… är inte ens nytt.
Skatan halkar hela tiden på efterkälken.
På efterkälken … hmm … vad är det för uttryck egentligen? På efterkälken mitt i sommaren?
Men så är det i alla fall.
StinaFina och Skatan har gått Morgonrundan. Lite senare än vanligt eftersom det var fest i stugan igår och alla var lite dävna. StinaFina också. Skatan glömde alldeles bort att ta bilder så det finns bara en enda ordentlig och det på oxfilen
som låg färdigmarinerad för grillning. Innan gästerna hade dykt upp och tagit Skatans uppmärksamhet i anspråk. 🙂
Inga bilder på dukade bord, inga på några gäster, inga på uppradade flaskor och immiga glas och blickar…
Det är ju som om inget rummel har ägt rum överhuvudtaget …
Hade det det?
Uppenbarligen … för den här bilden fanns i mobilen i morse och hur den har hamnat där kan då Skatan rakt inte komma ihåg … hmm …
Immig så det förslår är den i alla fall.
StinaFina fick vänta och vänta och vänta
innan alla mattes morgonbestyr var avklarade … men så äntligen bar det iväg …
På Morgonrundan mötte de sedan en … nej inte bara en. Först en … sedan två äspingar, små huggormsungar alltså. Den första trodde Skatan var död så orörlig som den låg där på vägen. Men när hon närmade sig den med sin iPhone i högsta hugg … (kameran är fortfarande sönder och kommer inte att kunna lagas … fuktskador gör man inget åt för det kostar mer än det smakar) … slingrade den sig snabbt in i gräset men fastnade på bild i alla fall …
Den andra låg på stigen i skogen och som tur var såg Skatan den före StinaFina och som tur var var StinaFina kopplad …
De små liven … äspingarna alltså .. lär ju vara giftigare än de vuxna varianterna …
Nu är det snart dags för nästa runda med StinaFina. Mannen är på fest igen … ute på någon ö … medan Skatan och StinaFina tar det lilla lugna hemmavid.
För Skatan känner sig något ringrostig
Ungefär som den här som hon hittade i en annan skog en annan dag.
Gammal och utsliten och i rostigt sönderfall … men fin ändå på sitt vis … på nå´t vis …
Fast inte hääär förstås
Skatans tankar 
Det verkar ha varit både givande partaj och promenader! Lite imma är bara bra och en och annan äsping med, så länge man inte blir huggen! Men du har rätt, dom är giftigare, tydligen mer koncentrerat gift i de små rackarna. Höll på att steppa rakt på en stor med bar fot ute på Dalarö, men såg den i sista stund så den slank in i hallonsnåret i stället. Tur för mig! Och tur för Stina-Fina! Kram
Ja-a … tur för er 🙂
Kram!
Så trevligt med fest! Vad gör det då om de är lite segt dagen efter.
Jag har också hört att huggormsungarna är giftigare än de vuxna ormarna, så det var tur att StinaFina inte blev biten.
Jag läste just att om en hund eller katt blir ormbiten ska man bära den från platsen och ta sig till närmaste veterinär, den får inte springa själv.
Kram och ha en fin lördagskväll!
Ja det var trevligt … och inte så ”immigt” som jag låtit påskina … 🙂
Apropå huggormarna springer ju StinaFina lös på tomten (som är stor) men är kopplad på vägen (förstås) och vissa tider på stigarna ute vid klipporna när det går mycket folk där … så det var tur att hon inte blev biten och har blivit biten under alla år härute …
Lördagskvällen blev lugn och fin och nu får jag önska dig en trevlig söndag …
Kram!
Det verkar ju ha gått hett till om man ska tro dagen-efter-bilden.
Nästa gång får du vara mer flitig på kameran så att jag kan få ta del av känslan lite mer 🙂
Trevlig tillställning hade ni med all säkerhet eftersom att bildtagandet låg i lä.
Kram
Sååå hett gick det inte till men vi hade trevligt och när jag är upptagen med att ha väldigt trevlig och framförallt när jag skall se till att det kommer mat på bordet och dryck … glömmer jag bort att fotografera. Fast nästa gång skall jag försöka ta liiite fler kort. 🙂
Kram!
Ormar tycker jag gärna ska finnas men jag klampar lite så vi inte ska behöva överraska varandra med ett möte.
Visst måste ormar finnas … de har en plats på denna jord och förresten är just huggormen fridlyst vad jag vet. Men jag klampar också i fortsättningen 🙂 … för jag vill inte heller bli överraskad …
Kram!
Ser ut som om festen var som fester ska vara…
När jag ser Selmas kommentar tänker jag på hur vi ändrat oss vad gäller skogspromenaderna med barnen på jobbet. Förr sa vi att de skulle vara tysta så vi skulle höra fåglarna…nu ber vi dem stampa i marken och hojta så de skrämmer bort ormar och björnar. 😉
Hmmm … björnar 🙂 Såna tror jag inte jag behöver stampa bort här på Femöre. Ännu i alla fall 🙂
Kram!
Kul att läsa tillbaks i dina inlägg. Är själv helt på efterkälken och siktar vara igång i slutet av augusti. Verkar vara en härlig fest. Morgonen när dimman lättar är då inte så kul.
Hoppas ni har det bra
Kram
USch och fy! *ryser’ Jag har oockså hört att de är mycket giftigare än de vuxna ungarna. DÅ måste det nog vara så..
Fast jag har också hört att det är en myt … ”Vem vet inte du, vem vet inte jag ”… och hur som helst skulle jag inte vilja bli biten av vare sig en vuxen eller en sån där unge 🙂
Kram!
Ett ordentligt gille med andra ord 😉
Kram
Joo .. men lite överdriver jag allt. För att ”få till det” liksom 🙂
Kram!
Fy tusan, och då syftar jag på de små otäcka huggormarna!! Inget jag gillar, på vår gård är de INTE välkomna!! (men det är inte alltid de lyssnar..) Festen såg helt ok ut!! Är lite dävna här med fast vi bara var två par och relativt lugnt.
Ja, vi också blev lite dävna som sagt… men mest av den sena timmen tror jag. Jag orkar inte lika länge som förr har jag märkt. Då .. förr … kunde man hålla på frampå småtimmarna … 🙂
Kram!