Nej, möjligvis en dromedar … om rätt skall vara rätt.
Skatan ligger där i soffan och läser dagens SvD och hajar till för en rubrik
Gement med versaler mitt i
Är du kamelSkribent? Kamelskribenter skriver just så; en stor bokstav bildar en puckel inne i ordet. Företeelsen kallas camelCase på engelska, på svenska ibland kamelnotation.
Språkspaltens ”gemena” påhopp på oss kamelSkribenter tog … drabbade Skatan i veka livet. Hon som värnar språket … tja … hon har förstås sina punkter, hon har sina vokalupprepningar för att poängteeera något, hon har sin ibland lite udda, flaxiga meningsbyggnad men i STORT så värnar hon språket och så detta …
Redigerare, språkvårdare och korrekturläsare ogillar kamelpucklar. De avviker från alla vedertagna skrivregler, sprider förvirring och ses med all rätt som ett sätt för marknadsförare att få sin produkt att sticka ut i texten.
Till råga på allt är ju Skatan konflikträdd också. Ska hon verkligen våga fortsätta att sprida förvirring och avvika från allt vedertaget med sitt puckelord, puckelnamnet StinaFina.
Skatan ses alltså som en sorts ”marknadsförare” som vill få sin produkt, sin lilla svarta kompanjon, StinaFina, att sticka ut i bloggtexten.
Synas ordentligt!
Kamelstavningen kan förklaras på tre sätt. För det första handlar det alltså om att till varje pris inpränta en minnesvärd, avvikande skriftbild hos läsaren.
/…/ För det andra har kamelen kommit datorvägen. I programmeringsspråk …
/…/ Och i engelskan har kamelstavningen, för det tredje, goda anor. Tänk på namn som MacDonald, McCarthy och DeLillo.
En av de tre förklaringarna tycks stämma in på Skatans bevekelsegrund för att skriva StinaFina som hon gör. StinaFina heeeter (hoppsan ! ) ju inte StinaFina. Hon heter kort och gott Stina. Det är bara i bloggen som hon kallas StinaFina … och ibland på FaceBook också förstås. För att poängtera att hon är en hund och inte Stina den eller den av Skatans bloggvänner. Ett tag kallade Skatan henne till och med StinaFinaPina … (en riktig tvåpucklad kamel) för att poängtera hennes mångsidiga karaktär och utstrålning 🙂
Skatan ville helt enkelt … ja… jovisst … Skatan medger, ger sig … hon ville helt enkelt ”till varje pris inpränta en minnesvärd, avvikande skriftbild hos läsaren. ”
Men skall det anses så fel, så gement?
Jag tror ändå inte kamelen tar sig in i det normerade skriftspråket. Språkrådet och Svenska Akademien ska nog klara det utan puckel. (Olle Josephson, Språkspalten, SvD)
Skit samma … Skatan bryr sig inte om normer … att ta sig in någonstans med sitt StinaFina … i det normerande skriftspråket vill säga.
Skatan vill ta sig in i era sinnen … få er att riktigt se hur fin vår StinaFina är … och ”till varje pris” inpränta just det 🙂
TjolaHopp!
Läs även andra bloggares åsikter om Språkvård, Språkspalten, kamelSkrivare, kamelpucklar
Skatans tankar 
Jag tycker att man faktiskt kan unna henne denna kamelstatus.
Det tycker jag också …
Kram!
Det här med camelCase har jag aldrig hör talas om förut. Man lär sig så länge man bloggar och läser bloggar, det är tydligt.
Det är helt rätt att StinaFina får sticka ut litet, fortsätt du att puckla på!
Kram
Namnet är ju så inarbetat att jag helt enkelt inte kan ändra på det. Hon skulle inte vara hon här i bloggen … vår lilla fina svarta hund … utan sin namnpuckel.
Till vardags kallas hon ofta Stinis … inte att förväxla med Svennis, vår kända svenske fotbollstränare 🙂
Kärt ”barn” har många namn … heter det ju också.
Kram!
Härligt att man får lära sig nya saker här…tack för det! Och julfint har du gjort också!!
Vill passa på att tacka dig för att du röstade på mig i toalettävlingen! Tack tack!
Jag själv hade inte en aaaning om att det skulle vara så förskräckligt att vara en s k kamelSkrivare 🙂 … så det var en nyhet att det fanns något sådant också. Nu skall jag besöka dig för att se hur det gick i tävlingen.
Kram!