En historia berättad med bara sex ord

Vilken utmaning* … hmm …

– Ingen egen skugga att leka med?

är sex ord som Skatan tycker innehåller en hel historia.

Skatan måste erkänna att hon ”knyckt” orden  från Lloyd Jones och Matildas mamma Dolores i boken Att tro på Mister Pip. För övrigt en bok som innehåller hur många böcker som helst men speciellt en ”riktig” till, nämligen en  klassiker: Lysande utsikter av Charles Dickens.

Det är Jones´  Mister Pip  som Skatan läser just nu och har man skrivet en sådan bok behöver man inte skriva en enda mer bok. För den har sannerligen allt. (Men eftersom Skatan är mitt i händelsernas centrum och inte vet hur det slutar … så får hon väl lägga in en brasklapp)

Skatan skrattar, gråter, tänker efter, associerar, skrattar igen och lär sig massor om medkänsla, främlingskap, mognad … om att läsa, om att skriva … om livet … om allt.

En del av baksidestexten citerar Skatan med tillägget … att visst … visst kan läsande och böcker förändra våra liv … visst kan litteraturen och fantasin försätta berg:

 I sin kritikerrosade och prisbelönta roman väver Lloyd Jones en stark, vacker och hypnotiserande berättelse som visar hur böcker kan förändra våra liv på de mest överraskande sätt.

Och Skatan ger Att tro på Mister Pip fem (5) skator av fem (5) möjliga … än så länge i alla fall 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

* Skatan har temporärt återfallit … igen … och snappat upp ett tema från postaday2011 som hon tog som utgångspunkt för att skriva om Att tro på Mister Pip

Färdig

Det var nästan en sån där magisk kvällshimmel igår.

Igen …

Titta bara …

Men det var ju inte det Skatan skulle skriva om …

Nej, så här var det. När hon var ute med StinaFina på den förkortade rundan talade hon med sin goda vän  och målarkompis, Lilla a. Hon berättade om Skathuvudet och hur hon satt där och petade och tittade och granskade och ändrade och alltid hittade hon något som kunde bli bättre …

– Blev den då aldrig ”färdig”?

Och då sa Lilla a något som ju förstås Skatan visste fast inte tagit fram i ljuset.

– Man måste bestämma sig. Man måste sätta ner foten.

Och det är väl lika klart som att solen går ner på kvällen.

Ingentingt blir någonsin perfekt … det kan alltid bli bättre eller annorlunda eller …

Så nu har Skatan satt ner foten …

Et voilà …

Skathuvudet är färdigt!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Hur man än vänder sig … (del II)

har man ändan bak.

Skatan är en ältare av rang … hon ältar och ältar när hon blivit sårad, missförstådd … avsiktligt eller oavsiktligt … när hon inte förstår … och när hon slutligen inser … när hon inser att det faktiskt finns människor som inte VILL förstå … som andas och lever på att inte försöka förstå, leva sig in i  … som har sin livsluft i  dom- och vi-känslorna, det är du- och jag … och aldrig mötas vi två

Och Skatan får erkänna sig besegrad, överbevisad  att det är så det är … aldrig mötas vi två på riktigt … på djupet … vi kan aldrig riktigt, riktigt sätta oss in i någon annans känslor och upplevelser … om vi inte själva varit där … eller nästan där.

Men vi kan väl ändå försöka …med lite god vilja … tycker man …

Dom son inte är likadana. Dom som inte kommit fram till samma livsval är ju ett otäckt hot, för tänk om de har rätt, bäst att genast övertyga sig själv om att de har FEL. Och sedan, när man är på det humöret, också försöka övertyga dem.

Fotbollslag, musiksmak, adress, klädval eller sexuella preferenser. För att inte tala om den politiska ståndpunkten, där är det ju i regel självklart att de som räknar världen i en annan slags matematik än en själv, är fullständigt ute och cyklar.
Cyklister alltså.
Fy.
Så Skatan  ÄLTAR och ältar … som hon alltid gjort.
Nu sist träffades Skatan av ett knytnävsslag mitt i solar plexus … helt oväntat … och helt oförskyllt …
Hon träffade någon annans ”ömma punkt” när hon tyckte att ett skämt där en ”fejkad” rullstolsburen var inblandad inte var roligt, var förnedrande och hemskt … och frågade sig i en kommentar hur en ”riktig” rullstolsburen … skulle uppfatta skämtet.
Det skulle hon aldrig ha gjort … försökt tänka sig in i … och frågat sig.
Skatan fick  veta att det kunde hon inte ha den blekaste aning om. Av  ”en ”riktig” rullstolsburen”.  Skatan var  inte vatten värd som försökte tänka sig in i det  … hon var både trångsynt och fördomsfull.
Fördomsfull?
Ja … kanske det. Det kan vi  alla råka ut för att vara … genom  våra begränsade erfarenheter … men trångsynt …
Som Skatan  har ältat … och ältat … och slutligen resignerat. Men med sorg i hjärtat …
Aldrig mötas vi två …
Hur kunde Skatan dra alla rullstolsburna över en kam?
Det gör hon väl i och för sig inte med de orden heller.
En är inte alla vad Skatan vet … men Skatan får  egentligen inte försöka tänka sig in i en rullstolsburens tankevärld och känslor överhuvudtaget eftersom hon ju inte själv är det  på riktigt …  enligt det här resonemanget.
Och var skall vi sluta då?
Om inte den ”goda viljan” finns och man  hänger upp sig på ord utan att  försöka förstå  meningen bakom det sagda … vare sig man håller med eller inte.
Vad kan då Skatan och vi alla då skriva om, tycka om, tänka om, ta ställning till  …
överhuvudtaget
Va?
Nästan ingenting med vår begränsade erfarenhet … vår egen individuella bakgrund och vårt eget livs erfarenheter och historia.
Nästan ingenting
ältar Skatan … ältar och ältar …
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
PS  Jag vet i sjutton vad som hänt med min redigerare här på WP … det klumpar ihop sig … styckena vill inte stå där fria och egna utan … tja, har klumpat ihop sig och jag kan ”inte skilja dem åt” …  Hoppas det blir läsbart i alla fall …

I valet och kvalet

är Skatan …

Skall hon ge sig ut på noll-till minusgradiga vägar i blåsten. För det blåser …

Och på sådana vägar …

Nä-ej …

Skåningarna är och besöker Örebroarna … Svärson I och II åker skidor för glatta livet. Svärson I skall åka Vasaloppet och behöver träning i bra spår … antar Skatan.

Och kanske coachas av Svärson II som redan gjort det där mandomsprovet … Vasaloppet, Vätternrundan, Lidingöloppet och Vansbrosimningen

Systrarna skall shoppa och ta hand om ungarna.

Och så skall de förstås umgås och prata och äta och ha kul …

Skatan har bestämt sig … Hon låter systrarna ha kul på systrars vis utan inblandning av någon morsa och OM hon ger sig iväg gör hon detförst  imorgon.

Då kanske det är bättre väglag.

Målet är uppnått

Och det med råge till och med.

Säger man förresten ”med råge” om något som minskat ?

Skatan har i alla fall minskat i vikt och till och med mer än hon satt upp som mål att minska.

Hon har gått ner nästan 15 kg … FEMTON …

Nu är det en  bra mycket lättare skata som ”trippar” … ja, det är kanske för mycket sagt … men gååår där på de smala knöggliga isiga stigarna med StinaFina … också hon betydligt slankare efter sin sjukdom …

Skatan balanserad där  i sina broddar på en häl som inte längre smärtar och i en kropp som hon hade för sisådär tio år sedan. Utom att det har tillkommit en del rynkor och annat förstås … men …  hon går där i alla fall LÄTTARE-

På alla sätt och vis …

Se bara …

Här har hon tagit på sig kjolen som hon hade på det fantastiska bröllopet *  i höstas, det där bröllopet som Skatan vill vara med om utan att tänka på vikt eller vad hon kunde eller inte kunde äta och som blev startpunkten för viktresan … som nu alltså är till ända.

Fast hon får ju inte slappna av för det.

Nu gäller det att behålla vikten också 🙂

* Jadå, Skatan veeet, hon  har inte glömt och hon skaa skriva mer om det sagolika bröllopet … inte nu men … sedan. 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Dagen rinner iväg

… och det är som det ska …

Kallt och sol och blå himmel.

StinaFina och jag gjorde en lång Morgonrunda (med nya broddar) och nu är vi på G för nästa runda.

Lunchrundan.

Och idag tillsammans med kompisen Urax …

Vi har redan lunchat och … Skatan har varit en vända på stan och … ja

Dagen rinner iväg …

Ha det …

Vi ses …

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Lyteskomik

Lyteskomik … själva ordet känns föråldrat på något vis . …. Lyte, själva benämningen kanske härstammar från en svunnen tid men betyder idag fysiskt eller psykiskt funktionshandikappad.  Men komiken … att skoja om olika handikapp …  är i sig densamma  förr i tiden som numera.

Man vill fånga skratt genom att skoja om halta och lytta, om rullstolsburna, blinda, döva, tjocka, jättestora, pyttesmå, gamlingar etc etc …

och om utlänningar, invandrare inte minst …  Men det är ju förstås inget ”lyte” att vara invandrad  … eller?

Man vill skoja, framlocka skratt, när man ”utnyttjar” en handikappad  OCH män med utländsk brytning för att skämta med en icke ont anande omgivning … (TV3 nya humorserie)

Som i fallet Marcus Birro

Då måste det göras med finess* … och den här gången var det INTE roligt.

Tyckte Skatan.

Själv skulle jag bli precis lika förbannad och känna mig kränkt … ja, faktiskt … jag tar det ordet i min mun … om jag hjälper en rullstollsburen med att plocka upp en väska, trots att det visst stod två träningsoverallsklädda män alldeles bredvid …

När sedan denna ”lama” reste sig och inte alls var lam …

Hur skulle du reagerat?

Vad var det som var så kul med det?

Vilket hån … mot hjälparen … i det här fallet Marcus Birro.

Vårt Sverige. Vi som tror att folk orkar ha mer än en politiskt korrekt åsikt i skallen samtidigt. Vi som anser att man bör uppträda civiliserat mot varandra. Vi som supit allt i bitar men rest oss, kommit på fötter, grävt fram själen med fårade händer och ställt fram den i ljuset. Vårt Sverige. Vi som fann tröst i varandras ofullkomlighet.
Vad hände med oss?

Att på det här sättet håna hjälpsamma människor i dessa dagar när en gammal människa kan klamra sig fast vid en lyktstolpe sjuk och svimfärdig och försöka göra förbipasserande uppmärksamma på sin belägenhet (min gamla sjuka mamma) och slutligen bli hjälpt av en ung tjej på 16 år att få tag på en taxi  … när ingen reser sig upp för höggravida i bussar och tunnelbanor … när hjälpsamhet verkar vara något att ”skratta åt” … något föraktligt … när folk kan ligga och dö på trottoaren och man bara kliver över … och går vidare …

Är det då så kul att skratta åt den hjälpsamma? Åt Hjälparen.

Va?

Skatan förstår mycket väl att han blev sårad och förbannad!

Och varnar oss andra att inte lita på små flickor i rullstol

Marcus Birro kallas också för rasist för att han i sin krönika fortsatte  …

Lärdomar? Lita aldrig på små flickor i rullstolar som ber dig om något. Särskilt inte om det står utländska män i träningsbyxor strax intill. En rätt dyrköpt och ärligt talat ganska vidrig lärdom.

Jag vill inte bli sådan här. Jag vill lita på folk. Jag vill tro gott om mina medmänniskor.
Det säger också en del om desperationen i vår tid när man kan bli utsatt för något sådant här mitt på dagen, mitt i Stockholm, i lunchrusningen.
Jag vet inte om jag längre vågar vara en godhjärtad, godtrogen naiv idiot. Jag har alltid älskat Sverige för att vi är lite löjligt naiva, lite godhjärtat småpackade. Men vad handlar det här om? Är det ett uppvaknande?

Vem hade placerat männen med utländsk brytning i ”sketchen” för att just få den reaktionen … ? Vem är det som i det här fallet är ”rasistisk” i så fall …

Skatan dök in på det här som hänt Marcus Birro sent i går kväll och måste betona att hon inte har följt debatten eller ”gången” av det hela … utvecklingen och inte läst Magnus Betnérs ”påhopp” … om det nu var ett påhopp.

Men så mycket kan hon i alla fall säga … och då utgår hon bara från videon och artikeln i Aftonbladet och min kommentar till  Mattias S´s kommentar som Skatan citerar här nedan … .

Skatan är INTE trångsynt och hennes uppfattning är en bland många och INTE avskyvärd. Hon är förvånad och  verkligen ledsen över ”tonen” i så många bloggar nuförtiden. Så oförsonlig, så svart ELLER vit …  Det verkar helt enkelt vara ”inne” att vara oförskämd och hånfull, hatisk och hätsk …

Du var inne på min blogg och kommenterade, jag känner mig lite tvungen att komma hit och upplysa dig om att jag är rullstolsburen och har träffat en hel del andra rullstolsburna i mina dar på olika handikappläger och liknande.
Din trångsynta uppfattning om vad rullstolsburna tycker är roligt och inte är avskyvärd. (Mattias S)

– Är du alldeles säker på, Mattias, att ALLA rullstolsburna tycker det här var ett så kul skämt från TV3 …

– Är du alldeles säker på, Mattias, att ALLA svenskar med utländsk brytning tyckte det var så himla kul att framställas som ”påhejare av tiggeri” av TV3 ?

Skatan generaliserar inte … det gör du., Mattias.

*Några som kunde skämta om utlänningar och handikappade och lyten … med finess … det var Hasse & Tage … när det begav sig. Och visst kan också Skatan skratta åt sådan komik … om den just görs med finess vill säga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Skatan … a bag lady

Nu har flera dagar bara kretsat kring snö och is och halka och … ISDUBBAR …

Jösses!

Skatan köpte nya isdubbar för de gamla var utslitna … och de där nya trivdes inte alls hos Skatan. De har verkligen trilskats …

Första dagen hon hade dom … tappade hon en … den på vänster fot … och fick gå tillbaka hela rundan (nästan) och hittade den igen … och så där har det fortsatt.

Igår märkte Skatan att hon saknade dubbarna på vänster fot igen  … alltid vänster … (kommer ni ihåg Skatans alla upphittade vänsterskor förresten ?)  … efter att ha gått en bra bit med StinaFina på deras runda. Skatan och StinaFina vände om och hittade den förstås och Skatan trädde på den igen över kängan … och gick och slängde en sån där svart påse man nästan alltid går och bär på om man har hund … tills man hittar nånstans att göra sig av med den … och då  såg hon …  att … va f   n, Skatan hade tappat dubbarna IGEN.

Tillbaka och som hon letade och letade och letade … Till slut ställde sig Skatan och rotade i den där papperskorgen … Kunde den ha följt med den svarta påsen ?

Där stod alltså Skatan och rev i en papperskorg iklädd sin svarta slokhatt och kappa. Inte långt från tågstationen med folk som gick förbi i en strid ström …

– Hur såg deeet ut ? … kom hon plötsligt att tänka på.

– Jösses, tänkte Skatan, folk tror att hon står här och river efter tomflaskor som den värsta uteliggare … bag lady … och hon började förklara … ja, att hon letade efter sina dubbar …

Som om det skulle verka vettigare … 🙂

Folk började ta stora svängar omkring henne …

Skatan hittade i alla fall inte sina dubbar där så de gick vidare på sin runda hon och StinaFina … med dubbar på bara en fot …

Alltid något.

Väl hemma igen … irriterad över sina trilskande dubbar … tog hon av sig sina dubbar från höger känga och vad hittade hon där … ja, vad hitta hon där …

Jo, sina borttappade dubbar 🙂 …

Hon hade trätt på dom på samma fot som hon redan hade dubbar  !!! … 🙂

Jösses …

I dagsläget … kvällsläget … nattläget … har hon i alla fall tappat dubbarna … till både vänster- och högerkänga.

Hon får ”köpa nya för pengarna”  i morgon … så hon kan ”flyga ut över ängarna”  … igen utan att dratta omkull …

Så det kan bli …

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det snöar …

Morgonrundan är rundad med StinaFina … frukosten äten … medicinen utdelad och …. ja … Skatan har snackat med Mannen i telefon och klockan går och går och kommer aldrig till dörren …

Skatan måste snart ut och skotta fram bilen innan det blir för tungt …

Ses …

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Borta för världen …

… har Skatan varit idag …

I sin egen värld … och i StinaFinas …

Hon har målat … ja, tagit sig samman och börjat så smått igen …

Skathuvudet är ännu inte riktigt klart  men så här ser det ut … just nu … där det står på staffliet …

Hon har läst … och promenerat i solen med StinaFina som har blivit så bra, så frisk  … ja, alldeles som förr. Fast än kan hon inte slippa medicinerna och mattiderna och dietmaten … men hon är  på G 🙂

StinaFina är på G …

Och så har Skatan gråitit floder när hon har sett en underbar härlig fantastisk film

… och så …

Ja, Skatan har helt enkelt inte haft den minsta lust att blogga … och hon får se om lusten infinner sig senare idag … eller …

Skatan känner sig … ja, hon känner sig … som hon ju skulle kunna känna sig varje dag egentligen … om hon tänker efter. Bekymmerslös, lättsinnig, sentimental och … glad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Skatan skall bli elektrifierad

… på måndag.

Genom el-akupunktur på knoppen …

Det är Kinesens fru. Linnea,  som skall perforera hjässan på Skatan med akupunkturnålar och ansluta el därtill som skall stimulera vissa utvalda punkter och … förhoppningsvis … kunna lindra Skatans RLS-ben.

Fan tro´t … tänker nog många, Men si  Skatan gör som Fan  … tror på det.

Det är åtminstone värt ett försök.

Vad gör Skatan inte för att slippa RLS- el-ändet   🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Lyckan

På något sätt kändes rubriken väldigt bekant … Lyckan, den måste Skatan ha skrivit om för inte alls länge sen.

Och mycket riktigt … i slutet av förra året skrev hon om den … men i en lite annorlunda tappning. Det handlade då om Karl Axels lycka … vad som kan vara en stor, alldeles fantastisk lycka. I alla fall  för en liten grabb …

Nu såg Skatan den första delen av programserien om Lyckan som TV2 börjat sända med Hanna Hellqvist som suverän programledare och hon … stja … kom att fundera lite på den igen, den där Lyckan. Att just Hanna Hellqvist  ”räddar Jakten på lyckan” tycker också SvDs krönikör Rebecka Åhlund.

Räddar och räddar förresten. Hanna var en ”befriande” spontan programledare som man blev lycklig bara av att se 🙂 och som  bara genom sig själv ”gjorde” halva programmet.

Skatan tänkte alltså  till ännu en gång på det här med Lyckan.  Det ligger sannerligen i tiden att tänka på just den. Skavlan snackade om Lyckan t ex i  sitt program nu i kväll.

Hanna Hellqvist hälsade i det första programmet om Lyckan på hos en ”nystenrik” fastighetsmiljardärska Wonna I De Jong som föddes och växte upp i  en fattig familj i dåtidens kommunistiska Polen. Hon började sin ”karriär” med att sälja grönsaker som 6-åring och kom snabbt fram till att dill och persilja hade ett högt kilopris så då gick hon hem och odlade just dill och persilja och sålde på torget. Driftig från barnsben alltså.

Och Wonna sa sig vara lycklig. Pengarna gav henne trygghet och frihet.

Skatan tror också att pengar kan ge lycka … till en viss gräns.

Det måste vara svårt att vara lycklig om man ständigt måste tänka på att vända på slantarna, inte ha några pengar kvar att betala hyran för eller mat till sina barn eller … Att ständigt behöva ängslas för att ens pengar inte skall räcka. Att då få pengar … mycket pengar …måste göra en verkligen lycklig.

Få … förresten?

Wonna var ett affärsgeni och hade själv, med egna händer, ”gjort”, skapat,  sin förmögenhet. Och är fortfarande ekonomiskt sinnad och jobbar stenhårt på sin förmögenhet. För att bli ännu lyckligare?

Att Wonna är lycklig som gått från fattig till rik … från otrygg till trygg … från känslan av ofrihet till att nu vara fri  är inte svårt att förstå

Men  det är säkert  inte samma sak för en person som är född rik, inte vet om något annat än obegränsat med pengar. Inte tror Skatan att den personen är  lyckligare än någon annan på grund av just sina pengar.Hon kanske till och med är olyckligare på grund av sina pengar.

För mycket pengar kan säkert också göra en olycklig.  Man kanske är odrägligt bortskämd, har svårt att sätta sig in i andra människors liv som har mindre pengar, man kanske har blivit  oempatisk, självisk och … girig …

Och då är man ju inte lycklig.

Mycket vill ha mer, heter det ju.

Men det är naturligtvis långt ifrån alla som är rika som är så … Är man rik kan man också dela med sig och göra mycket gott.

”Det är saligare att giva än att taga ”, sa Jesus i Apostlagärningarna 20:35 och det vet alla som sett en glädjestrålande unge räcka fram och ge bort något han eller hon  ritat eller knåpat ihop på dagis till mamma på Mors dag eller till pappa på födelsedagen. Givandets glädje och lycka som lyser från det barnet ögon kan man inte ta miste på.

Också Skatan blir gladare, lyckligare, av att ge än att få … även om hon förstås blir glad och lycklig av att få också …

Men viktigast av allt för att i grunden vara lycklig tror Skatan är att vara älskad, omtyckt, ha nära och kära … för Skatan är det barnen och barnbarnen och Mannen och StinaFina och pappa och syskon och  vännerna förstås… att finnas där för någon … det är det viktigaste för Skatan ändå.

Det gör henne  lycklig.

Och en sak till  gör henne lycklig förresten. Och det är att det blir ljusare för var dag som går … att om några månader är snön borta och om ytterligare några kan vi gå barfota igen.

Bara det …

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

StinaFina

… blir bara piggare och piggare.

Idag har vi promenerat Morgonrundan på Hållet, ett fint skogsområde i närheten,  och Skatan  och StinaFina fick balansera på stigen som var hårdtrampad och hal men Skatan hade sina nya broddar på .. och StinaFina sina lite för långa klor 🙂 … så det gick riktigt bra.

Det ser väldig skräpigt och smutsigt ut men det har inte snöat på ett tag och blåst rejält så det har ramlat ner massa torra kvistar och grejs från träden.

Första kvällen StinaFina var hemma från sjukhuset hade det snöat rejält i stället och då försökte hon att balansera i ett cykelhjulspår för att inte bli kall om tassarna …

Det såg verkligen för roligt ut … hon lyckades riktigt bra …

Nu skall vi ha ”fredagsmys”, StinaFina och jag …

Ha det fint ni med … där ute  i cyberrymden …

Läs även andra bloggares åsikter om ,

postaday2011

Det är fullständigt SANSLÖST …

Men har Skatan antagit utmaningen att posta ett inlägg om dagen … så har hon det. Även om  hon  egentligen inte har tid … som idag … en dag som fullständigt rusat iväg utan sans och måtta.

StinaFina delar in dagen i timpass … eller åtminstone tvåtimmarspass  för Skatan. Då skall hon ha  än det ena än det andra, mat eller medicin eller promenader som nu blivit lika långa som förr. Och så har Skatan varit hos Johannes, kinesen,  idag för en akupunkturomgång och den timmen drar ALLTID ut på tiden …

Skatan veeet ju det men … ja … hon hann mellan sina åtaganden.

Och sen har Skatan en granne som ligger på lasarettet sedan i måndags som Skatan kände ville ha besök … och som Skatan också förstås ville besöka … och  besökte … och sen …

Det har helt enkelt inte blivit någon tid över … om man så säger … att göra ett inlägg.

Men har man antagit en utmaning så har man . Så detta får bli  Skatans dagsinlägg den 20 januari 2011.

God Natt!

Läs även andra bloggares åsikter om

Hopp

Tro, hopp och kärlek … men störst av dem är kärleken  … heter det i bibeln (Pauli brev till korinterna i 1 Kor 13:4-7, 13)

Men Skatan vill påstå att som god tvåa … näst störst av dem …  är Hoppet.

Förlorar man hoppet är det ute med en …

Hoppet kan försätta berg, sägs det ju … men inte betvinga döden … det kan inte ens Hoppet.

Som de hoppades …

Men ändå … ser allt mörkt ut och man inte ens vågar hoppas … kan ingenting bli bättre. Så att ingjuta hopp och själv vara hoppfull är i alla fall näst störst av de tre storheterna: Tro, hopp och kärlek …

… tycker Skatan … som med det återkommande ljuset har gott hopp om en ny vår 🙂

Som en liten parentes kan Skatan nämna att hon säkert fick hem StinaFina tidigare från djursjukhuset för att StinaFina hade förlorat hoppet … fast man kanske inte kallar det så. Hon var ledsen och deppig och då blir inte varken hundar eller människor fort friska … Man behöver uppmuntran och hopp … även om man ”bara” är en liten hund … 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Bloggen försvann

… fanns inte .. var borta.

Inte på en gång men allt eftersom …

Skatan öppnade dörren till sin blogg … och såg den på långt långt avstånd … med bilder, text och musik, liksom levande … böljsande, dansande …

Når hon närmade sig den drog den sig tillbaka.  Bilderna bleknade först och försvann. Textens bokstäver började dansa  och upplösas …

Det var bara musiken  kvar … som från ett svart oändligt djupt hål … en brunn … kom den.

Musiken

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

StinaFina och Skatan lever i en bubbla

… borta från världen … i deras alldeles egna … där StinaFina äter varannan timme 6 ggr/dag och dessemellan får medicin och toalett-rundor … får man väl kalla dom. Sen leker de lite och så försöker Skatan få i StinaFina vatten.

Och så vilar de … vegeterar.

En egen bubbla har de alldeles för sig själva … borta för världen.