och kom till pappa långt efter hans lunch. Det är alltid roligt att besöka pappa och alltid har han något kul att berätta, någon liten episod, något minne från sitt långa liv eller någon liten händelse från sin vardag. Den är ju trots allt ganska begränsad nuförtiden och består av lägenheten, matsalen, äldreboendets gemensamma salong och TV-rum och en liten runda i parken när vädret är OK. Den där rundan gör han bara för att min äldre syster säger åt honom (säger han med ett flin). Nej, har gör den för att komma ut och få lite frisk luft också.
Bäst trivs han i sin lägenhet.
Där han sover och skriver och läser mellan måltiderna nere bland de andra i matsalen. TVn har han slängt ut och han lyssnar också mycket lite på radio numera.
Men han läser …
Som sagt.
Varje gång Skatan är där har pappa plockat fram något ur sin bokhylla som han vill att hon skall läsa. Den här gången var det inte en bok utan en tidningsartikel om Gösta Ekman d ä som Jeanette Gentele skrivit i SvD i samband med att författaren Carina Burman skrivit en biografi över honom:
I Carina Burmans bok ”Djävulspakten: Gösta Ekmans liv och konstnärskap” får man för första gången en detaljerad genomgång av hela hans karriär.
Och så berättade pappa om vilken fantastisk skådespelare han varit, Gösta Ekman. Själv hade han bl a sett honom i Göteborg 1931. I vilken föreställning framgick inte riktigt. Det händer oftare nu att pappa börjar berätta något och så händer något annat, hörapparaten krånglar, någon kommer in med eftermiddagskaffet osv osv … och så tappar han tråden.
Men vem kan inte göra det?
Tappa tråden mitt i.
Vad var det nu Skatan skulle säga med det här inlägget, förresten? Hmm …
Det kommer hon uppriktigt sagt inte ihåg 🙂 … annat än att hon har en fantastisk pappa …
Efter besöket hos pappa irrade Mannen, StinaFina och Skatan omkring på Djurgården, drack en svindyr kaffe till en svindyr ostmacka på kaféet (mackan 55 kr, kaffet 25 kr) på Rosendals Trädgård. Skatan hade ont i en lilltå så de beslutade att Mannen skulle hämta bilen … men det gick inte. Hela halva Djurgården var avspärrad av någon anledning. Skatan tror att det berodde på att de övade inför kvällens Allsång på Skansen. Den musiken hördes i alla fall över hela nejden. Så Skatan fick halta iväg för egen maskin tillbaka till Djurgårdsbron och bilen.
Sedan åkte de hem …
och lyssnade på Allsång på Skansen. 🙂
Läs även andra bloggares åsikter om Gösta Ekman d ä, Carina Burman, Allsång på Skansen
Skatans tankar 
Har man nått den aktningsvärda åldrn är det ok att tappa tråden när man blir avbruten. Konstigt vore det annars.
Hoppas tån bättrar på sig!
kram
Visst … det vore nästan konstigt annars. Och tån … tja, jag har hittat ett par gamla skor som går riktigt bra att ha och som inte klämmer så mycket på min ömma tå. Det är lilltån … 🙂
Kram!
Skulle tro att ni såg Allsång på skansen bättre på tvn än dom som trängdes i Stockholm
Det skulle jag också tro. Fast förstås … att vara på plats ger väl en viss känsla som inte soffan därhemma framför TVn kan ge 🙂
Kram!