I två dagar bodde de hos Patricia och Klaus i Windischbühl, en liten by i dalen nedanför Shardorf där Skatan bodde ett år på 90-talet …
Skatan tycker väldigt mycket om Patricia och både hon och Skatan är ledsna att de inte träffades tidigare under det där året då Skatan fanns där alldeles i närheten.
De hade ju kunnat ha så himla kul tillsammans.
Men Klaus var Mannens chef och Patricia förväntades egentligen ”ta hand om ”fruarna” och kanske alldeles speciellt om Skatan som kom från Sverige och allt … men var fullständigt allergisk mot alla måsten och ”rebell” i de här sammanhangen. Hon ville inte ställa upp som ”representativt” smycke och umgås med ”fruarna” bara för att … för att hennes man var chefen.
Och hon kände ju inte Skatan och visste inte hur hon var …
(Som en parantes … Österrike ääär ett väldigt småborgerligt, hierarkiskt land … och det förklarar Patricias kanske ”barnsliga” … kan man tycka … motstånd mot vad som förväntades av henne)
Så de träffades … helt apropå … på ett kafé.
Bara några veckor innan Skatan flyttade hem igen.
Skatan hade sett henne på sin motorcykel, kortklippt och blekt i håret som Annie Lennox, och visste att hon hängde på Teatercafét i Leoben, att hon halsade ur ölflaskan när hon var ”tvungen” att någon gång representera med Klaus uppe på Almen (= fäbod) dit man tog sina kunder ibland och … Skatan kunde inte förstå att ”korrekte” Klaus kunde ha en sån vildhjärna till fru.
Nu har de i alla fall väldigt roligt när de träffas och Patricia visar alla sina projekt … alla sina galna idéer … som att hon den här gången höll på att göra i ordning en salladsbädd … och då menar Skatan en ”riktig” salladsbädd …
Patricia hade köpt en gammal säng som hon ställt i trädgården och nu täckte hon botten med nät (mot sorkar och andra inkräktare) och sedan skulle hon fylla på med jord och plantera sallad däri 🙂
Så´n är hon Patricia … kul, okonventionell, energisk … lite halvt galen.
Och just sådana människor gillar Skatan väldigt mycket …
Skatans tankar 
En kvinna i min smak om du förstår vad jag menar! Att inte inordna sig och göra det som förväntas…
Kram
Precis! Det gillar jag och beundrar hos dem jag möter. De som går sin egen väg (utan att för den skull gå ”över” andras). Kram!
Cooolt!!
Ja, Patricia ääär cool 😛 … tycker jag.
Kram!
Tiden kanske inte var inne för er just då utan är det nu. Ni kanske inte alls skulle gått ihop på den tiden det begav sig. Tur är det att ni funnit varandra nu för hon verkar hålla igång och ha lite galna saker för sig och jag tycker som du, att sådana är roliga att umgås med.
Och den där idén med sängen var väl alldeles utomodentlig. Så himla kul att ha det så i sin trädgård. Det kommer ju inte gå en enda person förbi den där salladsbädden utan att liksom ”Men, det där är ju en säng”.
Helfestligt.
Kram
Ja man vet aldrig … förstås men nog hade jag gillat henne på den tiden också. Jaaag hade ju kunnat ta kontakt men gjorde det inte för att … för att … tja … hon var Mannens chefs fru och jag kom från ”fel håll” liksom. Konventionell, visst 😦
Kram!
Kul story o cool tjej, Claes
Hej Claes! Visst är det roligt med de där ”utstickarna” . Och Patricia är en av dom, hon är spännande och cool och kul.
Kram!
Så underbart med en salladsbädd!
Jag önskar att jag vore lite mera kreativ och kunde tänka ut sån´t själv, men inte gör jag det. Men man är som man är 😉
Kram
Visst var det en kul idé med en ”riktig” salladsbädd. Och inte jag heller hade kommit på den smarta idén … och roliga!
Kram!
Allt fungerar inte som i Sverige beträffande förväntningar och annat…..
PS. Om du använder den här länken kommer du till en blogg som jag inte använder. Min gamla metroblogg ligger begravd här och eftersom jag har ett konto på wordpress så måste jag använda det för att kunna kommentera, wordpress nekar mitt bloggerkonto åtkomst.
använd http://www.nordtellus.blogspot.com när du vill kommentera hos mig så kommer du rätt 🙂
Nej, det gör ju inte det …
Kram!