Nu är här varmt och skönt. I söndags höll Skatan på att frysa häcken av sig. Kasper Karlsson … deras värd här i Sotto il Castello i Gagliamo Aterno … satte inte på värmen i hennes rum förrän de anlände.
Men Skatan har problem … stora problem. Det är inte helt lätt att komma ut på nätet och framför allt på WordPress.
Hon måste verkligen komma till skott och flytta från WordPress snart. Det här skatboet har börjat vackla betänkligt. Hon kan inte ladda bilder och hon får vänta i åååår på att överhuvudtaget kunna göra nåååågooonting.
Så är det.
Och ni vet ju av erfarenhet att Skatan inte är den bästa på att göra saker och ting i efterskott.
Men än så länge har hon bara kommit till dag två (eller tre om man räknar med resdagen i söndags) *
Igår var det en komma-igång-dag.
Efter frukosten gick Trine igenom en hel del. De … Skatan, Malene, Lene, Jeanette, Annie och Lisbeth … fick en underbart vacker bok att skriva i. Där ska de skriva, teckna, klistra, skissa, måla … ja, den ska de använda som en Artist journal under tiden här … och så fortsätta hemma.
Efter Trines genomgång tog Kasper med dem på rundtur i den lilla orten som är starkt präglad av jordbävningen 2009. Husen står tomma … en del riktigt förfallna … för att man inte kan komma till skott och renovera, eventuellt riva och bygga upp på nytt trots EU-bidrag etc … Gatorna ligger öde … man ser en och annan hund eller katt och en eller två personer. I en vattenbassäng vid ett torg stod det faktiskt en kvinna och tvättade och utanför den lilla baren var det nästan folksamling … bara män … en hel hop karlar hälsade glatt och glodde där de stod utanför dörren sedan de druckit sin middagsespresso 🙂 och snackat skit … fotboll antar Skatan eller dylikt.
Kasper själv bodde här med sin familj 2009 under jordbävningen och han tog oss till sitt hus för att berätta och visa.
Det var verkligen dramatiskt. Allt verkade vara lämnat i all hast. En del större möbler, en och annan sko, TV, en barnsäng etc låg som om de legat där så sen 2009. Kasper och hans fru och hund hade legat och sovit i ett rum i ena ändan på det stora huset och barnet hade sin barnkammare i den andra ändan. När huset började skaka och elen gick så allt blev kolmörkt och det började rinna murbruk ur sprickor från väggar och tak … Kasper sa att det mullrade och brakade öronbedövande både från taket och underifrån … rusade han och hans fru för att hämta barnet och sedan … helt irrationellt … tog de sig till köket där de ställde sig och omfamnade varandra och väntade på att dö tillsammans.
När det hela var över stod i ruinerna av sitt helt förstörda hus där den äldsta delen var från 1300-talet och som de renoverat på ett kärleksfullt och finkänsligt sätt. Där stod de och höll om varandra … men de levde allihop.
Nu väntar man … väntar, väntar … hela Gagliano Aterno väntar (ungefär som Stockholmarna har väntat på förbifart Stockholm 🙂 ) på att få renovera och bygga upp så man kan flytta in och bo i sina hus igen.
Politikerna kommer helt enkelt inte till skott och ingen får börja renovera förrän man har gett sitt medgivande om hur o s v …
Det finns förstås en massa kyrkor i stan. Men det är Slottet som ligger allra högst upp med hus, kyrkor och kloster ”under sig”. (Skatan har trott att de själva höll hus i själva slottet men hon bor i ett stort hus ”under slottet”, Sotto il Castello, fick hon veta) Hon tog en bild genom ett hål i den väldiga porten in på en välskött slottsträdgård. (Här måste Skatan erkänna sina väldiga språksvårigheter … hon hade svårt att följa med när Kasper talade (han kommer från Jylland med den dialekten) och missade säkert mycket. Skatan blir överhuvudtaget ganska trött på danskan som hon ju måste hänga med på för att få ut mesta möjliga ur kursen.
Nåja …
De promenerade nerför kullerstenslagda gränder (med massor av framtida motiv) till klostret där nunnor i Franciskanerordern hade huserat … hur länge uppfattade inte Skatan. Av en slump dök det upp en man som visade dem runt. Idag används slottet till grupper som kommer (Skatan uppfattade att det för det mesta var ungdomar från USA) som får träffa italienska för att lära sig av varandras språk, seder och bruk. Där hade man i alla fall satt igång med en uppehållande renovering i väntan på startskottet och mer pengar.
Oj oj oj oj oj … Nu får Skatan sluta här … mitt i … batteriet sinar och hon sitter utomhus på terassen och måste in och ladda …
Vi ses …
* Skatan är faktiskt inne på dag fyra (om hon räknar med resdagen)
Skatans tankar 
Det första jag gör när jag vaknar är att kasta mig över bloggen och se om du skrivit så idag är dagen räddad när jag fått läsa om dina äventyr och se bilder på hur det ser ut där du bor. Att det varit jordbävning där hade jag glömt för det är klart att jag hört det. Vi har det ju bra som inte har jordbävningar i alla fall. Skitväder har det varit i en hel vecka nu och allt står stilla. Inte ens nässlorna har kommit upp så man kan koka nässelsoppa. Ha det bra och hoppas att du fått varmt i ditt rum nu. Ser fram mot fortsättningen.
Vilken spännande och intressant stad på många vis. Att resa så och se det verkliga landet långt borta från stora charterhotell ger en annan dimension! Kände det så tydligt dels när jag var i Kalamata, dels i Brasilien!
När det gäller wordpress så är min blogg aldrig seg eller trög. Tvärtom så tycker jag att portalen är väldigt snabb. Så olika det kan vara!
Kram och ha det fortsatt bra i Italien!
Det låter verkligen som en spännande stad. Tänk så dramatisk det var när den där jordbävningen kom. Jag har en bekant som var i området just då och hon har berättat hur ruskigt det var.
Nu hoppas vi att jorden håller sig på plats medan ni är där och att du får en riktigt trevlig upplevelse.
Kram, Ingrid