Birdman

… en svart komedi med en svärta så svart som den svartaste natt utan vare sig månens sken eller stjärnornas.

Tragikomisk och sann …  och javisst … den var rolig.

Också.

Tur att den var så fängslande och att Skatan och Mannen kan engelska skapligt för texten föll bort säkert en kvart och de hann faktiskt bli rädda att det skulle fortsätta för de ville inte missa n å g o n t i n g  och det gick undan.

Att den var så fängslande gjorde också att Skatan (nästan) förträngde sina kryp i benen och värken (hon hade förstås glömt att ta sin klockan-sex-tablett innan föreställningen) .

Den ”yttre” handlingen i korta drag:

”Riggan, mest känd för att ha spelat den ikoniska superhjälten Birdman, ska nu regissera en teateruppföreställning på Broadway och vi får följa honom under de hektiska dagarna innan den stora premiärkvällen. Samtidigt som han slåss mot sina inre demoner och sitt stora ego så försöker han lappa ihop både familj och karriär.”

Av någon anledning hade inte  Skatan några större förväntningar trots att hon visste att filmen fått fina recensioner ja,  fått full pott med stjärnor, getingar … you name it ..  och blev Oscarsgalans stora vinnare.

Birdman var grymt bra … och då menar Skatan GRYMT bra i ordets rätta bemärkelse.

Gå och se den!