Sextioårsfesten

dit de var inbjudna att fira Evas sextio  födelsedagar  den 6 juli i Borlänge … var magnifik … överdådig … personlig … härlig.

Helt underbar.

Precis som huvudpersonen.

Den tog andan ur Skatan så hon ”glömde” fotografera med sin medtagna iPhone … en del kort togs förstås  men så oöverlagt och slarvigt .

Skatan hade fullt sjå att bara VARA där hon var IRL.

Och det var som det skulle vara förstås.

Vid ankomsten satt en söt pojke … Skatan tror det var en brorson … och tog emot med gästerna med att förära var och en ett personligt välkomstbrev. (Brevet har förstås  Skatan  glömt hemma i Nyköping och har inte heller  fotograferat det ännu …)

I brevet hälsade Skatan Eva personligen välkommen och påmindes om deras gemensamma vänskap, vad de gjort tillsammans … ja, det var en berättelse  till var och en hur ”allt började” …

Och så stod där namnet på en s k speeddate … som man kunde ty sig till under festen … eller åtminstone börja med att ty sig till. 🙂

Skatans speed-date blev Gunnar Grahnström, Evas 89-årige, pigge, underhållande svärfar som nu bor i Borlänge men i hela sitt tidigare liv bott i Jämtland … och som hade sååå mycket att berätta förstås … så Skatan höll sig till honom hela festen.

Evas hela tjocka släkt var där, Kjelle, hennes man och … sönerna, Anton och Viktor, förstås … och Evas mamma och … bröder och många många vänner.

De bjöds på en överdådig skaldjursbuffe   … men också rostbiff och potatissallad, pajer, ostar, bröd …

och framåt kvällen kom tårtor och kaffe med punch och …

och så annan dryckjom … både före … sån´t som pärlade i glasen …och till buffén och efter …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var en sannerligen en 60-årsfest att minnas … både för Eva förstås … men också för alla gästerna 🙂

7 Replies to “Sextioårsfesten”

    1. Ja det var verkligen en härlig fest där värdinnan hade ansträngt sig för att möta alla sina gäster på ett personligt plan (genom det där brevet bl a ) Och Gunnar var också en bekantskap som hade mycket att berätta från händelser ur sitt långa liv.

      Kram!

  1. Vilken fiffig grej det där med breven 🙂
    En sådan fest vill jag gå på någon gång i mitt liv.
    Och vad gör det att du inte dokumenterade allt till fullo, det var ju fest med pompa å ståt.
    Kram

    1. Ja de där välkomstbreven var verkligen en kul idé att kanske ta efter någon gång 🙂 … Är man fullt upptagen med att bara ha kul på en fest är det svårt att hänga med med kameran också … Det blir liksom som det blir.

      Kram!

    1. Ja det var en fest det ! … men någon närbild på ärtgrönabyxor-mannen har jag inte … tror jag … ha ha ha … du har ungdomssinnet kvar (som jag) märker jag.

      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s