är ibland i radikalaste laget för Skatan … men ofta ofta gör hon tummen upp för hennes åsikter.

Oftare och oftare … faktiskt.

Idag har Anna skrivit en kolumn i SvD som Skatan inte bara gör tummen upp för utan Skatan håller med och tror hon har heeelt rätt och hoppas verkligen att den ska få spridning och läsas av ALLA …

… och kanske främst av politikerna i kommunerna och Jan Björklund förstås.

Och FÖRÄLDRARNA och mor- och farföräldrar …

Rädda pojkarna – gör kvinnor av dem

Glappet mellan flickors och pojkars slutbetyg i grundskolan ökar. Tjejernas genomsnittliga meritvärde är numera 223,8 av maximalt 320. Killarnas är 199,5. Det visar Skolverkets statistik från vårens avgångsklasser. Utbildningsminister Jan Björklund skyller på de nya undervisningsmetoderna som lägger större ansvar på individen. Han menar att en återgång till den gamla klassiska katederundervisningen skulle gynna pojkarna eftersom de har svårare än flickorna att koncentrera sig och ta ansvar. Och så kan man ju se det.

—

Flickor lär sig redan från bebisstadiet att bli ”duktiga flickor”. De får ligga ensamma längre och ammas inte lika ofta som pojkar. När de blir större får de lära sig att äta själva, klä på sig och pottränas tidigare än pojkar. Inför pojkarnas behov är vi mycket mer lyhörda, samtidigt som vi uppmuntrar dem att busa, stoja och ta plats i högre grad än flickorna. När de inte kan sitta stilla, när de dunkar en plastspade i huvudet på ett annat barn i sandlådan, när de inte vill läsa boken vi gett dem skrattar vi och säger överseende ”boys will be boys”.

Sedan när de blir lite äldre och ska få betyg, i årskurs sex från och med i höst, förvandlas allt det där pojkiga till något dåligt. Att vara pojke – med allt det vi låtit det stå för – som tidigare bara var charmigt blir plötsligt ett problem. Bums så blev det allvar. Dags att sitta still. Läsa långa texter. Sluta spexa och jobba fokuserat i grupp. Som om det är möjligt så där bara över ett sommarlov.

—

Det finns så klart ganska många pojkar som inte lever upp till ”bad boys”-idealet. Som är duktiga i skolan. Pluggar, fast kanske i smyg. Inte alls känner sig så tuffa och vill ta så stor plats. Killar som smälter in i väggen eller spelar ett spel i rädsla för att kallas fikus eller kärring. Visst kan vi satsa på katederundervisning och mer disciplin. Fler lärare skulle verkligen inte skada. (Skatans kursivering) Men vill vi hjälpa pojkarna på riktigt bör vi börja redan när de är bebisar. Och göra ”kvinnor” av dem.