Igår ringde Bonden…. och det var verkligen längese´n vi talades vid….

Bonden var en av Margiths allra bästa vänner. De hade också träffats på jobbet och arbetat tillsammans ”i lag” se´n 70-talet…. brutit upp från lönearbete och startat eget tillsammans (med två andra kollegor)….och ja…. var verkligen som ”ler och långhalm”…. 

…. och Bonden och Margith var ett radarpar när det gällde att hitta på festligheter…. att göra vardagen till en fest…. att sjunga och spela….

Och när jag kom in i bilden – i mitten av 80-talet – var det Margith och Bonden som blev mina allra bästa vänner….Margith den närmaste förstås (ja, kvinnor blir ju det liksom….närmare)…. men Bonden kom inte långt därefter….

Jag är dålig på att hålla telefonkontakt…. mina besök i Borlänge har inte varit många i vår…. och ja… .jag blev så väldigt väldigt glad när jag hörde hans röst i telefon…

Jag tror vi pratade en timme om inte mer….

…. om Margith förstås… hur det känns nu när sommaren är här …. igen …. hur han varit på fest med ”gamla arbetskompisarna” och sjungit alla sånger… berättat de gamla historierna… som de alltid varit två om tidigare… Bonden och Margith…

och hur ledsen han blev, hur Sorgen överumplade honom… 

Vi pratade förstås om ateljén, som han är delägare i, där vi haft såååå mycket skojigt…. på många sätt….

Margith, Ann och jag har målat…. jag och Margith kvartade över efter ”utekvällar”…. och så en del fester förstås…. 

Nu skall den säljas…. Den står ju bara där…. Pojkarna kanske utnyttjar den en eller annan gång om året  ….på Peace & Love-festivalen eller så….

Ja…. det var verkligen otroligt fint att Bonden ringde….

att vi kunde och fick vältra oss i minnen…. skratta och gråta en stund tillsammans….

. . . .