är i alla fall näst störst av de tre storheterna: Tro, hopp och kärlek …
… tycker Skatan … som med det återkommande ljuset har gott hopp om en ny vår 🙂
Som en liten parentes kan Skatan nämna att hon säkert fick hem StinaFina tidigare från djursjukhuset för att StinaFina hade förlorat hoppet … fast man kanske inte kallar det så. Hon var ledsen och deppig och då blir inte varken hundar eller människor fort friska … Man behöver uppmuntran och hopp … även om man ”bara” är en liten hund … 🙂
Läs även andra bloggares åsikter om Hopp, postaday2011, Tobip 18 ##
Skatans tankar 
Snart blir det vår. Kom och ta en fika på min altan i vårsolen, Skatis! Kram!
Ja-a, det skulle jag verkligen vilja … Få se om jag kan komma några dagar nu när Mannen är borta … men det ser inte ”ljust” ut. Hoppas kan jag ju alltid 🙂
Kram!
Hoppet är det sista som överger människan, så därför tror jag på mänskligheten…in the end!
;.) … jag med … jag med.
Kram!
Jag har funderat mycket på det där med hoppet under tiden jag hade njursvikt och sen gick igenom transplantationen … för mig är det nog mer en slags envishet som sätter in när det tar emot för mycket och en naiv tro att det på något jäkla vis ska ordna sig med tiden, allt blir bättre bara man väntar tillräckligt länge (eller envist).
Tänja sina gränser och göra lite mer än man egentligen orkar där i ligger för mig det som kanske kan bli ett hopp om något bättre.
Äsch vet inte om jag fick fram mina nu rätt trötta tankar … väntar på att sömntabletten ska kicka in så att jag kan krypa ner i sängen och sova.
Man orkar alltid lite mer än man tror, det gäller bara att inte lägga sig ner och tycka allt för synd om sig själv eller känna efter för mycket. Det finns tillfällen när man bara måste lyssna på kroppen som säger ifrån men oftast kan man alltid lite till ändå.
Det gör mig glad att läsa att din hund är hemma igen … min hund var djupt deprimerad när jag blev sjuk i väntan på att bli ”tillräckligt sjuk” för att få min väns njure, man måste både vara frisk och tillräckligt sjuk för att få en njure. Sen när jag låg på sjukhuset 10 dagar så åt Watte urdåligt sa de som hjälper oss med Watson. Jag fick ett besök av honom på sjukhuset när jag var som sämst … han stod där nedanför min säng och viftade på svansen och jag blev så lycklig, inte gjorde det något att bara jag såg honom.
Gäsp … nu du drager jag mig mot sängen den sköna.
Kram o puss på nosen till StinaFina från Watson
ja hundarna lever ”närmre” oss mattar och hussar än vi tror. Och blir ledsna när de känner sig övergivna … som StinaFina måste ha gjort efter alla de där dagarna och som din Watson gjorde när du var sjuk.
Men det du beskriver som en slags envishet och att det skall ordna sig i längden … det är väl Hopp … om något. Det är väl först när man ger upp som också hoppet har flytt sin kos.
Hoppas du får sova nu … och jag, jag skall gå sista rundan (i senaste laget … ) med StinaFina och sen skall jag också sova.
God natt och Kram!