De gick kvällsrundan med småhundarna efter stranden och genom skogen och så hem. Flickorna joggade bitvis upp och ner för de brantaste branta sanddynorna medan Skatan tyckte det räckte bra med att ”pulsa” i sanden längs vattenbrynet.
De mötte också en igelkott som snabbt pilade iväg mellan furorna.
Skatan älskar verkligen den här stranden …
Skatans tankar 
En sådan strand promenerar man gärna längs med! Fast branterna hade jag också hoppat över. Där går gränsen 😉
Kram
Igelkotten är Gotlands landskapsdjur, men ännu har jag inte sett någon IRL utan bara på bloggarna. Nog är det märkligt!
Ha en skön dag!
Kram, Ingrid
Jag måste ju tillägga ”i år” skulle det givetvis stå. 😉
Å vilken gullig lite igelkott. Här finns det inte igelkottar längre