Skatan lägger ut Månadsbilden idag den 1 februari 2018 men hon kan försäkra att den är tagen igår den 31 januari.
Hon är lite senfärdig den där Skatan. Men hon känner att hon antingen inte har tid att blogga eller inte lust. Hon har ju ingenting att komma med. Hon är tom i bollen … kan bara kraxa om de ”nära och kära” (har hon fått veta och de är ju inte så intressanta för omgivningen så att säga) men de är ju de som är ”nära” nuförtiden när livet blir mer och mer begränsat så inte är det så konstigt. Och hon hänger helt enkelt inte med i svängarna ute i ”stora världen” längre upptagen som hon är av de ”nära och kära”.
Fast nu glömmer hon sig den där Skatan.
Hon har ju alldeles nyss varit och gästat L på Gran Canaria tillsammans med M. En underbar solig vecka. Ja, så gott som varje dag sken det där härliga klotet. Skatan har redan glömt bort att det faktiskt blåååååste ordentligt någon dag och kom några regnstänk. Men vad gjorde väl det när solen värmde för det mesta och fåglarna kvittrade (små papegojor), när de kunde simma några längder i poolen och snacka om allt och alla och så denna fantastiska mat varenda dag.
Skatan gick upp ett kilo.
Det var ett besök som kom i rättan tid.
Skatan … nu kommer hon att använda ett starkt ord … HATAR vintern. Inte sagoboksvintrarna, inte Elsa Beskow-vintrarna (helst bara på bild) men de MÖRKA, fuktiga, blöta, halkiga och GRÅ vintrarna som bjudits oss härhemma i år.(I Södermanland alltså)
Femöre den 31 januari … brrrrrr
Visserligen var det just en sån där Elsa Beskow-vinterdag när de lyfte
men solan … solen … solen … och förstås vännerna därnere i värmen blev som en verklig kick i blodomloppet. Alla i Sveriges långa land som lider av solbristen och mörkret unnar jag en vecka där. Fast inte heller där hade Skatan ”tid” att skriva eller måla. Men hon umgicks med sina vänner (inte fy skam det heller) i alla fall, solade, åt och njöt och det var ju det som var meningen. Om ni visste så glad hon blev när hon blev inbjuden ditner av L …
Hemma i Sverige igen möttes de av mörket och slasket men döm om Skatans förvåning om inte vintern … sagoboksvintern … slog emot henne när hon slog upp sina grå (och persiennerna i sovrummet) den allra sista januaridagen … eller var det näst sista …
Det var den näst sista …
Den här veckan har Skatan varit hos Fia på Pilates och tagit ut sig rejält och så har hon varit med Mannen på duoträning och tagit ut sig rejält och på lördag ska hon få finfrämmande av familjen Anderson Jr, Lilla E, Agnes och Puck (som är en helt underbar liten labbe), Ida och Martin och Skatan och Mannen ska njuta för fullt av sina ”nära och kära”.
Nu är det februari och solen är på ingång …
Puss!
Skatans tankar 
Härligt med en vecka i sol och värme för så som du beskriver vintern så är den inte rolig. Här hos oss är det jämngrått men tack och lov är dagarna lite längre i alla fall.
Kram och ha det gott!