… vernissagen gick StinaFina och Skatan tillbaka till Hotell Gustaf Wasa  för att njuta i ”lugn och ro” och titta på alla tavlorna riktigt ordentligt. Och redan så tidigt var där nya besökare … bl a en gammal granne till Skatan … som inte kände Margith närmare men visste direkt vem hon var när Skatan förklarat.

Åh … vad Margith skulle blivit glad …

Sonen hade också ringt från jobbet … som han verkar inleda med att läsa tidningen  … och berättat om att Borlänge Tidning skrev om Margith och henne målargäng på nästan en helsida  …

När så lilla a och Skatan gick in på tidningsredaktionen för att köpa ett ex av tidningen …. efter Skatans misslyckade försök att få tag ett på mer än ett ställe … träffade hon en gammal bekant bakom disken och fick tidningen ”for nothing” …

Skatan träffade också Jeppe, nyss hemkommen från Kuba,  på Café Peace & Love som hastigast när Skatan och Ann var där för att äta lunch. Och vem satt där och åt om inte Micke, en gammal arbetskamrat till Margith som sjöng på minnesstunden efter begravningen … och ja … hela Borlänge kändes liksom som förr…  full med folk som man hejade på och kände eller var bekant med …

Full av Margith …

Idag har jag också sett bilder som Göran ”Djupingen” tagit och lagt ut på FB och som Skatan knyckt …

Foto: Göran Bength … Margiths vägg …

Foto: Göran Bength

Ann, lilla a alltså & gamla vänner och arbetskamrater till Margith, Skatan längst till höger ..

Göran berättade också om att dagens DalaDemokraten  hade ett reportage om Konstgruppen 4 tr upp …

Bild från DD. Foto: Staffan Berglund

Ann, Agneta, Leena & Lena håller i porträttet av Margith som Skatan målat

-När vi bokade utrymmet på galleriet fanns ingen tvekan om att Margith skulle finnas med bland oss. Hon betydde så mycket för oss, säger Ann Dahlman.

Ja, det hade lilla a så rätt så rätt i …

Margith betydde verkligen så mycket för så många …

Och nu ler hon säkert belåtet från sin himmel …