Skatan har haft så många kärlekar att hon inte kan räkna dem alla.
Och då att komma ihåg den allra första …
Nästan ogörligt.
Men det måste ha varit Birger …
Birger var son till vänner till Skatans föräldrar. Pappan var jägmästare och familjen bodde utanför Jönköping, där Skatan och hennes familj levde vid den här tiden. När Birger skulle börja i realskolan fick han bo inackorderad hos dom . I ett inrett rum på vinden. Birger var några år äldre än Skatan.
Förstås.
Foto: Fotoakuten
Birger var inte bara väldigt väldigt snygg. Han var spännande också. Väldigt spännande. Birger var en samlare. Han samlade på ormar som han hade i lådor under sängen. Därför måste han städa sitt eget rum … under uppsikt av mamma. Ingen annan hade så där väldigt stor lust att träffa på en huggorm eller snok som rymt. Han samlade också på kranier och skelett … och vackra glasbitar …
Och Skatan hjälpte honom.
En gång hade de varit på slakteriet och fått ett helt kohuvud som de gemensamt släpade mellan sig hem genom hela stan. Det säger mycket om min mamma (som nog vid närmare eftertanke var min allra första kärlek … ) att hon alltid var behjälplig, ställde upp och att hon till exempel kokade det här huvudet i timmar för att Birger och Skatan sedan skulle kunna skrapa rent det från allt kött och hud och senor.
Skatan kommer ihåg lukten.
Det där kohuvudet stod sedan på en byrå som en av Birgers finaste troféer omringad av fågelskelett, någon rävskalle och ormskinn, otroligt vackra glasbitar från glasbruket som på något vis hörde till Munksjö … där deras pappor arbetade, Skatans och Birgers.
Skatan var som Birgers skugga … och utförde allt han bad henne om.
Så det var tur att de var i samma lag när dom lekte Röda och Vita Rosen tillsammans med kvarterets alla ungar.
Birger var den borne ledaren. Han var sjövild. Och kände inga gränser.
T ex band han Skatans syster eller kanske brorsa … eller… eller möjligtvis en tjock flicka som de kallade Trisse … vid en bred träpelare i källaren och kastade sedan kniv runt omkring henne. Det hade han förstås sett på cirkus. Att han inte träffade eller att offret inte dog av skräck kunde Birger tacka sin lyckliga stjärna för.
En annan gång fick Trisse ligga fänglad i en säck … jutesäck … länge länge. Ända tills hon skulle hem och äta.
Det gick vilt till på den tiden.
Så småningom flyttade Birger med sin familj till Aspa Bruk i andra ändan av Vättern . Hur länge han bodde där på vinden hos dom har Skatan inget begrepp om. En hösttermin kanske.
Och det var bara ryktesvägen som Skatan sedan fick höra om Birgers vidare framfart.
Bland annat hade han nattetid smugit sig ut och kapat några fingrar … den ultimata trofén … av ett lik som låg ”på vänt” i ett bårhus. Likskändning alltså. Det blev förstås ett himla stohej när det uppdagades. Och tacka sjutton för det. Birger var förstås inte ”straffmyndig” då heller men fick nog veta att han levde …
Birger var verkligen en riktig tuffing. När han … till exempel … nästan huggit av sig en av sina egna fingrar ute i skogen, satte han sig på en stubbe och sydde ihop hugget med björntråd och nål som han alltid hade till hands …
Det slutade inte så bra för Skatans … kanske … första kärlek. Birger lämnade i tidig vuxenålder livet av egen vilja och efterlämnade fru och två barn …
Men Skatan kommer ihåg känslan inne i kroppen … så fort hon bara fick se en skymt av Birger och känslan när hon fick följa med honom på hans exkursioner och äventyr.
Den där känslan som gör att det ”pirrar” inombords.
Skatan har sedan dess haft en svaghet för ”farliga” män … ända tills Mannen dök upp och det blev en annan sorts kärlek och ”rättning i livet”.
Skatans tankar 