Skatan före – för ett år sedan …
… och Skatan, efter, för några veckor sedan …
Skatan säger ingenting så har hon ingenting sagt …
Läs även andra bloggares åsikter om Lyckad bantning
Skatan före – för ett år sedan …
… och Skatan, efter, för några veckor sedan …
Skatan säger ingenting så har hon ingenting sagt …
Läs även andra bloggares åsikter om Lyckad bantning
Och det med råge till och med.
Säger man förresten ”med råge” om något som minskat ?
Skatan har i alla fall minskat i vikt och till och med mer än hon satt upp som mål att minska.
Hon har gått ner nästan 15 kg … FEMTON …
Nu är det en bra mycket lättare skata som ”trippar” … ja, det är kanske för mycket sagt … men gååår där på de smala knöggliga isiga stigarna med StinaFina … också hon betydligt slankare efter sin sjukdom …
Skatan balanserad där i sina broddar på en häl som inte längre smärtar och i en kropp som hon hade för sisådär tio år sedan. Utom att det har tillkommit en del rynkor och annat förstås … men … hon går där i alla fall LÄTTARE-
På alla sätt och vis …
Se bara …
Här har hon tagit på sig kjolen som hon hade på det fantastiska bröllopet * i höstas, det där bröllopet som Skatan vill vara med om utan att tänka på vikt eller vad hon kunde eller inte kunde äta och som blev startpunkten för viktresan … som nu alltså är till ända.
Fast hon får ju inte slappna av för det.
Nu gäller det att behålla vikten också 🙂
* Jadå, Skatan veeet, hon har inte glömt och hon skaa skriva mer om det sagolika bröllopet … inte nu men … sedan. 🙂
Läs även andra bloggares åsikter om postaday2011, bantning, kroppsfixering
Skatan viktreducerar, håller diet … eller bantar rätt och slätt. Kärt barn har som bekant många namn.
Kärt och kärt förresten. Det är ingen dans på rosor utan hårt arbete. Så det så …
Men Skatan får hjälp på vägen av Kinesen genom en kombination av akupunktur och strikt diet … med hittills häpnadsväckande resultat. Johannes tror att Skatan skall ha nått sina drömmars mål redan till jul.
Men det vet i katten …
Första veckan var en mardröm … och andra veckan var en mardröm … och nu är Skatan inne på den tredje veckan och kaaan bara inte lägga av.
Eftersom det går så bra.
Skam den som ger sig.
Men nog känns det konstigt för Skatan … trots allt … att utsätta sig för … först ett bankande och slående på de mjuka kroppsdelarna ändan, låren, vaderna och även ryggen … för att sedan bli slagen med öppen handflata på samma kroppsdelar. Sedan bli stucken av 25 nålar som också vrids om där de sitter.
Och ovanpå allt detta en … i och för sig … skön ansiktsmassage.
Och betaaala för det.
Man får lida pin för att bli fin … brukar det heta. Och det tänker förstås Skatan på hela tiden … för att hålla humöret uppe och inte ge efter för sin känt dåliga karaktär.
Skatans matchvikt kommer inte att vara densamma som i hennes ungdoms dagar då hon var smal som en sticka. I och för sig var hon smal ända tills klimakteriet och tills hon slutade röka … Sen smög sig kilona på ett efter ett …
Nu får det vara nog …
Skatan med Mannen på Femöre omkring 1970 så där (Vi hade varit gifta i ett år)…
Här syns det att hon har skärpt till sig efter sitt värsta vilda tonårsliv.
Frisyren 🙂 !!!
Skatan vid ungefär samma tidsperiod …
Men Skatan kunde rocka loss …då som nu … här med en arbetskamrat på en underbar arbetsplats där livet lekte även mellan nio och fem.
Som sagt. Den matchvikten strävar då inte Skatan efter idag. Bara så pass att hon kan böja sig ner och knyta skorna utan att magen tar emot …
Och sen kanske några kilon därutöver.
skrev Halvar om för ungefär en månad sedan … och det har Skatan hittills misslyckats med så att säga …
Men idag …
Mannen arbetade i Stockholm, Skatan hade både Morgonrundan och Middagsrundan och hoppades slippa Eftermiddagsrundan med StinaFina eftersom ryggen värkte, foten saknades och vaden krampade på högerbenet.
Trots detta tog hon sig ner till frissan för en rotfyllning och sen ville hjärnan ha sitt.
Belöningssystemet alltså.
Så det blev Hellmans som också är Annes, en annan bloggares stamlokus, men det är en annan historia.
Men innan hon linkade till caféet kom hon att tänka på Halvar och hans Hjärnkoll på vikten och gick via bokhandeln, köpte sagda bok, beställde äpplekaka med vaniljsås och kaffe med grädde … och började läsa.
Och mumsa.
Hmm … det kommer att bli mycket intressant läsning och just detta att hon trots att hon ju veeet att hon inte kan stoppa i sig just äpplekaka hur som helst … och ändå faller för frestelsen. Trots att hon vet detta och hon är ju ingen dumbom precis … och ändå gör hon det …hela tiden … det är alltså reptilhjärnan som tar överhanden … och hon har ett väldigt ”känsligt” belöningssystem.
Så långt har Skatan kommit i boken som är skriven av Martin Ingvar och Gunilla Eldh.
Nu gäller det alltså att ta makten över den här reptilhjärnan … tänker Skatan sig.
Tack än en gång Halvar för tipset … nu skippar hon Viktväktarna som hon hade tänkt besöka redan i morgon dag och tänker i stället fördjupa sig mer i hur hennes lilla fågelhjärna, den kloka men ack så primitiva, skall bete sig för att hålla koll på vikten.