Horisont

Horisont i svart:vitt
Nere på stranden stod en ensam liten flicka
hennes tomma ögon nådde horisonten.
det fanns något ödsligt i blicken,
en stund av tankar dit bara hon kunde nå.Borta i viken låg lite av vinterns is kvar,
den var grå och smutsig och kall.
En isande vind for förbi,
en vind fylld av doft av rutten tång.En våg rullade in och blötte en fot,
hon ville inte ens reagera,
den skulle snart komma igen
alldeles snart om en liten stund.

Solen brände lite på hennes kind
för en stund kände hon sej varm.
Var bara denna ensamhet just nu,
skulle värmen stanna kvar.

Hon böjde sej och tog upp ett skal
en sprucken snäcka som glänste
Kanske kunde hon laga den igen
-hänga den på väggen som ett minne.

meditation

3 Replies to “Horisont”

  1. Så konstig din sida blivit helt plötslig med jättebokstäver. Ville bara titta in och säga att den dikten var fin och passade jättefint med bilden. Här skiner solen idag och det töar för fullt. Jag har varit ut med yxan och hackat is under värmepumpen och nu ska jag till DataFia för vi ska gå ut och njuta av solen. Sedan ska jag jobba på Håsjögården och bre mackor och koka kaffe åt en hög gubbar

  2. Fin och sorglig var dikten.

    Här hade vi märkligt nog flera plusgrader idag och var ute på isen, det frusna havet, i timmar. Isvägen är öppen och bilen tog oss till Hindersön. Vårvintern är härlig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s