… har kommit av sig rejält.
Snärjt in sig och … kollapsat.
”Every little thing” kommer inte alls att bli ”all right” …, som Bob Marley sjunger.
Inte ens för Skatan kommer världen att se ut som förr …
Natur- och miljö- och de mänskliga katastroferna som avlöser varandra … nu jordbävningarna och tsunamin i Japan …. är ofattbara, overkliga …
Skatan läser, ser på TV, skräms, bävar. betraktar och upplever, ser på … som om katastroferna utspelar sig i en film …
men ändå har de hänt, händer … just nu.
Och Skatans tankar kan inte tänka längre …
Den där ”privata” diffusa orostanken som hon känt fladdra runt i magen på henne sen hon kommit hem från det ”lätta, enkla” livet i Thailand har nu växt till sig, snört ihop sig i bröstet som en hård liten klump …
– Vad skall hon tänka om det här … om världen utanför skatboet … om det katastrofala, ofattbara som väller in, svämmar över…
– Vad skall hon tänka?
Skatan säger som Lilla Blå:
Idag har jag svårt att finna orden
Läs även andra bloggares åsikter om tsunamin, jordbävningar, katastroferna, rädsla, maktlöshet, litenhet
Skatans tankar 
Man inser verkligen hur liten och hjälplös människan är när moder jord gör uppror.
Våra tro på oss själva och våra förmågor får sig en knäck.
Och du som just varit där tusentals människor miste livet i tsunamin 2004 måste känna det extra starkt.
Min första tanke var – tack och lov, det var inte Thailand den här gången, för där är min syster och svåger just nu – som vanligt är man sig själv närmast.
Kram Ingrid
Katastrofen är så ofattbar och ändå så nära genom medierna och alla bilder … det är verkligen svårt att ta in. Rädslan och osäkerheten känns in i märgen … men ändå är man sig själv … som du säger … närmast och drar en lättnads suck att vi bor på en plats på jorden där såna här naturkatastrofer som jordbävningar och tsunamin inte inträffar. Och inte har några nära och kära där det haaar inträffat.
Konstigt vore det väl annars. Man är inte mer än människa.
Kram!
När moder jord ruskar på sig kan vad som helst hända. Alla tecken tyder på att vi människor ska vara mer rädda om vår jord. vårt vatten och vår luft. Tyvärr verkar dom flesta makter bara bry sig om pengar och krig. Det skulle finnas lite kärleksstoft att sprida ut. Skulle behövas både här och där och kvinnorna skulle ha större makt. Då blev det bättre är jag rätt säker på.
Det tror jag också … och nu måste eftertanken tänkas och vi alla ställa om och verkligen tänka efter hur vi vill leva på denna jord. Och det snabbt!
Kram!
Det är ofattbart det som sker nu.
/Marie
Ofattbart …
Kram!
Fruktansvärt.
Jätterädd för kärnkraftsutsläppen. Någonsin dags för folk att inse hur livsfarligt det är? Säkert – visst, tills det blir jordbävning.
Det är verkligen svårt att förstå hur man vågat bygga kärnkraftsverk i ett så jordbävningsdrabbat land som Japan … Verkligen svårt … och skrämmande!
Kram!
Ja, ibland är det svårt att samla ihop sig. Speciellt när man levt en ganska så kravlös tillvara nogra veckor. Visst är det fruktansvärt! Pratade med äldsta fröken som berättade att natten på tidningen hade inneburit det värsta jobbpasset någonsinn med all information som bara strömmade in…
De här katastroferna kommer nog att förändra världen lång tid framöver … På många sätt.
Kram!
Ja nu tänker jag bara på hur de ska få ordning på dina liv därborta i Japan. Och kommer det komma mer jordbävningar? Hur blir det med det radioaktiva utsläppet?
Det är verkligen stora frågor som hopar sig … hur kommer allt bli framöver?
Kram!
Den där orosknölen i magen får man inte vila från så ofta inte.
Nej … antingen beror den på oro i det ”lilla” livet … eller så denna ”globala” oron.
Men vi människor har också en förmåga att ”skjuta ifrån oss” och leva vidare …
Som tur är.
Kram!
Jag saknar också ord…
… Kram!