En liten skatunge pickade sig ut ur sitt skal
Hallå … Titt ut !
Hon såg sig om …
Piiip piiiip piiip … ett tjuuut …
– Jag vänder om, jag vänder om
Hon kände sig plötsligt så liten, så skral
så hon tog med vingarna små sitt spräckliga skal
och dök ner i mörkret igen
och sen …
Snipp snapp snut
nu är sagan slut
…
för Skatunge vågade sig då rakt inte uuut ?…
Det här är vad Skatan har roat sig med i sin grålledysterhet … en liten akvarell-historia
- Det sprickfärdiga skatägget
- Pick pick pick … vad väntar mig därute … pick pick pick
- Ååååaaaa iiii hjääälp …
- Locket på … jag väntar nog ett tag … vänjer mig likasom … jag får se hur jag gör …
När Skatan ser det så här finns det saker att rätta till … men en liten söt historia … hemsk i sitt slag förstås … men den är ju grym, verkligheten, och inte lätt för små skatungar att ”dimpa ner i” …
Inte lätt för någon …
Helst skulle en ”mogen” skata som Skatan också kunna göra detsamma 🙂 … krypa in i ett ägg och dra över sig skalet …
Skatans tankar 
Hahaha – du är bara så underbar!
Vad bra att dagen vände.
Skapandeprocessen gör dunder och brak med det innersta – tjusigt!
/Marie
Ja blir man bara inte helt slagen till slint … så hjälper det då för det mesta att ”skapa” … 🙂
Kram på dig!
Tänkte på H. C. Andersen när jag läste din saga, det ryms mycket i den. I morgon blir det nog sol.
Kram
Kristina
Oj oj oj … att bli jämförd med en sån storhet som H.C. Andersen … 🙂 … det var inte dåligt.
Och solen den hoppas jag då på för idag har det då varit så jämngrått hela långa dagen 😦
Kram!
underbar
🙂 … Kram!
Ååååå……. herreje så sött!!!!!!!!! <3<3<3<3
🙂 … Födslovåndor … det är nästan så man kommer ihåg … Nej nu drar jag till och skojar ordentligt. 🙂 Kram!
Vilken underbar liten skathistoria!
Tack tack … 🙂 och så Kramen!
Du kanske ska göra en egen bok med egna illustrationer, du verkar ju kunna det där.
Jättefint!
Ibland är det bra med grå perioder, se bara vad som kommer ut då.
Kram
Ja … bara man kommer sig för så … och sätter igång med något. En del bakar (Znogge) en del joggar … en del städar. Och för mig är det nog målningen som gör att jag ”kommer ifrån”.
Kram!
Hejsvejs på dig du lilla skata!
Akvarellen är helt underbar! Som en film i slow motion.
Jag fotograferda en gång i ”forntiden” en växt med titeln: Från knopp till blomma som säkert finns kvar på min gamla fotosida. Det tog några timmar, men det var det värt.
Det är så fint att se utvecklignen.
Ack ja, den som ändå kunde få till något med pensel o färg…
Men framtiden ligger bakom mig, så nu är det lite väl sent påtänkt att börja förverkliga barndomsdrömmanra ;-(
Ha det så gott som det bara går!
Kramen, Agneta
Det är aldrig för sent att förverkliga sina drömmar Agneta … Det veeet du ju om du tänker efter. Bara man inte sätter för höga mål … jag har ju t ex börjat måla bara för några år sedan och då med långa luckor … Någon Picasso blir jag aldrig men bättre än idag … kanske … Jag har roligt och det är huvudsaken.
Kram på dig!
Älskar din skathistoria. Helt fantastisk.
Vad glad jag blir … Det kan ju kännas så för oss alla då och då … att vi skulle vilja ”krypa tillbaka” och dra ”skalet” över huvudet 🙂
Kram!