fattas oss.
Hon for till Hundhimlen igår.
Hon som alltid funnits här.
ALLTID för StinaFina i alla fall och för Karl Axel och Agnes … och länge länge för Lilla E och Svärson II och oss andra i familjen.
Tänk vilken saknad … vilken tomhet!
Skatan kommer så väl ihåg när Lilla E och Skatan hämtade Bessie.
Lilla E pluggade i Uppsala och hade alltid … ända sen hon flyttat hemifrån … velat ha en egen hund.
De åkte långt.
Halvvägs.
Bessie är född i Strömstad och Skatan kommer inte ihåg riktigt vaaar de hämtade henne.
Men hon kom ihåg hur spända de var när Bessies första matte släppte ut henne ur sin bil och hur hon skuttade runt som en lekfull kalv.
– Hur gammal kunde hon ha varit? Sex, sju månader?
De tittade lite förskräckta på varandra och Lilla E undrade nog några gånger om hon skulle ”klara” det.
Att ha en egen hund.
Men de blev de allra bästa vänner.
Som ler och långhalm …
Bessie var en väldigt speciell hund … så klok … så glad och underfundig, så barnslig och lekfull in i det sista.
Det var Cancern … förstås … som tog henne till slut. Den som hade blivit diagnostiserad som malign redan för fyra år sedan.
Men hon blev gammal …
och fick leva ett långt härligt liv (drygt 14 år) tillsammans med sin familj som har växt sen då.
Svärson II kom in i bilden redan efter några år och Bessie fick en Husse med stort H … och så kom Karl Axel 2006 och Agnes 2008.
Skatan kommer ihåg mötet mellan StinaFina … då bara 7-8 veckor gammal … och Bessie. StinaFina pep som en liten gris … gällt … och gömde sig under köksbordet när stora Bessie kom lufsande och Mannen tröstade …
– Men det är ju bara din kompis ju … din kompis Stina …
Ordet ”kompis” blev sedan det som triggade StinaFina att skälla ut Bessie då de möttes och nästan hänga i hennes strupe …
Men de blev vänner … de blev goda vänner även om StinaFina skulle ”fjanta sig” alldeles i början varje gång de träffades.
Sista gången blev i julas … nu …
De saknar alla Bessie.
Hon fattas oss.
Skatans tankar 
Så fint du skriver om Bessie och jag förstår precis hur du känner det. Som hundägare vet man att det är inte ”bara en hund” utan en familjemedlem om än en med fyra ben.
Kram
Ja vi kommer att sakna Bessie alla … En hund som har funnits i ens liv så länge … hela livet för Karl Axel och Agnes … kommer att bli ett STORT tomrum efter.
Kram!
Så tråkigt att Bessie inte finns hos er längre, men en hunds liv är ju begränsat. Jag förstår av det du skriver att hon var en speciell hund (är de inte alla det?) och att hon kommer att leva kvar i ert minne väldigt länge.
Kram, Ingrid
Bessie var en alldeles speciell hund ( som du så riktigt säger nästan ALLA är för de sina) men t o m för mig som inte var hennes matte var hon just ”speciell” och vi kommer att sakna henne länge och alltid minnas henne.
Men det är ju så … sSutet är något som alla hundägare och kattägare och kanariefågelägare ja, alla djurägare måste ställa in sig på att vara tvungna att uppleva. Så är det … livet.
Kram!
Mycket fina Tankar från Skatan. Idag har vi bläddrat bland minnen som vi är så glada att ha från ”vår” bästa hund någonsin – Bessie!
Hälsar,
Gammelhusse och Gammelmatte från Nora.
Ja det finns sannerligen många fina minnen genom åren med Bessie som är fina att plocka fram. Nu har vi ju så mycket foton och videoinspelningar så nog kommer Bessie att inte glömmas i första taget… inte ens av Agnes som kanske inte riktigt har fattat ännu att Bessie inte kommer tillbaka. Ungarna älskade ju henne och Karl Axel speciellt har det nog ganska tufft just nu.
Kram från oss … Mannen och mig och StinaFina