En katastrof som kom av sig …

I förrgår var det en förskräcklig dag. En dag som började så bra. Mannen var på dagverksamheten och Skatan trodde hon skulle hinna göra så mycket. Det hann hon också men de sista timmarna sket sig.

Vid tvåtiden åkte Skatan till Femöre för att hämta lite grejer som hon hade kvar där. De har ju flyttat in till stan för Mannen ramlade i backen och det var bara jobbigt att bo kvar där bara de två. (De får inte heller någon hemtjänst därute eftersom Femöre ligger i en annan kommun).

Nu har de inhägnat hela tomten så Skatan släppte Abby lös precis innanför grinden och hon pilade iväg före Skatan uppför backen.

När Skatan kom ut efter en kvart inomhus var Abby puts väck. Skatan ropade och visslade och ropade och fattade inte varför hon inte kom. Kunde hon ha smitit ut i alla fall? Fanns det ett hål någonstans?

Efter ett bra tag blev Skatan riktigt orolig. Hade Abby kommit ut och sprungit ut till bilvägen där trafiken går varm nu när alla ska till Skärgårdsvåfflan?  Skatan talade med ena grannen som lovade hålla utkik, ringde Kattugglan (dagverksamheten) och frågade om Mannen hade dörrnyckeln med sig. Nej, det hade han inte och måste hämtas innan tre.  Så det var in till stan och hämta Mannen  och så ut igen, ringa Polisen och anmäla försvunnen hund, placera Mannen i bilen nedanför stugan där Skatan bad honom sitta kvar eller sitta på sin rullator om det blev för varmt. Och så fortsatte letandet. Skatan  finkammade hela tomten, ropade och visslade och ringde den andra grannen. Lena i det huset kom med en av sina hundar, Dexter, och gav sig iväg och letade. Till slut satte de Dexter på att leta på tomten och så … plötsligt markerade han vid Lillstugan och äntligen … ett livstecken. Ett svagt voff och en liten nos stack ut under huset . Hur Abby kommit in genom den öppningen förstår fortfarande inte Skatan men ut verkade hon i varje fall inte kunna komma. Och hon  hade suttit därinne utan att ge ifrån sig ett ljud trots att  Skatan gått förbi  och ropat på henne flera gånger.

Så började räddningsaktionen. Först med lock och pock … Abby stack ut huvudet och Skatan försökte känna efter hur läget låg. En stor rotgren var i vägen, en massa jord och sten. De fick använda spade, spett och såg för att göra hållet större men likt förbannat verkade hon sitta fast. Skatan la sig på magen och kikade in. Det var två stenar på båda sidorna som gjorde hålet trångt från sidorna nu när de fått det både högre och större.  Skatan fick tag i en ”godis” och stack in händerna längsmed Abby och äntligen, när Abby sträckte sig efter godiset, slapp hon loss.

Vilken pärs.

Nu är Lillstugan säkrad runtom så ingen hund kan komma under där längre.

PS  Tror ni Mannen lugnt satt kvar i bilen eller på sin rullator? Nej, nyfikenheten tog förstås överhanden och han tog sig  k r y p a n d e. uppför backen till huset. Och den här gången gick det bra nerför också när Skatan stöttade honom.

Men … fortsättning följde.

Abby gillar att ligga under saker (eller så hade hon jagat en råtta och fastnat) för härhemma ligger hon med förkärlek under bordet eller sängen … kanske är det svalare där. Men kommer alltid fram när det vankas mat eller de sätter sig ner vid TVn och hon vill gosa eller de ska gå ut. Och alltid när Skatan lockar.  Men hon kan lika gärna ligga på stengolvet i hallen eller ute på balkongen.

Idag var Mannen och Skatan på besök på Femöre där äldsta dottern Karin med sin nye manliga vän Peter, hans söner och Ida bjöd på äppelpaj och sol och bad (inte Skatan och Mannen) och härligt sällskap. Nikki och Luna var med och de drar väldigt bra jämnt med Abby.  Men … tro det om ni vill … tror ni inte att Abby lyckades försvinna när Skatan var upptagen med att prata eller dona med något.

– Hon gick däråt, sa Ida och pekade nedåt snickarboden.

Samma visa som igår … eller var det i förrgår (minus polisanmälan och en hysteriska (= Skatan).

Alla letade men konstaterade att ut från tomten kan hon inte komma och så la sig Skatan på magen och kikade under snickarboden.

Javisst …  där låg hon. Men den här gången var hon inte fast på något sätt utan kröp ut när Peter täppte för ena sidan av huset och Skatan lockade från den andra sidan.

Resten av vistelsen fick Abby sitta i lina.

Skatan vet ju att Abby gillar att vara ifred (precis som Skatan vill ibland) när det är mycket stim och stoj rungomkring. Och det gäller att vara uppmärksam. Men nu har de i alla fall säkrat snickarboden också.

För säkerhets skull.

En fin present fick Skatan ändå av Abby denna varma lördag (+ 31 grader). Abby LEKTE med Nikki.

Abby LEKTE.

Se själva … vår fina Abby lekte. (Och kissade inte alls … hon var bara rädd om baken).