Skatan har känt ett stigande obehag av allt skriveri om Stieg Larsson och hans Milleniumtrilogi, arvet och vad som följde med det …
Först tyckte hon oerhört synd om Eva Gabrielsson och hennes sits i härvan efter Stieg Larssons död … sambo med honom i så många år och så … snuvad på arvet som gick till en bror och pappan som Stieg Larsson överhuvudtaget inte hade haft någon som helst kontakt med på många herrans år …
Så hette det och framställdes då …
Eva Gabrielsson och Stieg Larsson hade ju talat om att upprätta ett inbördes testamente men … det vet ju alla … att är man mitt upp i livet är det sånt man skjuter på framtiden … det är ju inte så viktigt … man är ju inte gammal och sjuk eller så …
Men han levde ju ändå under dödshot …
Arvingarna, brodern och fadern, de rättmätiga arvingarna juridiskt sett, framställdes överallt som snikna och oresonliga …
Men så såg Skatan programmet Skavlan på TV förra fredagen då brodern Joakim Larsson deltog och blev intervjuad och fick förklara sig, försvara sig och en helt annan bild trädde fram …
Och nu vet inte Skatan längre.
Eva Gabrielsson har ju skrivit en bok också … som inte Skatan läst förstås … om Millenium, Stieg & jag där hon berättar om sin version … och får svar på tal i ett pressmedelande som finns på Joakim Larssons hemsida …
Det stämde verkligen till eftertanke …
För den som vill ta del av detaljerade fakta föreslår jag läsning av en bilaga där felaktiga påståenden i boken kommenteras.
Joakim Larsson,
26 januari 2011
… skriver Joakim Larsson på sin hemsida … och gör det! … läs den där bilagan på hemsidan. Klicka på den under rubriken Sådan var Stieg Larsson … och läs. Skatan har inte behörighet att länka dit härifrån själv. Där, i bilagan, bemöter Joakim Larsson vad Eva Gabrielsson har skrivit i sin bok, punkt för punkt … Här är t ex ett av bemötandena:
Sid 156: ”Man kan tillägga att de svenska arvslagarna inte tvingar någon att ärva, och inte förbjuder någon att ge bort arv.”
Eva skriver att de svenska arvslagarna inte tvingar en till att ärva. Jag skrev och frågade den person som Eva hade utsett att göra bouppteckningen hur vi skulle bära oss åt för att
Eva skulle ärva. Men det gick inte. Eva skriver vidare att det inte är förbjudet att skänka
bort sitt arv eller en del av arvet. Det var just vad vi gjorde. Eva hävdar att lagen också
tillåter att man låter den moraliska rätten till ett verk övergå till någon annan. Det var just
vad som inte gick. Och mig veterligen går det inte i något land
.
Vidare skriver brodern att förhållandet mellan bröderna och fadern inte alls var kyligt utan fullståndigt normalt och kärleksfullt men de bodde ju långt ifrån varandra och träffades av den anledningen inte varje dag precis.
Osv osv …
Så nu vet Skatan ännu mindre.
Vem har rätt?
En sak är uppenbar. Den ena parten ljuger. För en utomstående är det omöjligt att veta vem.
Så skriver Magnus Eriksson under Böcker i SvD den 27 januari: Kommentar Millennium
Och ännu ett faktum står helt klart, skriver Magnus Eriksson vidar. Larssons har rätt på en punkt … juridiskt är de Stieg Larssons rättmätiga arvingar.
Men även en annan sak är uppenbar, och har varit uppenbar från början. Joakim och Erland Larsson har rätt. Stieg Larsson och Eva Gabrielsson var aldrig gifta, och de hade inga barn. Då är syskon och föräldrar närmaste arvingar.
…Hur sorgliga omständigheterna kring arvet än är, har inte Eva Gabrielsson någon rätt till det. Joakim och Erland Larsson har erbjudit henne att delta i förvaltandet av arvet, och de har erbjudit henne en del av inkomsterna från Millenniumböckerna. De har inte haft några juridiska skäl att erbjuda henne detta, men hon har avböjt.
Vad Skatan inte kan förstå numera är varför … varför Eva Gabriellson har avböjt allt … alla utsträckta händer har avvisats … honn vill inte ha någonting om hon inte kan få allt.
Verkar det som.
Skatan är i alla fall benägen att hålla med Magnus Eriksson i SvD i vad han skrivit som rubrik på sin kolumn:
Skatans tankar 
En del i klassen som diskuterade det härom dagen. Jag är inte den som är insatt och orkar inte riktigt bry mig. Visst, surt för Gabrielsson att inte få ett jota. Men är det de som betyder något? Sorgligt tycker jag.
Juridiskt så är det de rätta arvingarna brodern och fadern. Så är det med den saken. Kan de inte bara låta det få vara så?
Sedan är det upp till dom om de vill skänka en slant eller två till Eva G.
Kram
På något sätt tycker jag att Eva Gabrielsson har blivit oresonlig. Hon HAr ju inte någon arvsrätt så när de rättmätiga arvingarna erbjuder sig att ”dela med sig” skall hon väl egentligen bara tacka och ta emot. Att det inte fanns något testamente är ju inte deras fel utan beror bara på att hon och Stieg Larsson aldrig skrev något.
Kram!
Det är så tydligt. Skriv testamente om NI inte är gifta med varandra. Det dyker inte så sällan upp strul när någon dör om inte sådant här är klart och tydligt.
Ja man hör ju om det titt som tätt … och det är klart. Är man mitt uppe i livet tänker man väl inte så gärna på sin eller sin partners död och skjuter allt som har med den att göra framför sig. Man tror man har all tid i världen.
Kram!
Finns egentligen inget att säga om detta. Det är hur klart och tydligt som helst , de hade inget testamente, de var inte gifta, varför då tro att man ärver. Det gör man tyvärr inte. Men att tacka nej av Eva G till ett generöst erbjudande, då får man nog snällt vara utan och sluta gnälla tycker jag i alla fall. Man kan inte få allt här i livet.
Kram
De var inte gifta, de hade möjlighet att skriva ett inbördes testamente men valde att inte göra det. Saken är klar tycker jag.
Sedan kan det vara ett förbiseende men det kan också vara ett medvetet val. Nu kan ingen avgöra det och då måste aktuella lagar vara avgörande.
Kram
Jo så är det förstås … och borde inte Eva Gabrielsson också förstå och inse det och inte vara så envis och ”hallstarrig” av besvikelse. Hon har ju en hel del skuld i sin belägenhet själv eftersom det inte upprättades något inbördes testamente.
Kram!
Oerhört tragiskt att denna debatten, som borde vara privat, ska ältas i massmedia.
Vad har vi med detta att göra? Varför ska vi ta parti för/emot?
Vad vet vi om de där små detaljerna? Inget alls!
Nattiskram, Agneta
Visst är det tragiskt … men … en väckarklocka också. Är man ”bara” sambo måste man ”se om sitt hus” i tid. Även om man inte ”ligger för döden” måste man skydda sin sambo om något skulle hända.
Det har nog fått många att tänka om.
Kram!
Rent så är det ju också möjligt att inget testamente skrevs för att man var medveten om vilka regler som gällde (trots allt kan man tänka att en samhällsjournalist kanske är medveten om det) och ville att det skulle bli så. Vad vet vi om hur det resonerades innan. Synd att det inte skrev ett testamente.
Nej, vi vet ingenting. Men på något sätt ”avslöjar” Eva Gabrielssons bitterhet och hätskhet mot arvingarna att hon själv har försatt sig i den här sitsen genom att inte se till att de hade inbördes testamente. Vad vet man, kanske ville inte Stieg Larsson ha det annorlunda än vad det blev. Men man skulle unna Eva en bättre ”sits” efter en så lång relation.
Kram!
Hela den här historien känns hemsk, men är nog ganska vanlig tyvärr. Jag har hört hemska historier om hur folk slits sönder när någon dör. Värst, rent mänskligt, var när en god väns far dog. Han hade en tavla på en hund dottern hade haft som liten. Faderns nya sambo tog strid och krävde tavlan (?!). Och fick den, eftersom dottern var för ledsen för att bevaka sin rätt. I det här fallet kände man först med Eva G, men alltmer framträder en annan bild som skänker sympati åt familjen Larsson mer och mer. Det är hur som helst sorgligt. Pengar ska inte förstöra familjer.
Nej, pengar skall verkligen inte få förstöra familjer och det gör de alltför ofta. även när det finns testamenten och allt tycks skall vara tydligt, klappat och klart. Just tavlor som du nämner eller andra saker med affektionsvärde kan just vara den utlösande faktorn.
Tur att man är död när arvet efter en annan skall skiftas. 🙂 Fast det var inget bra skämt egentligen. Vi är öppna i vår familj och väldigt goda vänner så jag tror faktiskt inte det kommer att orsaka några bråk. Hittills har de skiften som gjorts i alla fall inte orsakat stridigheter.
Kram!
Jag tror att Eva i sin sorg blivit oresonlig. Det kom nog som en chock att den älskade sambon gick och dog helt plötsligt i ung ålder. Hon i sin saknad tyckte väl hon hade rätt till frukten av deras arbete. Ingen visste ju om böckerna skulle sälja och det försakades nog mycket i det hemmet när de böckerna skrevs, och hon tycker väl att hon har rätt till en del av vinsten…men jag tror att hon med tiden inser att hon tänker fel. Jag tror att Stieg i sin himmel tänker att böckerna nog aldrig borde blivit skrivna med all den uppståndelse som blivit.
Jovisst känner man med Eva … åtminstone i början men ju oresonligare hon blivit … hon haaar ju inte arvsrätten … och ju mer hon svartmålat brodern och fadern ju svårare är det att förstå henne. Hoppas hon upptäcker snarare än snart att hon tänker fel och kan komma Larssons tillmötes …
Kram!
Vad ska man tro. Egentligen tycker jag det är ganska dåligt av vuxna människor att känna behov av att bråka och anklaga varandra och ha sig inför öppen publik hur det nu är. Känns lite sandlådebråk över det om du förstår hur jag menar.
Visst gör det det … och om man tänker på vad Stieg Larsson kämpade för … så är det verkligen ovärdigt på något sätt.
Skit samma … men att människor bara orkar hålla på … att smutskasta varandra och bråka på det här sättet …
Kram!