Så tidigt var det ju inte. Och alldeles alldeles folktomt.

Men det var förstås söndag och första advent när StinaFina och Skatan gick Morgonrundan.

Uppe vid Renstiernas gata vände hon sig om och såg tillbaka på  den tysta och tomma Bondegatan med Skatteskrapan i fonden …

Och det var lika folktomt åt andra hållet vartåt Skatan och StinaFina ställde kosan …

När vi kommit ner till Duvnäsgatan sökte vi oss uppåt mot höjden och de söta röda husen på Åsögatan med utsikt över heeela Stockholm. Först österut där de gamla husen ligger högt ovan de framrusande bilarna på någon genomfartsled …

Sedan norrut mot Djurgården och Gröna Lund …

Vi vände sakta tillbaka … skymtade Globen långt långt därborta söderut …

Innan vi lämnade de röda små 1700-talshusen och en av Söderns höjder för att ta oss till en annan

och gick mot Sofia kyrka  – klockan hade hunnit bli halv nio i alla fall –

stötte vi på en kompis … en annan skata. Men hon var inte så morgonpigg och ville inte kraxa med oss …  Hon ville knappt vara med på bild …

Nästan ”hemma” … vid trappan upp till Vita Bergen kom en man nerför den med sin boxer …

– Tjeeena, Boxarn, sa Skatan till boxern och tänkte på Halvar och hans kompis Boxarn …

– Hur kunde du veta det? svarade mannen på äkta södermål …

– Jamen , är det inte en boxer då, sa Skatan.

– Ha ha haaa, jovisst .. men han heter faktiskt  Floyd också … ha ha haaa …

Skatan och Hockey-Berra, som mannen kallades,  pratade en lång stund om Södermalm … om dialekter … Han hade en gård uppe i Nås  i Dalarna också som han haft i många år. Dagen innan hade Hockey-Berra varit på My fair Lady.  Han hade inte  ”retat upp sig” men ändå ”stört sig” lite på det överdrivna södersnacket som Eliza körde med innan hon lärde sig ”tala fint”.  Och Skatan berättade om Sonens breda dalmål … som han alltid överdriver när han besöker Stockholm och sitter på lokaaal. Varför alla lite ”töntiga” i reklamen oftast talar dalmål, många eftertänksamma talar norrländska osv osv.

Vi pratade om dialekter som sagt,  ett troligen utdöende fenomen i det svenska språket. Eller?

StinaFina nosade avmätt på Floyd och var inte överdrivet intresserad. Inte som matte  Skatan …  i alla fall … som ju snackar med alla hon får en chans att snacka med …

Fast inte var Hockey-Berra så nödbedd han heller …

PS. Skatan har faktiskt fått berättat för sig … att det mest är ”gamla kärringar” som slår sig i slang med vilt främmande karlar. Aldrig ”unga kärringar” (om de inte har annat i tankarna).  Det kanske ligger något i det? Vi kanske kan dra igång en liten diskussion om sanningshalten i just detta påstående.  Har Du erfarenheten att ”gamla kärringar” ger sig på vem som helst och snackar skit?  Eller kan det bara vara Skatan?  Som gör så.  DS