citeras Piratpartiets Rick Falkvinge i dagens Svenska Dagbladet …

Det handlar förstås om regeringens presentation av sin lagrådsremiss om datalagring – efter ett EU-direketiv som antogs i mars 2006 … och då Bodströmssamhället … ett uttryck som myntades av Oscar Swartz … så smått började snärja oss alla …  Nu har Beatrice Ask axlat Bodströms mantel …

Det visade sig att Beatrice Ask marscherade vidare. Idag har jag tittat igenom regeringen Reinfeldts lagförslag och har en del punkter som svärmen kan få rota vidare i. Naturligtvis svarar regeringen inte på några kniviga frågor utan försöker dribbla bort oss. (Oscar Swartz)

”Vem du ringer, sms:ar eller mejlar. När du gör det. Var du börjar och var du slutar. Allt kommer att lagras från och med den 1 juli nästa år, vare sig du vill det eller inte”. (SvD)

Rick Falkvinge menar att direktivet är ett stort steg på vägen mot ett övervakningssamhälle.

– Det är bara att lägga ut dimridåer att säga att direktivet bara ska användas vid grov brottslighet. Nästa lagförslag ligger redan i kön. Det säger att polisen ska få begära ut data i alla brott som kan ge böter, från att cykla utan lyse och uppåt. (SvD)

Även om allas våra data ”bara” skall lagras i sexmånader och att uppgifterna endast får lämnas ut till polis som utreder brott som kan ge minst fängelse borgar detta inte för en rättssäkerhet och integritet värt namnet.

”Även uppgifter om telefonsamtal när den som är uppringd inte svarar ska registreras ” (SvD)

Skatan har själv blivit utsatt för avlyssning redan innan några som helst direktiv fanns om det hela … och det var en mycket obehaglig upplevelse.

Så här gick det till.

En dag ringde det någon som presenterade sig som kriminalpolis så och så och frågade Skatan om hon brukade ringa ett visst nummer (mobilnummer).

– Nej, det känner jag inte till.

Polisen berättade då att de hade avlyssning på det numret och vid två tillfällen hade det numret ringt upp Skatans hemtelefonnummer (i Stockholm).

– Ja, det måste ju vara någon som ringt fel då, antog Skatan …

– Men icke, sa polisen.  De hade talats vid längre än så enligt en telefonlista polisen hade lagt vantarna på och fått tag i  någonstans ifrån.

Det började kännas verkligen obehagligt.

– Var det någon annan i hushållet som kunde ha kontakt med det här numret?

– Nej … det är ju bara jag och min man.

Ibland var våra barn på besök förstås och kanske kunde de ha använt telefonen men datumet stämde inte när de varit hos Skatan.

– Ja sonen kommer förstås från gansterstaden Borlänge, men själv är han då rakt ingen ganster, försökte Skatan skämta …

Det var inte roligt.

Polisen och Skatan resonerade fram och tillbaka och kom så småningom fram till att Skatans nummer kanske blivit ”kapat”  på något sätt utan att de  visste om det … och till slut frågade Skatan var det var för en ganster de var ute efter, som de la så mycket spaning på.

– Det vår jag egentligen inte säga, sa polisen … men jag gör ett undantag eftersom du har råkat så illa ut och tar så illa vid dig. Det var en riktig läskig typ som de jagade för grovt rån med mycket våld inblandat.

Så hade detta skett efter den 1 juli nästa år … hade just Skatans telefonnummer undersökts närmare. Till vem hon ringde och vem som ringde till henne … man hade kanske kartlagt annat elektroniskt som kom från Skatan också … hennes ip-adress, hennes email etc etc …

Hur ”oskyldig” man än är,  är det inte  i ett sådant  land man vill leva i … ett sådant övervakningssamhälle … där man vill hålla reda på ALLA medborgares minsta rörelser.