Minnesdagen över offren för Förintelsen

Idag hålls manifestationer, skrivs ledare i tidningarna, inlägg i bloggar och fackeltåg går genom städerna. Allt för att påminna oss om Förintelsen och att vi idag skall minnas dess offer.

Måtte det alltid finnas länder att fly till, skriver Per Wästberg som rubrik i dagens Under strecket i SvD med anledning av att den  27 januari är en internationell minnesdag över offren för Förintelsen …

och hans slutord är  …

Måtte det alltid finnas länder att fly till och måtte de mänskliga rättigheterna inte mista sin innebörd av att man bara orkar uttala dem som MR!

Mellan slutraderna och rubriken  påminner Wästberg oss om att minnas Förintelsen under andra världskriget men också att vi skall påminnas … att krig och etniska rensningar  pågår någonstans varje dag och om hur vi trots globalisering och närhet fjärmar oss från att verkligen SE precis om omvärlden inte SÅG … då

Den utvecklade världen betraktar krigen hos fragmentariska stater som steg tillbaka i ett vanvett vi lämnat bakom oss. Om världen delas i en majoritet av mer eller mindre välbärgade kulturer som övergett krig och en fattig minoritet som i kriget ser en livsform tycks chansen för verklig solidaritet ringa. Ett uttryck för solidaritetens sönderfall är ovilligheten hos de flesta nationer att stödja intervention i etniska inbördeskrig.

Han påminner oss om att det var människor … som du och jag … som förvandlades till bödlar och som ÄR bödlarna idag, människor med familj och barn och ett vardagsliv som du och jag … De hade förblindats och  förblindas  i ”ideologisk upphetsning” av en diktator som man ”överlämnade” sina känslor och förnuft till … och som fick en att se ”fienden inte som medmänniskor utan som avhumaniserade ting eller varelser … ohyra … ”anonymt material”

Både nazism och kommunism såg människor som oorganisk materia som man kunde forsla hit och dit och krossa hur som helst. Hitler ville skapa en värld fri från judar, Stalin ett klasslöst samhälle, det vill säga utan borgerlighet, utan en medelklass. Skillnaden låg i tekniken för att förverkliga syftet.

Speciellt fastnade ett av exemplen som Wästberg beskriver hos mig … det  om en bondmora från Bayerna  som under kriget varit uppsyningsman i ett koncentrationsläger och grymmare än grym och vars ”specialitet var att dränka ”olydiga” judiska kvinnor i latrinen”  och som under rättegången efter kriget (Majdanekrättegången 1981) i domstolen satt på en bänk och stickade …

en gammal bondhustru utan spår av ondska eller av insikt. På frågan om hon kunde leva sig in i att det som hände en annan även kunde hända henne själv skakade hon på huvudet.

Och omgivningen visste … men ingrep inte …

Lika litet som man bombade rälsen till Auschwitz ledde senare folkmord, i Kambodja 1976 och Rwanda 1994, till ingrepp från det internationella samfundet. Bägge stoppades, för sent, av en lokal armé – Vietnams respektive RPF, baserad i Uganda. FN var förlamat av sin byråkrati och av USA:s ointresse.

Det finns ingen sann mänsklig natur … och därför måste  De mänskliga rättigheterna stå över vad en kultur utropar som sina kännetecken … skriver Wästberg vidare.

En minnesdag som  denna, den 27 januarim   behövs verkligen. Dels för att  vi aldrig aldrig får glömma  Förintelsen och dess offer, dels för att också få oss att öppna ögonen för vad som sker här och nu … i denna dag … överallt.

Under halvseklet efter andra världskriget dödades omkring 25 miljoner, de flesta civila, för det mesta av sina egna regeringar, i etniskt, nationalistiskt och religiöst våld.

…

Ideologier har skygglappar, vackra fraser, ett inställsamt språk.

…

Den största frihetsrörelsen i historien är övergången från fattigdom till viss rikedom. Före 1900 fanns inget land där majoriteten kunde föra ett anständigt liv, gå i skola och hinna se hur det gick för barnbarnen. Dessa framsteg är det starkaste värnet mot diktatorer som vill lägga beslag på minnena och skaffa sig kontroll över dess hemligaste gömställen.