… Skatan hade skrivit de där meningarna som hon lovat sig själv att försöka skriva varje dag hade hon förstås skrivit mycket mer utförligt om
- pappas 100-årsfirande den 2 oktober …
- dagarna med Karl Axel och Agnes
- Pas födelsedag den 7 oktober när de åkte till Borlänge och firade henne och kusinerna träffades igen … och målade fantastiska masker tillsammans …
- böckerna hon läst eller lyssnat på … Christina Kellberg: Kupongtjuven (4 skator), Haruki Murakami: 1Q84 del 2 (5 skator), Nicola Krauss: Det stora huset (5 skator)
- att Skatan höll på att köra av vägen till Skåne
- att Mannen är i Österrike, StinaFina hos Titti och Jägar-Kent och
- att Nobelpriset i litteratur gick till kinesen Mo Yan … som Skatan ännu inte läst och
- att Skatan är i Skåne nu … som sagt … mestadels i regn och dimma men i en och annan solglimt också … måste erkännas.
Men Skatan har inte inte skrivit varje dag … inte ens varannan … och … tja … vet inte när hon kommer igen … om hon kommer igen.
Så är det bara … just nu … så är det.
Skatans tankar 
Ett livstecken fick vi i alla fall och ser att du har att göra. Som vanligt då alltså… Underbar bild på din pappa!
Kram och god morgon i detta ösregn!
Godmorgon! Ja, ösregnet är verkligen tröstlöst … men snart är J och M på ingång från Malmö, jag har köpt äppelmunkar och … det ska bli roligt att ses …
Kram!
En dag i livet innehåller så mycket som vi skulle kunna skriva om.
En del saker som vi inte ser, då de flesta inte lever i nuet men som barn alltid gör oss påminda om för de ser allt.
Och de konkreta sakerna som vi vet händer. Som tex en födelsedag eller två.
Hur många ägnar sin tid åt att skriva om de häftiga molnen de såg sväva på himlen? De såg ju faktiskt ut som ett älskande par.
Om ens ägna sin tid åt molnen.
Nu vet jag inte ens vad jag babblar om. Jag bara kom och tänka på det när du skrev om allt du egentligen hade velat skriva mer om.
Tänkte egentligen bara säga att det finns så oändligt mycket att skriva om, egentligen.
Men att vi inte har tid, ork eller lust vissa gånger. För livet går vidare.
Nu är du i Skåne, tex.
KRAM innan jag tröttar ut dig fullständigt med mitt filosofiska tjafs 😉
Du tröttar verkligen inte ut mig Turez och något tjafs är det heller ALDRIG fråga om när det kommer från dig. Just precis det du skriver om här skulle jag vilja se igen och blogga om … jodå ibland ser jag det jag också … men inte just nu. Skatans tankar tänker inte så högtflygande just nu… Kram på dig fina du!
Klart att du kommer igen. Du som har en sådan förmåga att skriva och så mycket att skriva om kan väl inte bara lägga av. Bara släpp prestationsångesten och skriva bara lite i alla fall. Lite är bättre än ingenting tycker jag
Jo … det gör jag nog … även om mina tankar just nu inte riktigt lyfter … Kram på dig Skogsnuvan
Hej Skatan! Så roligt att finna dig igen på din egen blogg. Tack vare gemensamma grannar fick jag tipset. Din pappa får du hälsa särskilt om han kommer ihåg mig. Vi hade många fina stunder och minnen hemma hos dig och med din familj i Jkpg och på sommaren i Wettersmålen. Kram Lena P
Hej Lena P! Sååå glad jag blev för din kommentar. Jag vet att du har talat med Gunilla och att världen är liten och …
Sist jag var hos pappa pratade vi faktiskt om dig … vi såg på film när han fyllde 100 år när du och jag bl a … Sotlugg och Linlugg … sprang nerför slänten vid sommarstugan i Wettersmålen. För att åka och bada eller något. Nu ska jag hälsa från dig och att vi har fått kontakt igen.
Massor av kramar!