Kärringgänget, ja …
Vilket gäng … vad kul de har …
Trots att de inte träffas mer än några gånger per år finns det ingen startsträcka …
Det ä ba å åk …
Här kommer ett bildsvep om Kärringträffen den här gången i Margiths gamla hemtrakter och i hennes barndomshem i Dalkarlsbo.
Skatan är aldrig så levande som där … med kärringarna. Och inte Margith heller.
Och Skatan levde för henne med … dubbelt upp …
PS Bilderna är verkligen under all kritik. Skatan har tagit dom med sin mobil och haft fodralet på som hela tiden ger en skugga … och inga bilder är från middagen och kvällen och … bläh … men det tyder på att Skatan var där och inte bakom en kamera hela tiden … DS
Skatans tankar 
Bildkvaliteten spelar ingen roll. Ni hade väldigt trevligt och roligt tillsammans. Det räcker 😉
Kram
Jaaa … det räcker. Flera månader. Till nästa träff 🙂
Kram!
Ni ser ju verkligen ut att ha haft det trevligt! Det är roligt så länge man kan hålla fast vid traditionerna.
Kram, Ingrid
Vi ”kärringar” träffas ju bara då på våra träffar … alltså jag träffar dom bara då. De andra är släkt allihop … det är kusiner till Margith, svägerska och kusinbarn … och de träffas hela tiden … Det är jättekul att jag får vara med. Hadin-släkten är en skojfrisk skara och har alltid massa hyss för sig …
Kram!
Att skratta med goa kärringar är väl precis vad du behövde just nu. Ett gott skratt förlänger livet något som är alldeles sant
Ni verkar alltid ha det så där alldeles, alldeles underbart och det är minst sagt härligt att få skratta ihop med de som man trivs bäst med och det blir så där blurrigt härligt snack.
Jag tycker mig skåda en manlig fotograf bland alla kärringar? 😉
Kram
Ser bara helt ljuvligt ut – möten, människor som betyder, minnen av det som var nära, kanske närmast? STOR kram och orden: lycka att du får, kan dela, vara i och med!