som jag kallar
Rötter
Från någonstans
i tiden är vi…
Tiden av någonting.
Det finns viskningar
som smygande tar sig in
under huden…
Någonstans är tiden levande,
men vi omringas av klagoskrin,
där allt förväntas vara himmelriket.
Livet, döden
dansar oss samman
i en skön förening.
Kvar på jorden står vi
av idag…
Någonstans från tiden.
Någonstans av någonting,
där finns vi.
Av idag, i tiden.
I allt detta vi kallar någonstans…
Skatans tankar 
