Igår for Skatan och Mannen upp till Lidingö för att tillsammans med Skatans syskon och brorsans fästmö Z sänka ner pappas urna i graven till mamma och Thomas …
Det var en fin höstdag när de samlades och tillsammans promenerade ner till kyrkogården.
Urnan var vacker och passade fint denna höstdag med sin brunoranga färg.
Efteråt bjöd R på en god lunch och A på en god äppelkaka … pappas favoritefterrätt … med vaniljsås. Lunchen fick förstås alla att minnas födelsedagsluncherna i Grillska matsalen (grillbaren … som pappa kallade den) på äldreboendet där pappa bodde sedan 2006. Han skulle nämligen ha firat 102 år just där denna dag (2 oktober) om han inte bestämt sig för att lämna denna världen.
Det ena minnet avlöste det andra hos dem runt bordet och minnen med mamma kom förstås med på köpet … som alltid mammor gör när man minns och drömmer sig tillbaka till gamla tider.
De kom ihåg alla sina långa soliga sommarlov på landet i Vättersmålen där de hade sin sommarstuga, hur de fiskade krabbor i Hunnebostrand, åkte skidor på isen utanför Oxelösund, seglade på sommaren (inte Skatan … hon gillade inte sjön på deeet viset) o s v, o s v …
Mamma var hemmafru ända tills pappa gick i pension då hon gick en kurs och blev vårdbiträde och jobbade på dispens på långvården på Lidingö sjukhus ändå tills hon var 68 år. Mamma fanns alltid hemma som mångas mammor gjorde på den tiden och var närvarande när de växte upp medan pappa för det mesta var någon annanstans (även när han var hemma).
Men det blev ändring på det efter det att mamma dött 2000 och pappa blev ensam kvar. Efter att några år ha stått ut med halvljummen mat och gummiartad potatis från kommunen i en plastpåse som hängdes på dörrhandtaget flyttade han till kanske ett av Sveriges bästa äldreboende på Söder i Stockholm och genomgick en regelrätt metamorfos och förvandlades till närvande i ordets alla bemärkelser, ödmjuk, tacksam och en mycket rolig och lyhörd person. Det finns inte en enda bland personalen som inte hade något gott att säga om pappa. Och han blev också en mycket närvarande person för barnbarnen och barnbarnsbarnen som han alltid frågade efter hur de hade det.
Pappa hade verkligen haft ett fantastiskt liv och upplevt otroligt mycket under sin yrkeskarriär, varit och bott i flera världsdelar, rest och träffat många intressanta människor och hade hur många historier som helst att dela med sig av … som han också gjorde. Men allra tacksammast var han över sin egen familj … som han sa … tjatade om … nästan varje gång man hälsade på honom. Och Skatan är tacksam att ha fått lära känna den här sidan av sin pappa de här åren och fått chansen att lyssna på alla hans upplevelser som hon inte riktigt haft chansen att göra innan.
– Du vill tala med mamma förstår jag …
sa han oftast när man ringde hem och lämnade över luren.
Å andra sidan när han besökte Skatan och hennes familj i Borlänge kunde han gå runt bland grannarna och hjälpa dem klippa sina äppelträd om det var så´na tider och följa med barnbarnen till dagis och hälsa på i skolan … ja, så helt hopplös var han inte heller innan mamma dött.
Allt har naturligtvis inte varit sol sol sol heeela tiden … hur skulle det ha kunnat vara det i en stor familj med många viljor … men som sammanfattning av deras barn- och ungdomsliv i familjen Långström enades Skatan och hennes syskon om att de haft en fantastisk uppväxt med helt underbara föräldrar … föräldrar som adopterat det ena barnet efter det andra till den stora härliga familj det blev: mamma, pappa och fyra barn.
– Det gjorde ni bra, mamma och pappa.
Skatans tankar 
En dag full av minnen, avsked och kärlek. Minnen av en pappa av den tiden och minnet av den traditionella mamman och hemmafrun. När jag läser inlägg där du berättar om din pappas äldreboende så väcker det minnen. Mycket nära vänner till mina morföräldrar och familjen heter just Grill. Men det har jag nog sagt…
Kram
Ja det blev en fin dag tillsammans … och det ena minnet avlöser det andra eller väcker andra till liv. Jag vet faktiskt inte om du berättat om familjen Grill men de är kanske samma släkt som Grill i den Grillska matsalen på Borgerskapets äldreboende (http://sv.wikipedia.org/wiki/Claes_Grill). Första gången jag stötte på en Grill var när vi bodde i Söderfors (http://grilliana.wordpress.com/historia/ ).
Kram!
Verkar ha blivit en väldigt fin dag i alla fall och så roligt att höra din berättelse om dina föräldrar och deras liv. Det brukar bli så att när någon är borta så börjar man minnas en massa saker. Jag kan säga att jag saknade aldrig min mamma så mycket som efter att hon dött. Vi hade inte världens bästa relatison förrän på slutet. Så det kan bli.
Ja så är det oftast … att man inte hinner få sagt allt man velat säga innan det kan vara för sent. Men jag är tacksam att jag hann tala ”färdigt” både med mamma och pappa. Fast saknaden är stor ändå … men den är kanske mer ”oblandad” när jag nu tycker att vi hann ”tala färdigt” och reda ut saker och ting …
Kram!