Skatan glömde att ta Månadsbilden i morse. Men hon lägger ut som hon tog igår och det såg nästan likadant ut.
Minus änderna.
Man tager vad man haver …
På söndag vänder det visst och blir ljusare igen och Skatan kanske får tillbaka lite av sina livsandar …
Och nu är det jul igen och nu är det jul igen och julen varar fram till påska …
Nej bevare mig väl!
Den där bilden hade kunnat vara tagen hos mig! JA! IMORGON VÄNDER DET BABY!!! Håll ut, vintermörkret, det förbaskade vintermörkret får på käften från och med imorgon. Sakta, sakta, bit för bit, naggar ljuset av det eländiga i kanterna tills allt bara är en stor lysande sol och vi sitter där, utfläkta i värmen och pustar och släpper en smygfis av ren och skär lycka. Det vänder, vännen min. Jag lovar dig! Ingenting biter på mamma sol. Snart kommer hon med storsmockan. Då blir det andra bullar av och vintern kan dra något gammalt över sig. Kom ihåg, huvudet upp och fötterna ned och ska du göra tvärtom så se till att befinna dig i en madrasserad omgivning. Kram och kyss från mig. Pål Pommac hälsar också. Han har smetat in håret med pomada enkom för din skull. Han doftar nejlika. Adjö.
Ja det är onekligen mörkt nu och trots att det kommit en jävla massa snö här så inte blev det ljusare för det. Imorgon ska jag dra iväg till Sundsvall och hämta sonen vid flyget så jag hoppas innerligt att det inte snöar när jag ska köra och på den vägen far det så mycket lastbilar och drar upp snörök. Igår kändes det som om jag hade huvudet i en svart säck och förbannad var jag mest hela dagen. Inte precis som det ska vara i juletid.