Har man ett fundamentalt jag som man aldrig blir av med?
… tänker Skatan i denna tidiga timma.
Skatan har målats av Björn Bergsten
Kan det vara så att Skatan känner sig vilsen i sin ålder för att ”de andra”, de till det yttre unga, bara ser Skatans ”fjädrar” … de som blivit lite ruggigare med åren … hennes ”gamla” yttre …
Och ändå …
Skatans kärna har inte förändrats.
Hon har bara mognat en del, blivit lite klokare … lite mer erfaren.
Men kärnan är sig lik …
… och Skatan kan känna sig hemma och ”flytta in i” vilken av ”sina åldrar” som helst …
Hon är ju den hon alltid har varit.
Bara lite fysiskt skröpligare .
Lite vingklippt.
Hmm …
Ålderdomens tragedi är inte att man är gammal, utan att man är ung (Oscar Wilde)
Läs även andra bloggares åsikter om åldersnoja, filosofi,
Skatans tankar 
Kan ligga mycket i det för jag känner igen mig… Så väl! Och det är inte alltid lätt.
Kram
Nej …. och speciellt inte när kroppen eller ”fjädrarna” strejkar. Det är sannerligen inte lätt. Men vem har sagt att det skall vara lätt? 🙂
”Livet är en strid, önskar faster Fiken”
Kram!
Du vet ju att jag varje år oroar mig för att det är min sista danssommar och det beror också på att utsidan börjar se lite ankommen ut och en del män bara dansar med unga kvinnor även om dom är gamla själva. Som du säger är det utsidan som blir skröplig men……. vi får se imorgon kväll hur det går. Jag är nog lite annorlunda inuti också. Lite mer ”lagom” Förr var man antingen jätteglad eller djupt olycklig. Ganska skönt att slippa dom häftiga våg och dalarna egentligen.
Jo … inte skulle jag vilja vara ung ”på riktigt” inte. Det verkar jättetufft idag för ungdomen. (fast det kanske alla äldre generationer har sagt i alla tider 🙂 )
Lite mer ”lagom” … är ordet. Bara man ”coolar” ner lite och tänker till. Mina dagar ensam på Koh Chang var verkligen välbehövliga. Nu tänker jag ta till diverse ”knep” för att bibehålla mitt inre ”ro”.
Ha så kul på danserna i sommar … och det kommer med all säkerhet inte bli den sista sommaren du dansar heller 🙂
Kramar!
Nej låt oss dansa tills kroppen inte orkar längre och när kroppen inte längre orkar då dansar vi i skallen. Lite slitna fjädrar och spår i huden får inte begränsa, bara berika.
Yesss …. Let´s dance 🙂
Kram!
Kram tillbaka
Är ganska väldans mycket övertygad om att du, via din frågande rubrik, också har svarat på frågan. Anser att vi alla är en oslipad diamant i begynnelsen, vilken med tiden och erfarenheterna ständigt slipas och formas… men kärnan består…
Känner igen mig i din text, Lovely Bird… kan ”smälta” in i vilket ålderssammanhang som helst. ”Sprattlandet” i mig vill gärna samsas med barn och ungdom, detsamma med jämnåriga medan ”lugnet” i mig gärna lyssnar till dem som nått en aktningsvärd nivå av erfarenhet… föredrar det uttrycket, eftersom jag upplever att vi i vårt land är/blir så låsta och begränsade av begreppet ”ålder”. Jupp, vi är aningen väl fixerade vid de åldersrelaterade siffrorna…
Citatet av Wilde säger också det mesta…
Nu önskar jag bara en übertrevlig P & L-festival. Kolla gärna in Snorbr… ähm, f´låt… Mustasch… frontmannen Gyllenhammar är en äkta ”entertainer”! 🙂
Det är lite trist att vi skall vara så ”insnöade” på de här ”åldersrelaterade siffrorna”. Det blev väldigt märkbart när jag kom hem efter att ha varit så ”uppburen” på Koh Chang … så sedd och lyssnad på … men men … Such is life …
Skall tänka på dig när jag kollar … för det skall jag göra … när jag ser och lyssnar och upplever Mustasch och Gyllenhammar 🙂
Kram!
Det var det min pappa försökte berätta för mig…ja att man aldrig kommer känna sig vuxen…nu när jag närmar mig 50 kan jag börja ana vad han menade.
Jag har funderat på det också … Känner ALLA det så här och en del bara kan ”hålla masken” så mycket bättre … eller är det mest ”känsliga” människor som inte avskärmar sig från olika åldersgrupper som råkar ut för de här funderingarna, tror du?
Tror du Prussiluskan också hade de här tankarna?
Kram!
Ja, så är det. Man blir aldrig riktigt ”stor” – som tur är.
Kram på dig.
Speja
… och Kram på DIG! … 🙂
KRAAAM!
När jag tänker att ”den där personen är väl i min ålder ungefär”, brukar det alltid visa sig att personen ifråga är ca tio år yngre. När jag var tio år yngre och tänkte på någon i min ålder tänkte jag definitivt inte på någon som jag. Och när jag var smal så hade jag inte vett att vara glad över det utan kände mig ful och klumpig. Så nu när jag inte är smal längre tänker jag att jag ändå ska njuta av hur jag ser ut nu för det kommer förmodligen att bli värre än 🙂
Fast jag vet inte med det där fundamentala jaget… Kanske. Fast det kan ju finslipas och börja gnistra på ett annat sätt också… Jag tycker inte att det inre förfaller med åldern på samma sätt som kroppen utan tvärtom. Kombinationen kan ju vara en aning frustrerande ibland, som sagt. Jag känner mig inte som jag gjorde när jag var 20 och det är jag mycket tacksam för…samtidigt som jag förvånas över att jag inte är 20 längre… om du förstår hur jag menar.
Jag förstår vad du menar … tror jag. Är det inte den där ”kärnan” du talar om i alla fall. Även om ”kärnan” i vissa perioder av ens liv varit begravd djupt därinne i myllan.
Kram!
… och ”Stå ut!” som min pappa brukar ge oss som ett uppmuntrande ”ord på vägen” … vid födelsedagar och sån´t 🙂
Jo, det kanske tar ett tag att gräva fram den också, kärnan och det kanske ”tär” lite på kroppen medan man håller på 🙂
Gillar din pappa!
🙂 Kram!
Hejsan Eva !
Precis så är det rakt upp och ner. Nu fick jag se det på pränt. Bra.tack !
Vad mycket Du kan, måla och skriva och säkert mera därtill.
Kram Mi
🙂 … Kram!
Det är de som är det fina med att vara lite äldre. Man vet alltid hur det är att vara 20, 35 eller varför inte 41?
Alla åldrarna sitter i. Jag tycker du ska vara stolt över den du är.
Med lite omtumlande fjädrar eller sådana som glänser.
Du är du och det är det som räknas för du är bra 🙂
Och jag gillar dig, men ingen annan skata 😉
Kram
… och jag gillar dig … men ingen annan Turez. Än så länge 🙂
Kram!